Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom. Desto tidigare man kan hitta sjukdomen desto större chans är det att förbättra sjukdomsförloppet genom att sätta in behandling tidigt.
Demens – ett samlingsnamn
Demens är ett samlingsnamn för flera olika sjukdomar varav Alzheimers sjukdom är den vanligaste. Hjärnans högre funktioner brukar delas upp i tre delar – emotionella (känslorna), kognitiva (vilja, planering och strategi) samt kognitiva (minne, uppfattningsförmåga och språk).
Enligt läkarnas diagnosverktyg (ICD-10) definieras demens som ”en person som drabbats av minnesfunktion och försämring i minst ytterligare en kognitiv funktion samt förändrad emotionell kontroll eller motivation eller socialt beteende”. Demenssjukdom finns i alla åldrar men ökar kraftigt med stigande ålder. Cirka 1 % av 65 åringar och ca 20% av 85 åringarna har demens. Man räknar med att 140 000 människor lider av demens i Sverige och varje år tillkommer det 25 000 nya fall.
Vanligaste orsakerna till demens
Vanligaste orsakerna till demens är nervsjukdom (till exempel Alzheimers sjukdom), blodkärlsförändringar i hjärnan, fysisk skada (trauma), vattenskalle, tumör, infektion/inflammation, missbruk. De olika demenssjukdomarna har olika symtombild. De vanligaste symtomen och tecken vid Alzheimers sjukdom är smygande debut och långsam försämring, tidiga minnesbesvär, svårt att lära nytt, svårighet att bedöma avstånd och storlek med synen (visuospatial förmåga), svårighet att utföra samordnade rörelser, svårighet att känna igen och tolka olika sinnesintryck och talrubbning – svårt att utrycka sig i tal.
Vid sidan om dessa symtom kan känslo- och beteendemässiga symtom förkomma mer eller mindre uttalat Det finns också andra tillstånd som kan leda till några av de symtom som nämnts men som inte är demenssjukdom, bl.a. delirium (konfusion, förvirring) samt depression.
Snabb utredning
En utredning av demens i primärvården är oftast enkel och snabb. Läkaren undersöker och bedömer minnesfunktioner och andra kognitiva funktioner via olika tester (ex. Mini mental test). Läkaren eller kunnig sjuksköterska intervjuar även anhörig för att få en så bra bild av patienten som möjligt. Om resultatet visar att patienten haft besvär mer än 6 månader som påverkat patientens liv klassas det som en demenssjukdom. Nästa steg i utredningen kan då bli hjärnröntgen (Datortomografi) och blodprov. Det är viktigt att utesluta tumörer.
Långdragen utredning och otydlig patientinformation ska undvikas för att minska oro.
Behandling vid demens
Det är viktigt att se till att den äldre patienten är i så bra fysisk form som möjligt och behandla bland annat infektioner som annars kan försämra sjukdomen. Man ska också tillsammans med sin läkare titta över vilka läkemedel som påverkar hjärnans funktioner negativt, exempelvis ångestdämpande mediciner (bensodiazepiner). De läkemedel som används vid demens är så kallade kolinesterashämmare eller NMDA-receptorantagonist. Kolinesterashämmarna ökar nivån av signalsubstanser (acetylkolin) mellan nervändarna så att nervsignalerna förstärks. Läkemedlen sätts in tidigt för att hindra sjukdomens förlopp. Ett av preparaten ges i form av plåster vilket är fördelaktigt eftersom det ger mindre biverkningar i form av illamående och kräkningar som annars kan vara ett problem vid annan behandling.
Det har under senaste åren kommit ett nytt läkemedel som kan tas via plåster. Plåsterbehandling kan vara ett stöd för den anhörige eftersom man vet att patienten fått sin medicin. Plåsterbehandling kan även underlätta om man har sväljningssvårigheter. Läkaren ska kontinuerligt följa patienten och se över hur effektiv behandlingen är.
Viktigt med riktade insatser
Förutom behandling är det också viktigt att ha en nära kontakt med sin kommun för att få hjälpmedel, larm och hemhjälp med mera.
Allt för att den som drabbas av att minnet sviker ska kunna leva ett så gott liv som möjligt.
