PMOS står för polyendokrint metabolt ovariesyndrom (engelska: Polyendocrine Metabolic Ovarian Syndrome). Sjukdomen kallades tidigare PCOS (polycystiskt ovariesyndrom), men 2026 beslutade en internationell expertgrupp, ledd av Monash University och med stöd från ett stort antal medicinska organisationer världen över, att byta namn.
PMOS är en komplex hormonell och metabol sjukdom som påverkar många av kroppens hormonsystem. Namnet betonar att tillståndet inte enbart handlar om äggstockarna, utan även om ämnesomsättning, insulinkänslighet och hormonbalans. Omkring en av åtta kvinnor beräknas ha PMOS, vilket gör det till en av de vanligaste hormonella rubbningarna hos kvinnor.
Alla med PMOS har inte samma symtom. Vissa har framför allt menstruationsrubbningar och svårt att bli gravida, medan andra besväras mer av akne, ökad kroppsbehåring eller svårigheter att hålla vikten. Många har dessutom få eller inga symtom under vissa perioder av livet.
Varför bytte PCOS namn till PMOS?
Begreppet polycystiskt ovariesyndrom har länge kritiserats av både forskare och patienter eftersom det ger en missvisande bild av sjukdomen.
Det finns flera skäl till detta:
- De flesta har inte cystor på äggstockarna. Det som ses vid ultraljud är många små omogna äggblåsor (folliklar), inte cystor.
- Alla med PMOS har inte förändringar synliga med ultraljud.
- Många tror felaktigt att sjukdomen enbart handlar om fertilitet eller om äggstockarna.
- Namnet speglar inte de metabola och hormonella förändringar som ofta är minst lika viktiga.
Den internationella namnändringen är resultatet av ett arbete som pågått i över tio år och där forskare, vårdpersonal och patienter från mer än 70 länder deltagit. Syftet är att förbättra förståelsen, minska stigmat och underlätta tidigare diagnos och bättre vård. Övergången från PCOS till PMOS sker successivt internationellt under de kommande åren.
Vad orsakar PMOS (tidigare PCOS)?
Det finns ingen enskild orsak till PMOS. I stället tros flera faktorer samverka.
Ärftlighet
PMOS förekommer ofta hos flera kvinnor i samma familj. Har en mamma eller syster tillståndet är risken högre att själv utveckla den.
Forskning har identifierat ett stort antal gener som påverkar risken, men ingen enskild gen förklarar sjukdomen.
Hormonella förändringar
Hos många producerar äggstockarna mer androgener än normalt. Androgener är hormoner som finns hos både kvinnor och män, men i olika mängd. Ett exempel på en androgen är testosteron. Förhöjda nivåer av androgener kan påverka ägglossningen och ge symtom som ökad kroppsbehåring och akne.
Även hormoner från hypofysen, framför allt LH (luteiniserande hormon), kan vara förändrade.
Insulinresistens
En stor andel av personer med PMOS har insulinresistens. Det innebär att kroppens celler reagerar sämre på insulin. Normalt ska insulinet låsa upp receptorer i cellerna så att glukos släpps in, från blodbanan och in i cellen, men vid insulinresistens lyckas inte insulinet öppna receptorn. Som en reaktion på detta bildas bukspottskörteln mer insulin.
De höga insulinnivåerna stimulerar i sin tur äggstockarna att bilda mer androgener. Detta kan skapa en ond cirkel där hormonrubbningen förstärks.
Insulinresistens förekommer även hos kvinnor med PMOS som har normal vikt, och är alltså inte enbart kopplad till övervikt.
Låggradig inflammation
Nyare forskning visar också att många med PMOS har en låggradig kronisk inflammation i kroppen. Den tros kunna bidra till insulinresistens och påverka både ämnesomsättning och hjärt-kärlhälsa.
Olika typer av PMOS (PCOS)
PMOS kan se mycket olika ut från person till person. Därför brukar sjukdomen delas in i fyra olika fenotyper, det vill säga olika kombinationer av symtom och fynd. Indelningen används både i klinisk vård och forskning och hjälper läkaren att bedöma risken för exempelvis infertilitet, insulinresistens och hjärt-kärlsjukdom.
Fenotyp A – klassisk PMOS
Fenotyp A är den vanligaste och innebär att alla tre kännetecken finns samtidigt:
- oregelbunden eller utebliven ägglossning
- förhöjda nivåer av androgener eller tydliga symtom på detta
- många små äggblåsor i äggstockarna vid ultraljud.
