Thalassemi är en ärftlig blodsjukdom som orsakar brist på hemoglobin – det syrebindande proteinet som finns i de röda blodkropparna. Det är ett samlingsnamn för flera olika varianter av tillståndet med det gemensamt att det kan leda till anemi, blodbrist. De lindriga formerna av thalassemi brukar inte behöva behandlas. Svårare former av tillståndet behandlas med upprepade blodtransfusioner och ibland med stamcellstransplantation.
Thalassemi är en sällsynt diagnos i Sverige
I Sverige är thalassemi ett ovanligt tillstånd, men det finns inga säkra uppgifter om hur många personer i Sverige som har diagnosen. Troligen finns det cirka 100 personer som har den svåra formen av beta-thalassemi som kräver blodtransfusioner och det tillståndet förekommer nästan uteslutande hos personer av utländskt ursprung.
Globalt är tillståndet en av de vanligaste genetiska sjukdomarna och över 150 miljoner personer bär gener som kan ge thalassemi. Tillståndet är vanligast i de geografiska områden i världen där malaria förekommer, eller i områden där malaria tidigare var vanligt, det vill säga runt Medelhavet, i Mellanöstern, i Indien, Sydostasien, Kina och Afrika.
Genetik orsaken till olika former av thalassemi
Thalassemi orsakas av en skada i en av generna som tillverkar hemoglobin. Det finns många gener som kan ge upphov till thalassemier och det är mycket individuellt hur mycket hemoglobin kroppen kan tillverka hos olika individer med tillståndet.
Hemoglobin kan se olika ut hos olika individer, men består vanligtvis av två olika typer av proteinkedjor, beta (ß) och alfa (a). Hur mycket av dessa två proteinkedjor som produceras beror på individens arvsanlag. Vid thalassemi är generna som kodar för dessa proteiner påverkade. Tillståndet delas in alfa- och beta-thalassemier, beroende på vilken av dessa gener som är påverkad.
Beta-thalassemi
Vid beta-thalassemi är genen för betakedjan muterad och därmed är produktionen av beta-kedjan nedsatt. Sjukdomen är främst vanlig i länder runt Mellanöstern, Indien, Västafrika, Sydostasien och Sydeuropa men relativt sällsynt i Norden.
Beta-thalassemi har olika svårighetsgrad beroende om individen endast är bärare av en felkodad gen (thalassemi minor) eller om båda anlagen är felkodade (thalassemi major)
- De som har beta-thalassemi minor är friska och tillståndet innebär oftast inget större fysiskt eller psykiskt problem. Inte heller krävs någon speciell behandling. Däremot är det viktigt för en bärare att äta en allsidig, vitaminrik och järnrik kost.
- Thalassemi major ger mer påtagliga problem och diagnosen ställs oftast redan under de första levnadsåren på grund av kraftig anemi (blodbrist) och rörelseproblem. Individer med thalassemi major har behov av transfusioner.
Alfa-thalassemi
Alfa thalassemi orsakas av förändringar i alfa-kedjan. Alfakedjan finns i två gener på varje kromosom, det vill säga i fyra olika gener, och därför finns sjukdomen i fyra olika varianter.
- Alfa-thalassemi major. Här är samtliga fyra alfa-gener förändrade. Detta leder till en så dålig syretransport att foster med denna mutation dör redan i livmodern.
- Alfa-thalassemi minor. Här är två av alfakedjorna påverkade av genförändringar. Denna version av sjukdomen ger en mild till måttlig anemi men kan i vissa fall även vara mer allvarlig.
- Hemoglobin H sjukdom -Denna variant av alfa-thalassemi har tre påverkade alfakedjor. Hemoglobin H medför en allvarlig anemi som kan bli ytterligare värre vid feber, intag av vissa läkemedel samt vid exponering av vissa smittoämnen. Sjukdomen kräver även ofta behandling med blodtransfusioner.
- Tyst alfa-thalassemi bärare. Här är endast en gen påverkad och ofta syns denna variant inte ens i vanliga blodprover. Den ger heller inte några betydande symptom. Bärare av alfa-thalassemi har ofta röda blodkroppar som är något mindre än normalt. Det enda sättet att säkert ta reda på diagnosen är genom DNA analys.
