Om skolvägran
Skolvägran är vanligast hos förstaklassare och barn i tio- till elvaårsåldern. Det är ungefär lika vanligt hos pojkar och flickor. Ju längre barnet är borta från skolan, desto längre tid brukar det ta att komma tillbaka. Skolvägran kan leda till sociala problem och göra att barnet hamnar efter i skolarbetet.
Situationen kan bli långdragen och utmattande för både barn och föräldrar, såväl som skolpersonal som gör sitt bästa för att få tillbaka eleven till skolan. Som förälder är det lätt att tankarna går till framtiden (hur ska det gå om mitt barn inte har en utbildning?) och skapar stor ångest. Dessutom är det lätt att diskussionerna kring barnets skolvägran skapar konflikter och missförstånd inom familjen.
Orsaker till skolvägran
Skolvägran kan ha flera olika orsaker. Några av dem är:
- Ångest, t ex gällande det sociala eller prestationsångest över skolarbetet
- Mobbning eller utanförskap
- Traumatiska upplevelser
- Psykiatriska diagnoser (ofta odiagnostiserade)
Skolvägran kan bottna i problem i skolan, hemma eller både och. Därför kan det vara svårt att få reda på vad det handlar om, och ibland kanske barnet själv faktiskt inte kan svara på det. Barn som inte vill gå till skolan skyller det ofta på att de är sjuka, t ex magont, feber eller huvudvärk. Ofta handlar det om att de är tryggare i hemmet än i skolan. Många gånger vill barn inte diskutera sin skolvägran, vilket kan göra det svårt för dig som förälder att förstå vad det handlar om.
För en del barn är skolan en traumatisk plats. Dels kan det handla om det sociala, dels kan det handla om att hänga med i studietempot. Kraven kan uppfattas som för höga, vilket leder till att hela miljön för med sig ångest och obehag. Dessvärre kan barnets sätt att hantera problemen vara att inte längre gå dit.
Förutom skolmiljön kan det också handla om psykiska besvär. Ibland kan en depression, precis som för vuxna, göra att barn helt enkelt inte orkar med sin vardag. Det kan också handla om autismspektrumdiagnoser som t ex ADHD och högfungerande autism.
Behandling vid skolvägran
Skolvägran kräver en sammansvetsad insats från både föräldrar och skolan. Det handlar ofta om att gradvis få barnet att återgå till skolmiljön. Ibland kan föräldrarna behöva följa med till skolan under en period för att underlätta övergången och minska ångesten. Lärandet och återgången kan behöva skräddarsys för att steg för steg lösa situationen.
KBT (kognitiv beteendeterapi) och psykodynamisk terapi kan ibland sättas in för att hjälpa till med problemen. Om det handlar om psykiska problem är det viktigt att få dem diagnostiserade och sätta in lämpliga åtgärder. Ibland sätts även läkemedel in för att behandla eventuella psykiatriska diagnoser.
Vad kan du göra som förälder?
Det första steget vid skolvägran är att ta kontakt med en läkare eller distriktssköterska för att utreda orsakerna. Du bör också ta kontakt med lärare och rådgivare på skolan för att informera om situationen. Allra viktigast är att ta tag i situationen så tidigt som möjligt, eftersom det minskar risken för att barnets skolvägran blir långvarig.
Eftersom situationen kan skapa mycket press är det också viktigt att ta hand om sig själv. Låt inte ditt barns skolvägran känna dig misslyckad som förälder, och var inte rädd att be om stöd från omgivningen. Om det skapar psykisk ohälsa som påverkar din vardag är det viktigt att själv söka vård för att få hjälp att hantera den på ett bra sätt.