Detta är den form som oftast ger mest uttalade symtom. Personer med fenotyp A har också den högsta risken för insulinresistens, metabolt syndrom, typ 2-diabetes och fertilitetsproblem.
Fenotyp B – klassisk PMOS utan typiska ultraljudsfynd
Vid fenotyp B finns oregelbunden eller utebliven ägglossning och förhöjda androgener men äggstockarna ser normala ut vid ultraljudsundersökning.
Trots avsaknaden av typiska ultraljudsfynd liknar denna form fenotyp A när det gäller hormonella och metabola förändringar. Även här är risken för insulinresistens och graviditetssvårigheter förhöjd.
Fenotyp C – ovulatorisk PMOS
Fenotyp C kännetecknas av förhöjda androgener och många små äggblåsor synliga med ultraljud, men menstruationerna är ofta regelbundna och ägglossning sker vanligtvis.
Denna form upptäcks ofta på grund av akne, ökad kroppsbehåring eller håravfall snarare än fertilitetsproblem. Den metabola risken är i genomsnitt lägre än vid de klassiska formerna, men individuella variationer är stora.
Fenotyp D – icke-hyperandrogen PMOS
Fenotyp D innebär oregelbunden eller utebliven ägglossning och många små äggblåsor synbara med ultraljud, men saknar tecken på förhöjda androgener.
Denna form ger ofta menstruationsrubbningar och ibland fertilitetsproblem, men saknar de typiska symtomen som ökad kroppsbehåring och akne. Forskning tyder på att risken för insulinresistens och metabola komplikationer generellt är lägre än vid fenotyp A och B.
Ny forskning kan förändra indelningen
Forskare vid bland annat Karolinska Institutet deltar i internationella studier som visar att PMOS sannolikt är mer än en enda sjukdom. Genetiska analyser och studier av hormon- och ämnesomsättningsprofiler tyder på att det kan finnas biologiskt skilda undergrupper med olika bakomliggande mekanismer och olika risk för följdsjukdomar. Målet är att i framtiden kunna erbjuda mer individanpassad behandling, där valet av behandling styrs av den enskilda patientens hormonprofil, ämnesomsättning och genetiska bakgrund snarare än enbart av dagens fenotypindelning.
Vanliga symtom vid PMOS (tidigare PCOS)
Symtomen varierar mycket mellan olika personer.
De vanligaste symtomen är:
- oregelbunden eller utebliven mens
- få eller inga ägglossningar
- svårigheter att bli gravid
- ökad behåring i ansikte eller på kroppen
- akne eller fet hy
- tunnare hår på huvudet
- viktuppgång eller svårigheter att gå ner i vikt
- trötthet
- sömnbesvär
- humörsvängningar, ångest eller depression.
Alla behöver inte ha alla symtom. Två personer med PMOS kan ha helt olika sjukdomsbild.
Hur förändras symtomen på PMOS (PCOS) under livet?
PMOS ser olika ut beroende på ålder.
PMOS hos tonåringar
Hos tonåringar kan diagnosen vara svår att ställa eftersom oregelbunden mens och akne är vanliga även under normal pubertet. Det går heller inte att använda ultraljud som en diagnostisk metod, eftersom ett stort antal äggblåsor är vanligt i ungdomen. Det är först när det gått åtta år efter den allra första menstruationen som ultraljudskriteriet kan användas för att ställa diagnosen PMOS.
Läkaren behöver därför bedöma om symtomen kvarstår längre än väntat och om det finns tydliga tecken på förhöjda androgennivåer.
Vanliga symtom är:
- mycket oregelbunden mens
- svår akne
- ökad kroppsbehåring
- snabb viktuppgång.
I fertil ålder
Det är oftast mellan 20 och 35 års ålder som diagnosen ställs.
Vanliga orsaker till att kvinnor söker vård är:
- utebliven graviditet
- oregelbundna menstruationer
- akne
- ökad behåring
- viktproblem.
Många upptäcker sjukdomen först när de försöker bli gravida.
Under graviditet
De flesta kvinnor med PMOS får friska graviditeter, men det finns en något ökad risk för graviditetsdiabetes, högt blodtryck, havandeskapsförgiftning, missfall eller för tidig förlossning. God kontroll av vikt, blodsocker och blodtryck före och under graviditeten minskar riskerna betydligt.
Efter klimakteriet
Efter menopaus minskar ofta de hormonella symtomen eftersom äggstockarnas hormonproduktion avtar.
Ökad kroppsbehåring kan dock kvarstå och vissa kvinnor fortsätter att ha metabola riskfaktorer.
Det är också i klimakteriet som risken för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och fettlever blir särskilt viktig att följa upp hos kvinnor med PMOS.
