Ange ditt sökord

 Foto: Shutterstock

Foto: Shutterstock

Depression – tre patientfall

Enligt Folkhälsomyndigheten är depression en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna i Sverige. I den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, uppger 19 procent av befolkningen (16–84 år) att de diagnostiserats med depression minst en gång i livet. Här kan du läsa om några personer som har drabbats av depression.

Annons:

Du kan själv göra MADRS självskattning här.

Bo 55 år

Sjukdomshistoria

Bo är en 55-årig man och egen företagare. Han var tidigare framgångsrik men har nu allt större svårigheter att sköta företaget på grund av återkommande depressionsperioder. Han har sedan 45-årsåldern insjuknat i depression vid sammanlagt sex tillfällen. Vid de senaste två tillfällena har han haft svårare symtom och självmordstankar. Han har behandlats med antidepressiva läkemedel, men svarar allt sämre på behandlingen. Den nuvarande depressionen har varat i fem månader utan någon påtaglig förbättring. Han har varit långvarigt sjukskriven. Sedan ett år tillbaka har Bo högt blodtryck och behandlas med blodtryckssänkande medicin (beta-blockerare).

Bo är gift men har problem i relationen, främst på grund av det senaste årets ökande alkoholkonsumtion. Bo remitterades av distriktsläkare till specialistpsykiatrisk undersökning.

Behandling

Bo har fått diagnosen recividerande (återkommande) depression. Vid recividerande depression finns det flera möjliga behandlingsalternativ. I det här fallet kombinerades det stämningsstabiliserande läkemedlet Valproat med ett antidepressivt läkemedel med bred effekt. Kognitivt inriktad psykoterapi gavs till Bo under ett års tid som kombinerades med familjesamtal. Hans alkoholbesvär kunde kontrolleras. Efter ett år inleddes arbetsrehabilitering på halvtid.

MADRS skattning ger Bo 35 poäng med följande fördelning:

Sänkt grundstämning 4
Nedstämdhet 4
Ångestkänslor 4
Minskad nattsömn 4
Minskad aptit 3
Koncentrationsbesvär 4
Initiativlöshet 3
Minskat känslomässigt engagemang 2
Depressivt tankeinnehåll 4
Livsleda och självmordstankar 3

 

John 25 år

Sjukdomshistoria

John är en 25-årig man som är sambo med en jämnårig kvinna. Tillsammans har de en 2-årig son. John är musiker på frilansbasis. Han spelar gitarr i ett dansband samt i en jazzorkester. Under det senaste året har han haft ekonomiska problem på grund av svårigheten att få spelningar. Han snusar rikligt, två dosor per dag.

De senaste tre månaderna har John haft en oro över att musiken fungerar allt sämre. Han är rädd för att inte klara spelningarna och för första gången i sitt liv har han haft scenskräck. Han plågas av insomningssvårigheter och orolig sömn samt rädsla för hjärtsjukdom och tidig död. Veckan före han söker hjälp, drabbades han av svettningar, andnöd mitt under en spelning och kunde med svårigheter genomföra den.

John har vid ett flertal tillfällen sökt för mag- och “hjärt”-besvär. För sex år sedan sökte John akut vid ett tillfälle för vad som uppfattades som abstinensbesvär efter att ha “festat till det” med kompisar. Därefter ingen kontakt.

John är enda barnet och båda föräldrarna lever. Pappan har varit fabriksarbetare. Under Johns uppväxt missbrukade pappan periodvis alkohol, men utan att söka vård. Modern är frisk.

John har ofta känt sig nedstämd i samband med att arbetet som musiker fungerat sämre. Han förnekar någon svårare ångestattack före spelningar. Han äter sämre på grund av sveda i maggropen. Han känner sig mindervärdig och tycker inte han räcker till för sambon och sonen. John är rädd för att inte klara familjeekonomin. Han har börjat få fantasier om att sambon skall hitta någon annan. Funderar över om han är en tillräckligt god förebild för sonen.

Behandling

John fick diagnosen “fobisk ångest med panikinslag” samt “sekundär mild depression” och remitterades till psykiater. Han genomgick kognitiv psykoterapi i sammanlagt 20 timmar och därefter kontakt med terapeuten för uppföljning efter två månader.