Ärftlighet vid thalassemi
Sjukdomsgenerna vid thalassemi ärvs autosomalt recessivt. Det innebär att en individ blir sjuk bara om den får sjukdomsgenen av båda föräldrarna. Trots att båda föräldrarna har sjukdomsgenen är de själva friska för att den andra genen i genparet fungerar normalt.
När ett barn blir till är sannolikheten att barnet får sjukdomen 25 procent. Möjligheten att barnet inte får sjukdomen är 75 procent. En tredje möjlighet är att barnet är friskt men bär på sjukdomsgenen precis som föräldrarna.
Exempel på nedärvning: Om båda föräldrarna har alfa-thalassemi minor, det vill säga två förändrade gener var, finns risk att barnet drabbas av den svåraste formen av alfa-thalassemi där alla fyra generna är muterade.
Symtomen vid thalassemi varierar
Symtomen varierar utifrån vilken typ av thalassemi det rör sig om. De flesta med tillståndet är bärare av mutationen och får aldrig symtom. Andra kan ha lindriga symtom på anemi, som till exempel trötthet, nedsatt kondition eller blekhet. Symtomen blir mest framträdande i samband med infektioner eller stor fysisk ansträngning.
De som har de lindrigaste varianterna av thalassemi har i stort sett inga symtom. Individer med de medelsvåra eller svåra formerna kan få många olika symtom utöver blodbrist, som infektionskänslighet, nedsatt kondition, benskörhet och hjärtsvikt. Levern och mjälten kan bli förstorade. En del barn med thalassemi växer långsamt och blir kortare än förväntat.
Patienter med svår thalassemi får symtom vid runt tre till sex månaders ålder. De drabbade barnen blir bleka, slöa och växer dåligt. I de allvarligaste fallen dör barnet redan under fosterstadiet.
De flesta symtomen som orsakas av anemi går att undvika med regelbundna blodtransfusioner.
Att ställa diagnosen thalassemi
För att kunna ställa diagnosen måste blodprover tas. Oftast ses först en anemi, som tillsammans med uppgifter om att man kommer från områden med hög förekomst av thalassemi, ger en misstanke om thalassemi. När vanligare orsaker till anemi, som järnbrist, uteslutits kan man gå vidare med prov som analyserar de olika delarna av hemoglobinproteinet respektive en DNA-analys. Det ger vägledning om vilken typ av thalassemi det rör sig om.
För de med milda former av thalassemi kanske diagnosen aldrig ställs. Under graviditet, när kroppen har ett ökat behov av att kunna bilda nya röda blodkroppar, kan det vara första gången en kvinna med mild form eller bärarskap får en anemi. Om utredningen då visar thalassemi brukar man också ta prov på den blivande pappan för att se om han också är bärare av muterad hemoglobingen. Syftet med detta är att se om det finns en risk att det väntade barnet kan få en allvarlig form av thalassemi.
Thalassemi – lindrande men inte botande behandling
Personer som inte har symtom av sin thalassemi behöver heller ingen behandling eller uppföljning. De som har lindriga symtom kan i vissa fall behöva blodtransfusion, till exempel i samband med infektioner eller svårare inflammationer. Personer med alfa-thalassemi kan behöva tillskott av folsyra för att kompensera för eventuell brist på folsyra.
För de flesta finns det ingen behandling som kan bota thalassemi. Vid allvarlig thalassemi är det därför helt nödvändigt med frekventa, regelbundna blodtransfusioner livet ut. Men transfusionerna kan innebära att kroppen får ett överskott av järn som den inte kan utsöndra, vilket kan leda till skador på olika organ. Därför kan läkemedelsbehandling med järnbindande substanser bli nödvändig så att järnupptaget i organen minskas.
Stamcellstransplantation är den enda behandlingen som kan göra patienten frisk, men användningen av metoden är begränsad på grund av risker och komplikationer i samband med transplantationen och brist på donator inom familjen med rätt gener.
Innan man införde behandling med blodtransfusion, och läkemedel för att minska järnöverskottet, överlevde personer med thalassemi sällan i mer än tio till femton år. Med nya läkemedel är prognosen idag betydligt bättre och därmed har också den förväntade livslängden blivit längre.