Hur ställs diagnosen PMOS (tidigare PCOS)?
Det finns inget enskilt blodprov som visar om någon har PMOS. Diagnosen bygger på en sammanvägd bedömning av symtom, blodprover och ibland ultraljud.
I de internationella riktlinjerna används fortfarande de så kallade Rotterdamkriterierna, vilket innebär att två av tre kriterier ska vara uppfyllda efter att andra sjukdomar uteslutits:
- Oregelbunden eller utebliven ägglossning.
- Förhöjda androgennivåer eller tydliga symtom på detta.
- Typiskt utseende på äggstockarna vid ultraljud.
Hos tonåringar används ultraljud mer restriktivt eftersom många friska tonåringar har ett liknande utseende på äggstockarna. Därför läggs större vikt vid menstruationsmönster och hormonprover hos yngre patienter.
Vilka undersökningar görs?
Utredningen kan omfatta:
- sjukdomshistoria och menstruationsmönster
- vikt, längd, BMI och midjemått
- blodtryck
- hormonprover
- blodsocker eller glukosbelastning
- blodfetter
- ultraljud av äggstockarna.
Läkaren behöver också utesluta andra sjukdomar som kan ge liknande symtom, exempelvis sköldkörtelsjukdom, förhöjt prolaktin eller ovanligare hormonrubbningar.
Hur behandlas PMOS (tidigare PCOS)?
Det finns ingen behandling som botar PMOS, men det finns många sätt att minska symtomen och förebygga följdsjukdomar. Vilken behandling som passar bäst beror på vilka besvär man har, om man önskar bli gravid och vilka riskfaktorer som finns.
Målet med behandlingen är att:
- lindra symtom
- återställa eller förbättra ägglossningen
- minska risken för följdsjukdomar
- förbättra livskvaliteten.
Eftersom PMOS kan påverka flera olika organsystem behövs ibland ett team med gynekolog, allmänläkare, barnmorska, dietist, fysioterapeut och vid behov även psykolog eller fertilitetsspecialist.
Livsstilsbehandling – grunden vid PMOS
Livsstilsförändringar rekommenderas till de flesta med PMOS, oavsett vikt.
Regelbunden fysisk aktivitet förbättrar kroppens insulinkänslighet och kan bidra till mer regelbundna ägglossningar, bättre blodfettsnivåer och ökad ork. Även sömn och stresshantering har betydelse, eftersom långvarig stress kan påverka både hormonbalansen och ämnesomsättningen.
Hos personer med övervikt kan en måttlig viktnedgång på omkring 5–10 procent av kroppsvikten ibland räcka för att förbättra ägglossningen och minska flera symtom. Samtidigt är det viktigt att betona att PMOS inte orsakas av övervikt. Många som har sjukdomen har normal vikt, och även de kan ha insulinresistens och andra metabola förändringar.
Det finns ingen särskild “PMOS-diet” med vetenskapligt stöd. De internationella riktlinjerna rekommenderar samma typ av hälsosam kost som för befolkningen i övrigt – rik på grönsaker, baljväxter, fullkorn, fisk, nötter och omättade fetter samt med begränsat intag av ultraprocessad mat och socker.
Läkemedel vid PMOS
Om livsstilsåtgärder inte räcker eller om besvären är uttalade kan läkemedel bli aktuella.
P-piller
Kombinerade p-piller är ofta förstahandsbehandling om graviditet inte är aktuell.
De kan minska akne, minska ökad behåring och sänka androgennivåerna. För de som är besvärade av att mensen är oregelbunden kan p-piller vara en hjälp att få regelbundna blödningar eller att helt stänga av menstruationerna.
Metformin
Metformin är ett läkemedel som förbättrar kroppens känslighet för insulin. Det används framför allt om insulinresistens eller prediabetes finns, men kan också bidra till mer regelbundna menstruationer hos vissa kvinnor.
Metformin kan användas ensamt eller tillsammans med andra behandlingar.
Läkemedel mot ökad behåring
Om besvären med ökad kroppsbehåring är uttalade kan läkemedel som motverkar androgeners effekt ibland användas. De kombineras vanligtvis med ett säkert preventivmedel eftersom de inte ska användas under graviditet.
Kosmetiska behandlingar som laser eller elektrolys kan också vara effektiva komplement.
Aknebehandling
Akne behandlas enligt vanliga dermatologiska riktlinjer och kan omfatta lokalbehandling, antibiotika eller isotretinoin vid svårare former. Vid PMOS kombineras detta ofta med hormonell behandling.
