Ange ditt sökord

Krönika: Ta hand om din hjärna

Krönika: Ta hand om din hjärna

Hur kommer det sig att vi gör enorma ansträngningar för att äta sunt och rätt, men använder våra hjärnor som sopnedkast?

Annons:

Vetenskapen idag visar vår hjärnas plasticitet och neurobiologiskt påvisas hur neuronät som används växer medan oanvända resurser knoppas av. ”Use it or loose it” används som slogan och Joachim Bauer, doktor i neurologi säger: ”vi bör utveckla ett dietmedvetande inte bara vad gäller mage, hjärta och leder utan också vad gäller vår hjärna, mentalt äta lite mer á la carte och inte proppa i oss all snabbmat som serveras.”

I en ettårings hjärna bildas cirka en miljon nya synapser i sekunden. De synapser som inte tas i bruk försvinner och hjärnan skräddarsys efter sin unika miljö. Intressanta studier visar hur violinisters hjärnor innehåller extrasynapser kring det område i hjärnan som styr vänsterhandens fingrar och hur japanska barn tappar förmågan att säga r när ljudet ej används.
Precis som vilken arbetsledare som helst styr hjärnan över resurser till särskilt krävande projekt.

För att vara så effektiv som möjligt strävar hjärnan ständigt efter att automatisera sitt arbete. På så vis kan vi gå utan att ständigt tänka på varje steg, men vill vi så kan vi också stanna och tänka till lite extra åt vilket håll vi ska gå. Vi pendlar således mellan att agera på autopilot och manuellt och kanske är det inte så konstigt att mindfulness växer som fenomen, som är en metod för att stanna upp och agera medvetet, med tanke på hur lätt det är att fastna i ”gamla hjulspår”. Kanske bör vi oftare sätta oss ned och fundera ut vad vi vill bli bra på, innan vi kastar oss ut i en värld och låter våra hjärnor formas efter det dagen bjuder.

Tänker vi egentligen på hur formbara våra hjärnor är? Och hur vi kan forma våra talanger på samma sätt som vi kan forma våra kroppar med mat och träning. Kanske var Aristoteles inte så fel ute när han sa: ” Vi är vad vi har för vana att göra. Skicklighet är sålunda inte en handling utan en vana.”

Senare forskning visar att inte bara vi själva formas av vår miljö utan att vi också ”smittar” de vi har runt oss. Att vi skrattar när andra skrattar, gråter när andra gråter, eller gäspar när andra gäspar kan nu vetenskpligt beskrivas med spegelneuronernas inverkan och att vi intuitivt kan känna känslor och sinnesstämningar som personer runt oss har, är grunden till emotionell intelligens.

Emotionell smitta, eller emotional contagion som det kallas på fackspråk gör att vi reagerar med smärta när vi möter någon som lider, knyter våra nävar när vi tittar på en boxningsmatch fylls av lyckohormoner när vi ser en passionerad kyss. Människan har en omedveten tendens att spontant imitera kroppshållning och rörelsemönster och riktar blicken mot den källa andra tittar. Detta hjälper oss att känna samhörighet, kärlek och att överleva som art, men kan också utgöra viss fara.

Vad händer egentligen när våra barn och ungdomar matas med våldsscener och ego-shooter-spel? Hur påverkas deras hjärnor av detta?

Hjärnan avkodar konstant neuronät med olika lagrade handlingsprogram och ju mer du ser, ju fler lagrade möjliga handlingsprogram samlar du på dig. Har vi en välfungerande frontalhjärna agerar vi dock inte på alla våra impulser, utan väljer varsamt vilka idéer som skall omsättas i handling. Dock har vi potentiella handlingsmönster redan lagrade i oss vilket är en förutsättning om vi en dag skall ta dem i bruk.

Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi uttrycker i sin bok Mindfulness i hjärnan: ”Att träna på att öka min medvetenhet är mitt sätt att ta ansvar för min hjärna och för hur jag vill att den skall fungera. Det är ett sätt att inte alltid låta hjärnan gå på autopilot, att inte lämna den i sticket, särskilt inte i besvärliga situationer.”

Ligger det någonting i Joachom Bauers citat om att vi mentalt bör äta lite mer á la carte? Bör vi bli mer medvetena om hur vi ursprungligt är förprogrammerade och vad vi skall underhålla eller försöka få hjärnan att knoppa av? Var det detta Einstein menade med orden: ” jag måste vara villig att ge upp det jag är för att kunna bli det jag vill bli”

/Gabriella Svanberg
Leg. psykolog

Engagerad i 2,6 miljonerklubben

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!