Ange ditt sökord

Visceral leishmaniasis sprids genom bett av infekterade sandmyggor, som förekommer i tropiska, subtropiska och vissa medelhavsnära områden. Foto: Getty Images

Visceral leishmaniasis sprids genom bett av infekterade sandmyggor, som förekommer i tropiska, subtropiska och vissa medelhavsnära områden. Foto: Getty Images

Visceral leishmaniasis – orsak, symtom & behandling

Visceral leishmaniasis, även kallad kala-azar, är en allvarlig parasitsjukdom som främst förekommer i tropiska och subtropiska områden. Sjukdomen är ovanlig i Sverige men kan drabba personer som har vistats i områden där smittan finns. Utan behandling kan sjukdomen vara livshotande, men med tidig diagnos och rätt behandling är prognosen ofta god.

Visceral leishmaniasis är den mest allvarliga formen av leishmaniasis, en grupp sjukdomar som orsakas av parasiter av släktet Leishmania. Parasiterna sprids till människor genom bett av infekterade sandmyggor, små blodsugande insekter som finns i delar av Afrika, Asien, Sydamerika och Sydeuropa.

När parasiten kommer in i kroppen kan den angripa immunförsvarets celler och spridas till inre organ, framför allt mjälten, levern och benmärgen.

Det finns tre huvudsakliga former av leishmaniasis:

  • kutan leishmaniasis, som ger hudsår
  • mukokutan leishmaniasis, som kan skada slemhinnor i näsa och mun
  • visceral leishmaniasis (kala-azar), som påverkar inre organ och är den allvarligaste formen.

Hur vanlig är visceral leishmaniasis?

Visceral leishmaniasis är mycket ovanlig i Sverige. De fall som diagnostiseras här har nästan alltid smittats utomlands. Någon inhemsk smittspridning förekommer inte eftersom de sandmyggor som sprider sjukdomen inte finns etablerade i Sverige.

Internationellt är sjukdomen betydligt vanligare. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att mellan 50 000 och 90 000 nya fall av visceral leishmaniasis uppstår varje år världen över, även om många fall aldrig rapporteras. Sjukdomen är vanligast i delar av Östafrika, Indien, Bangladesh, Nepal, Brasilien och Sudan.

Över en miljard människor lever i områden där leishmaniasis förekommer och riskerar att utsättas för smitta.

Symtom vid visceral leishmaniasis

Symtomen utvecklas ofta långsamt under veckor eller månader efter smittotillfället. Vissa personer kan bära på parasiten länge innan de blir sjuka.

Vanliga symtom är:

  • långvarig eller återkommande feber
  • uttalad trötthet och svaghet
  • viktnedgång och avmagring
  • förstorad mjälte och lever
  • blodbrist (anemi), vilket innebär att blodet innehåller för lite röda blodkroppar
  • lågt antal vita blodkroppar, vilket ökar infektionskänsligheten
  • lågt antal blodplättar, vilket kan ge ökad blödningsbenägenhet.
  • diarré eller andra mag-tarmbesvär.

Barn kan ibland insjukna snabbare än vuxna. Personer med nedsatt immunförsvar, till exempel vid hivinfektion eller efter organtransplantation, löper större risk att utveckla svår sjukdom.

Utan behandling försämras tillståndet gradvis och kan leda till allvarliga infektioner, blödningar och död.

Så orsakas visceral leishmaniasis

Orsaken är en infektion med parasiter inom Leishmania donovani-komplexet, främst Leishmania donovani och Leishmania infantum. Parasiterna överförs genom bett av infekterade sandmyggor.

När en smittad sandmygga sticker en människa förs parasiten över till blodet och tas upp av immunceller som normalt ska skydda kroppen mot infektioner. I stället lyckas parasiten överleva och föröka sig inne i dessa celler. Därefter sprids den till mjälte, lever och benmärg där den orsakar inflammation och påverkar kroppens blodbildning.

Även om sjukdomen inte är ärftlig kan vissa genetiska faktorer påverka hur mottaglig en person är för att utveckla sjukdom efter smitta. Forskning pågår inom detta område.

Diagnos och utredning

Eftersom sjukdomen är ovanlig i Sverige kan diagnosen ibland vara svår att ställa. Symtomen kan likna många andra sjukdomar, exempelvis blodsjukdomar, tuberkulos eller andra infektioner.