PMOS och fertilitet
Många kvinnor med PMOS blir gravida utan hjälp, men eftersom ägglossningen ofta är oregelbunden kan det ibland ta längre tid.
Om graviditet uteblir finns flera effektiva behandlingar.
Den internationella förstahandsbehandlingen vid ägglossningsstörning är i dag letrozol, som stimulerar ägglossningen och har visat bättre graviditetsresultat än äldre behandlingar hos många kvinnor med PMOS.
Om detta inte hjälper finns ytterligare alternativ, som hormonstimulering med gonadotropiner och/eller IVF (provrörsbefruktning).
De flesta kvinnor med PMOS som önskar barn kan så småningom bli gravida, ibland med hjälp av fertilitetsbehandling.
Psykisk hälsa är en viktig del av PMOS
PMOS påverkar inte bara kroppen. Internationella studier visar att personer med PMOS har ökad risk för:
- depression
- ångest
- låg självkänsla
- ätstörningar
- försämrad livskvalitet.
Orsakerna är sannolikt flera. Hormonförändringar kan påverka hjärnan, men även långvariga symtom som infertilitet, akne, håravfall eller ökad kroppsbehåring kan påverka det psykiska måendet.
Därför rekommenderar de internationella riktlinjerna att psykisk hälsa regelbundet uppmärksammas vid uppföljning av PMOS.
Vilka följdsjukdomar kan PMOS leda till?
PMOS är inte bara en fertilitetsdiagnos utan en sjukdom som kan påverka hälsan under hela livet.
Typ 2-diabetes
Den ökade insulinresistensen gör att risken för typ 2-diabetes är betydligt högre än hos kvinnor utan PMOS.
Därför rekommenderas regelbundna kontroller av blodsockret, särskilt vid övervikt eller ärftlighet.
Hjärt-kärlsjukdom
Personer med PMOS har oftare riskfaktorer som:
- högt blodtryck
- blodfettsrubbningar
- ökad fettmassa runt buken
- insulinresistens.
Det är ännu inte helt klarlagt hur mycket själva risken för hjärtinfarkt och stroke ökar, men många experter rekommenderar att riskfaktorer följs upp regelbundet.
Fettlever
Icke-alkoholrelaterad fettlever (MASLD) är vanligare hos personer med PMOS, särskilt om insulinresistens eller övervikt finns samtidigt.
Livmodercancer
Långvarigt uteblivna ägglossningar innebär att livmoderslemhinnan exponeras för östrogen utan tillräcklig påverkan av progesteron.
Det kan öka risken för förstadier till och cancer i livmoderslemhinnan (endometriecancer). Regelbundna menstruationer, antingen spontant eller med hjälp av hormonbehandling, minskar denna risk.
Aktuell forskning om PMOS
Forskningen kring PMOS utvecklas snabbt. Med hjälp av genetiska studier har forskare identifierat många gener som verkar bidra till sjukdomen. Samtidigt studeras hur miljöfaktorer, tarmflora och fosterlivet kan påverka risken att utveckla PMOS senare i livet.
Forskarna försöker också hitta olika undergrupper av PMOS för att kunna ge mer skräddarsydd behandling. Alla patienter har inte samma hormonprofil eller samma risk för följdsjukdomar.
Nya läkemedel
Flera nya läkemedel studeras, bland annat inkretinbaserade läkemedel (GLP-1-receptoragonister), som redan används vid typ 2-diabetes och obesitas. Hos vissa personer med PMOS har dessa läkemedel visat lovande resultat när det gäller vikt, insulinresistens och hormonbalans, men mer forskning behövs innan de rekommenderas som standardbehandling.
När bör man söka vård?
Du bör kontakta vården om du:
- har mycket oregelbunden eller utebliven mens
- har svårt att bli gravid
- får ökad kroppsbehåring eller håravfall
- har svår akne som inte förbättras
- går upp mycket i vikt utan tydlig förklaring
- misstänker att du har PMOS eller har nära släktingar med sjukdomen.
En tidig diagnos gör det lättare att behandla symtomen och minska risken för framtida komplikationer.
Sammanfattning
PMOS är ett vanligt hormonellt och metabolt tillstånd som kan påverka menstruation, fertilitet, hud, hår, ämnesomsättning och den psykiska hälsan. Det nya namnet betonar att sjukdomen omfattar betydligt mer än förändringar i äggstockarna.
Även om PMOS inte kan botas finns idag effektiva behandlingar som kan minska symtomen, förbättra möjligheten att bli gravid och förebygga följdsjukdomar. Med rätt stöd och regelbunden uppföljning kan de allra flesta leva ett gott och friskt liv.
