Ange ditt sökord

Om du har ett barn, eller ungdom, i din närhet som du oroar dig för – våga fråga och visa att du finns där som stöd! Foto: Shutterstock

Om du har ett barn, eller ungdom, i din närhet som du oroar dig för – våga fråga och visa att du finns där som stöd! Foto: Shutterstock

Marie-Louise Broth, samtalsterapeut och krönikör i tidningen Doktorn. Foto: Thomas Broth Jendervall

Marie-Louise Broth, samtalsterapeut och krönikör i tidningen Doktorn. Foto: Thomas Broth Jendervall

Krönika: Ingen kan göra allt – men alla kan göra något

När jag växte upp fanns en fröken som jag tyckte mycket om. Jag minns att jag var väldigt fascinerad över hur fint hon skrev, och ville gärna lära mig. Hon satt med mig ibland, och så skrev vi tillsammans. Jag kunde helt förlora mig i dessa vackra bokstäver, och hon kändes så trygg. Det betydde mycket för mig att få dessa stunder med henne. Jag kände mig viktig och sedd. En till synes liten skillnad, som för mig blev så viktig.

Annons:

När jag var liten var jag jättebra på att ljuga. Jag ljög och kom med undanflykter en stor del av tiden. Om en kompis ville vara hos mig och leka, så fanns alltid en väl vald lögn som kunde avstyra detta. Om vi skulle iväg någonstans, och kompisen sa att hen kunde komma till mig och vänta tills jag blir klar, så var jag självklart redan klar – och kunde gå ut och vänta. Jag kunde förutsäga, och därmed vara beredd långt innan, när jag behövde hitta på en osanning för att undvika att ’hemligheten’ kom ut. Jag ljög och undvek för att se till att ingen skulle få veta att min mamma drack. Jag lyckades. Det förstår jag när jag möter gamla klasskamrater som, när jag berättar hur det var, inte hade en aning! Jag som var så glad och sprallig! Hur skulle de kunnat förstå – jag gjorde ju allt för att dölja. Det gick liksom på automatik, och var sällan något genomtänkt. Ingen behövde säga till mig att jag inte fick berätta – jag berättade inte ändå. Som barn funderar man aldrig på varför ’ljuget’ kommer, och vad anledningen är till att sanningen inte får komma fram. Som vuxen går det att förstå. Det viktiga är att vi alla känner till att barn som växer upp i trassliga familjer gör så här – de döljer sanningen och hittar på raffinerade lögner för att vi vuxna ska tro att allt är bra. Dessa barn vill vara som ’alla andra barn’, och tror inte att någon annan kan ha det på liknande vis. Ingen annan kommer ändå att förstå.

Hur gör man då? Hur är det möjligt att se och att förstå, även om barnet i fråga gör allt för att dölja? Det finns sätt. Om du har ett barn, eller ungdom, i din närhet som du oroar dig för – våga fråga! Ställ raka och direkta frågor om det du anar att barnet lever i. Det finns ingen garanti att du får ett svar, men hen kommer att förstå och känna att du faktiskt bryr dig om, och att det kanske finns vuxna som går att lita på. Om svaret uteblir – ge inte upp! Fråga snart igen, och visa att du frågar för att du bryr dig på riktigt. Om barnet är en vän till ditt eget barn – bjud in på lunch, middag eller något annat trevligt. Forskning visar att barn som har haft någon annan vuxen att relatera till, under en annars brokig uppväxt, ofta klarar livet lite bättre än någon som lever isolerad enbart med sin familj. Dessa barn behöver få se alternativ.

Vi vuxna kan själva välja hur vi vill hantera våra problem – om vi ska be om hjälp eller ordna upp det själva. Om vi förstår att vi behöver hjälp, så kan vi hitta den. Barn har inte den möjligheten. Det är där vi vuxna kommer in i bilden. Ett barn som far illa i sin familj kommer i de allra flesta fall inte att be någon om hjälp, därför behöver vi vuxna försöka att se och agera. Barn skyddar och är lojala. Vi vet i dag, att minst var femte barn växer upp i en familj med risk- eller missbruk. Psykisk ohälsa blir allt vanligare bland både vuxna och barn. Vi kan inte hjälpa alla de barn som lever i dysfunktionella familjer, men alla kan göra något! Vi kan alla göra någon skillnad som blir en skillnad i ett barns liv – och ibland är det gott nog.

Annons:

Marie-Louise Broth är socionom och cert. handledare. Hon leder grupper för personer som är närstående till någon med beroende eller psykisk ohälsa. Nästa krönika av Marie-Louise kommer i tidningen Doktorn nr 3 2016 som kommer ut i september.

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!

Gratis nyhetsbrev

Få senaste hälsonyheterna från DOKTORN.com direkt i din inkorg.