Kastar ett getöga i backspegeln och även om de kristna budskapet kanske inte är det mest framträdande så ser jag glada färger, min mormor och en massa gott. Som barn firade jag påsken i fjällen eller hos min underbara mormor. Minnen av hur en liten Mia letade påskägg som påsktuppen hade gömt. Det tog inte slut på sötsaker där, kakor var lit speciellt till påsken precis som mormors påsktårta till efterrätt. Det var ingen brist på socker när jag var barn. Dessvärre förde det också med sig att jag tänkte till, sådär som barn gör, och kanske fokuserade mer på snask och annat än på mat. Barn är inte dumma!
Åren gick, jag växte upp och fick själv barn. Förberedde påskägg och små paket till barnen långt i förväg men som den sockerberoende jag var är jag tvungen att erkänna att jag faktiskt gick och nallade av godiset. Lite då och då vilket till slut nästan ledde till att allt godis var slut. Jag vet inte om någon såg men det enda som hände var att jag mådde dåligt. Jag klarade inte av att låta bli. Och därför var jag tvungen att göra en förändring.
Det är fortfarande presenter i påskäggen och det är fortfarande små paket till. Paket med personliga presenter som en liten leksak eller ett klädesplagg. Däremot är innehållet i påskäggen förändrat, det är inte längre kilovis med socker och godis i äggen. Jag kan inte låta bli att tänka på siffran 17 kilo. 17 kilo är vikten på allt godis vi äter per år och person, det mesta äts under påsken. I taket med min resa in i ett mer hälsosamt liv var jag tvungen att även ta tag i frågor som vad socker betydde för mig och samtidigt värdera varför vissa tillfällen och högtider var så starkt förknippat med sötsaker och överflöd.
Idag är jag mormor. Sedan många år tillbaka har vi helt andra tankar kring påsk. Det finns inte längre några gömda påskägg som det går att smyga och äta ur, istället träffar vi och gör trevliga saker tillsammans. Mina vuxna barn får något personligt, som jag verkligen vill ge bort, under påskhelgen. Lilleman, mitt barnbarn, får paket han med. Snygga kläder inför våren och även ett påskägg. Påskägget är fyllt till bredden men istället för godis har jag lagt i leksaksbilar och ett spel vi kan leka med till helgen.
Jag tycker inte att livet blir fattigare utan godis. Jag har förändrat och förvaltat det arv jag ger mina barn och mitt barnbarn och ur det har det uppstått nya vanor och andra traditioner. Jag är inte någon godistant, om Lilleman ber mig om godis väljer vi tillsammans ut 8-10 bitar. Men faktum är att han många gånger ber mig att göra eget godis numera. Som när vi förberedde påskris, då kom han ihåg att förra året när vi gjorde det så passade vi samtidigt på att göra egna chips. Så lätt är det att förnya gamla vanor och förändra sättet vi tänker. Det ger goda miner och god hälsa. Jag vill inte moralisera utan försöker alltid uppmana till eftertanke. Vi gör alla våra egna val och jag vill därför ge bort en sund tanke, nämligen den att fundera på vad vi lägger i alla dessa miljoner påskägg runt om i landet den här helgen?
Med dessa ord önskar jag dig en riktigt härlig påsk!
Påskkramar Mia
