Folket, vården och ansvaret

Debattpanelen bestod av en blandning av regeringsföreträdare, politiker och representanter för olika patientorganisationer. Inledde morgonen gjorde socialminister Göran Hägglund (KD) i samtal med moderator Anne Lundberg, känd från Antikrundan bland annat.

Skuld eller ansvar

En av de stora frågorna var frågan om skuld och ansvar. Det konstaterades från flera av paneldeltagarna att den svåra frågan är hur man för ungdomar belyser ett kommande hälsoproblem. 

Rökning ger upphov till ett stort antal cancerfall, ändå röker man. Det är den kärnan som man vill komma åt, att förhindra rökning överhuvudtaget. 

Åsikterna gick i sär huruvida skrämselpropaganda eller informationskampanjer skulle vara det mest effektiva. Julia Mjörnstedt, generalsekreterare från Ung Cancer berättade att i deras arbete handlar mycket om att gå på ungdomars känslor. ”De kommer aldrig komma ihåg vad du säger eller vad du gör men däremot vad du fick dem att känna”. 

Anne Lundberg väckte även frågan vad som var läkarens roll och fick ett enhälligt svar att vården bör gå in tidigare och upplysa, belysa och våga samtala med patienter som de anser befinner sig i riskzoner och samtidigt exempelvis röker. 

Framförallt vill man arbeta med att få bort ”det händer inte mig”-stämpeln. Arja Leppänen från Bröstcancerföreingen betonade flera gånger under debatten vikten av patientinformation och patientkunskap. Hon lyfte även fram att man i detta arbete kan använda sig av de många patientföreningar som finns för att på så sätt öka kunskapen. 

Alla var överens om vikten att kunna förändra ett beteende istället för att skuldbeägga.

Förbud eller inte

Henrik Ripa (M), riksdagsledamot, hade en tydlig linje som han erkände inte ingick i Moderaternas partiprogram. Bland annat föreslog han att man kunde sälja tobaksvaror via Systembolaget där man redan i dagsläget har en fungerande ålderskontroll. Han konstaterade även att i Finland, där man har en betydligt mer utbyggd nolltolerans mot tobak, inte har någon lobby eller tobaksindustri i landet vilket enligt finländarna själva ska ha underlättat arbetet.

Själv arbetar Henrik Ripa med bland annat familjekontrakt för att få medlemmarna i sin egen familj att inte börja röka. Han konstaterade att för att komma åt problemet med rökning behöver man se över tobaksförsäljningen. 

Anders Andersson (KD) fick frågan vad man från politiskt håll gör för att förhindra att tobaksodlarna genom EU får ekonomiskt stöd. Svaret blev att regeringen arbetade med dessa frågor kontinuerligt. Samtidigt konstaterade Anders Andersson att han inte hade någon illusion om ett ”totalförbud” mot tobak, något som såväl Julia Mjörnstedt som Henrik Ripa och Nils Conradi från Reginoalt cancercentrum väst förespråkade.

Henrik RIpa (M) vände sig mot Anders Andersson (KD) och förklarade sakligt att ”att inte tro på ett totalförbud är samma som man sa om totalförbudet mot rökning på krogen för 20 år sedan”. 

Förebilder och nollvision

Många av de stora bloggerskorna är dagens ikoner för ungdomar. Det konstaterades att en av de största bloggarna idag har fler besökare än exempelvis Sydsvenskan. När dessa nya tidens ikoner syns i bild med tobak och alkohol byggs en gammal attityd upp för en ny generation. 

Julia Mörnstedt från Ung Cancer förklarade att det måste bli ett gemensamt ansvar där man sätter en nollvision då det är tobaksfritt i Sverige eftersom levnadsvanorna spelar större roll än vi inser. 

Katarina Johansson, Nätverket mot cancer, fyllde på med att det är viktigt att skolhälsovården och ungdomsmottagningarna kan prata med ungdomar på ett bra sätt och inte förbjuda utan snarare lyfta information och kunskap. 

Nationella riktlinjerna och regionala cancercentrum

Ingrid Lennervald (S), SKL:s sjukvårdsdelegation, ställde frågan varför de nationella riktlinjerna inte fått någon genomslagskraft och konstaterade i egen replik att det helt enkelt är ett genomgripande samhällsproblem. Anders Andersson (KD), riksdagsledamot, var inte sen med att berätta om att såväl cancervården som cancerstrategin under socialminister Göran Hägglunds (KD) regi fått ett genombrott. 

Han pekade på att det är viktigt att bygga ut de regionala cancercentrum och att få vården att våga påpeka livsstilsproblem som rökning, övervikt och alkohol. Till skillnad från Henrik Ripa (KD) trodde doc Anders Andersson inte på förbud som framgångsmetod eller att staten ska gå in och kontrollera. Istället vill han att fler ska våga prata om cancer, inte om rökning. Från regeringens håll vill man satsa ytterligare på förebyggande insatser och reducera antalet rökare.

Samhället måste bestämma sig

Debatten om förbud eller inte blev stundtals hetsig och Julia Mjörnstedt förklarade att man från Ung Cancer inte vill arbeta med pekpinnar gentemot människor utan mot affärsverksamheter. 

Anders Andersson (KD) fyllde i med att man behöver minimera producenternas intressen samtidigt som Ingrid Lennerwald (S) inflikade att samhället faktiskt måste bestämma sig för hur man vill arbeta. 

För Ingrid Lennerwald (S) stod det klart att det även måste handla om resurser att ta hand om en befolkning som drabbas av den här typen av sjukdomar och sätta detta på dagordningen. Det behöver bli en prioriteringsfråga från politiskt och ekonomiskt håll. 

En klass- och kommunikationsfråga

Ordet ”kunskap” debatterades flitigt där Henrik Ripa ansåg att kunskap kunde ses som att måla in sig i ett hörn då långt ifrån alla kan ta till sig ett budskap. Då inflikade Julia Mjörnstedt från Ung Cancer direkt att kunskapen faktiskt kan vara ”kunskapen i att förmedla kunskap”.

Arja Leppänen, Bröstcancerföreningen, konstaterade att få kvinnor i arbetarklassen kommer till screening och att det är svårare att arbeta med dessa frågor i miljonprojektsområden. Om man kunde kommunicera ut budskap och information på rätt sätt till rätt personer skulle det underlätta arbetet med cancerprevention. 

Kent Lewén från Prostatacancerförbundet däremot tyckte att man skulle använda skrämselpropaganda och inte hymla med de besvär och de problem som cancer orsakar. ”Skräm ungdomarna”, något som fick publiken att skratta till. 

Julia Mjörnstedt i sin tur drog ner applåder när hon konstaterade att om tobaksbolagen är så bra på att göra reklam för hur coolt det är att röka så kan väl någon komma på en reklam om hur ”ocoolt” det är att röka. 

Vem bär ansvaret

Debatten lyckades belysa faktum att ingen riktigt vet vem som ska och bör bära ansvaret för att förhindra cancersjukdom hos många. Det konstaterades många gånger att information var viktigt men mer substans än så saknades. 

Politiker och andra samhällsfunktioner tillsammansm ed organisationer kommer framöver att behöva samla sina trupper för att skapa en gemensam bild över den nationella cancervården och cancerpreventionen.

Cancerdagen i Almedalen arrangeras av Regionala cancercentrum i samverkan och förutom att debattera ansvarsfrågan tar man under dagen bland annat upp ”Vem kan säga nej till nya cancerläkemedel” och ”Diagnostiskt Centrum – tidig upptäckt och bättre prognos för cancerpatienter”.