John var vid uppföljningen i stort besvärsfri förutom tendens till hypokondri (sjuklig omsorg om det egna hälsotillståndet) vid stress. John instruerades att höra av sig direkt om besvären skulle återkomma. SSRI preparat övervägdes om inte terapin haft effekt.

Ett viktigt inslag i behandlingen blev snusavvänjning, då stor konsumtion av snus ger höga koncentrationer av nikotin. Kliniskt sett kan detta vara en utlösande faktor i ett utvidgat ångestsyndrom.

MADRS skattning ger John 20 poäng med följande fördelning:

Sänkt grundstämning 2
Nedstämdhet 2
Ångestkänslor 3
Minskad nattsömn 2
Minskad aptit 2
Koncentrationsbesvär 3
Initiativlöshet 1
Minskat känslomässigt engagemang 2
Depressivt tankeinnehåll 2
Livsleda och självmordstankar 1

 

Linnéa 60 år

Sjukdomshistoria

Linnéa är en 60-årig kvinna som är gift och har tre barn. Hon arbetar sedan 30 år som posttjänsteman. Senaste halvåret har varit ansträngande på grund av omorganisation på arbetet samt datorisering. Hon har, mot sin vilja, blivit erbjuden för tidig pensionsavgång.

Sedan cirka fyra månader tillbaka har hon svårigheter att hinna med sitt arbete. Textläsning tar längre tid, hon arbetar långsammare och har sömnbesvär. För cirka fem år sedan fick hon för låg ämnesomsättning och sköldkörteln fungerade inte tillräckligt bra. Linnéa behandlas med medicin (Levaxin) för detta.

Linnéa hade en period på tre till fyra månader i 40-årsåldern med svår oro och sömnbesvär. Hon sökte inte medicinsk hjälp utan genomgick endast kortare sjukskrivningsperioder. Linnea vände sig till vårdcentralen och fick sömnmedicin. Hon återkom efter någon vecka utan att ha blivit symtomlindrad.

Då träffade hon en erfaren distriktsläkare som bejakade vid direkt förfrågan nedstämdheten som hon själv förklarade med att inte längre vara uppskattad på arbetet. Nedstämdheten var utan dygnsvariation med oro och ihållande grubbel över arbetet. Ingen panikångest. Hon var uppenbart orolig och lite forcerad då arbetet kom på tal.

Behandling

Linneas tillstånd föregicks av en period med stress på arbetet och upplevt hot om för tidig pensionering och osäkerhet inför framtiden.

Linnea uppvisade klara symtom på depression, vilket bekräftas vid MADRS- skattningen. I hennes sjukdomshistoria framkommer en sannolik depression i 40-års åldern som hon aldrig sökte för.

Linnea är van att föra sig socialt och bemästrar det mesta i livet (detta kallas ibland för att ha bra “coopingstrategi”). Depressionssymtomen var från början svåra att upptäcka. Då Linnea väl fick sin diagnos orkade hon inte upprätthålla sina coopingstrategier, utan blev tillfälligt sämre med ökad ångest under några veckor.

Linnea behandlades med antidepressivt läkemedel i full behandlingsdos. Symtomen förbättrades och efter sex veckor var de helt försvunna. Behandlingstiden blev tolv månader.

Stödterapeutiska insatser gavs av kurator på vårdcentralen vid tio olika behandlingstillfällen. Linnea kunde efter detta hantera sin situation på arbetet mer konstruktivt och valde själv en tidigare halv förtida pensionering. Någon demensutredning behövdes inte, då kognitiv svikt ofta ingår i depressionssjukdomen och förbättras under behandlingen.

MADRS skattning ger Linnéa 27 poäng med följande fördelning:

Sänkt grundstämning 2
Nedstämdhet 3
Ångestkänslor 2
Minskad nattsömn 4
Minskad aptit 2
Koncentrationsbesvär 4
Initiativlöshet 4
Minskat känslomässigt engagemang 3
Depressivt tankeinnehåll 2
Livsleda och självmordstankar 1

 

Testa dig själv – har du depression? 

Läs mer om depression här.

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!