Läkaren börjar med att fråga om resor, vistelse i endemiska områden och symtomens utveckling.

Utredningen kan omfatta:

  • blodprover som visar blodbrist och låga nivåer av vita blodkroppar eller blodplättar
  • serologiska tester som påvisar antikroppar mot parasiten
  • PCR-analys, en metod som identifierar parasitens arvsmassa
  • benmärgsprov eller vävnadsprov där parasiten kan ses direkt i mikroskop
  • ultraljud eller datortomografi för att bedöma lever och mjälte.

I vissa delar av världen används snabbtester för att underlätta diagnostiken. Det finns däremot ingen allmän screening för sjukdomen i Sverige.

Behandling vid vischeral leismaniasis

Visceral leishmaniasis kräver alltid medicinsk behandling.

Den behandling som oftast används i Sverige och många andra länder är liposomalt amfotericin B, ett läkemedel som dödar parasiten. Behandlingen ges vanligen intravenöst, det vill säga direkt i blodet via dropp.

I vissa länder används även andra läkemedel, exempelvis miltefosin eller paromomycin, beroende på vilken parasitart som orsakar infektionen och vilka resistensmönster som finns i området.

Utöver den specifika behandlingen kan patienten behöva:

  • behandling av blodbrist
  • näringsstöd vid kraftig viktnedgång
  • behandling av följdinfektioner
  • sjukhusvård vid svår sjukdom.

Personer som lever med hiv eller andra tillstånd som påverkar immunförsvaret kan behöva längre behandling och noggrann uppföljning eftersom risken för återfall är högre.

Psykologiskt stöd kan också vara värdefullt, särskilt för personer som varit svårt sjuka eller vårdats under lång tid.

Prognos

Prognosen har förbättrats avsevärt tack vare modern diagnostik och effektiva läkemedel.

Om sjukdomen upptäcks tidigt och behandlas korrekt blir de flesta patienter friska.

Utan behandling är prognosen däremot mycket allvarlig. Historiskt har över 90 procent av de som utvecklar symtomatisk visceral leishmaniasis avlidit utan behandling.

Personer med nedsatt immunförsvar har större risk för komplikationer och återfall. Därför behövs ofta längre uppföljning efter avslutad behandling.

Forskning och framtid

Forskningen kring leishmaniasis är intensiv och flera nya diagnostiska metoder och läkemedel utvecklas.

Pågående studier undersöker bland annat nya snabbtester som kan ge diagnos tidigare, effektivare läkemedelskombinationer, vacciner och molekylära tester som kan upptäcka mycket små mängder parasiter i blodet.

Internationella program arbetar också med att minska sjukdomens utbredning genom bättre kontroll av sandmyggor, förbättrad diagnostik och snabbare tillgång till behandling. Även om sjukdomen fortfarande orsakar många dödsfall globalt har förekomsten och sjukdomsbördan minskat betydligt under de senaste decennierna, vilket ger hopp inför framtiden.

Vanliga frågor (FAQ)

Är visceral leishmaniasis smittsam mellan människor?

Nej, sjukdomen smittar normalt inte från person till person. Smittan sprids främst via bett av infekterade sandmyggor.

Kan man få visceral leishmaniasis i Sverige?

Nej, sjukdomen förekommer inte naturligt i Sverige. De personer som insjuknar här har nästan alltid smittats under vistelse utomlands.

Finns det botande behandling?

Ja. Med rätt läkemedel kan de flesta patienter botas. Tidig diagnos förbättrar prognosen betydligt.

Vem löper störst risk att bli svårt sjuk?

Små barn, äldre personer och människor med nedsatt immunförsvar löper större risk för allvarlig sjukdom.

Hur kan man skydda sig vid resor?

Skydd mot sandmyggbett är det viktigaste. Myggmedel, täckande kläder och myggnät kan minska risken för smitta.

Läs även

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Glöm inte att bekräfta din prenumeration i din inkorg. Den kan ha hamnat i din skräppost.

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Genom åren har experterna besvarat över 8 000 frågor, så chansen är stor att du hittar redan besvarade frågor inom det du undrar över.

Välkommen till Doktorn!