Ange ditt sökord

Fokus på ögat

Fokus på ögat

Grå starr, grön starr och gula fläcken, med stigande ålder ökar risken för en rad åkommor med färgglada namn. Vad är vad och hur stor är risken att bli blind?

Annons:

Forskare och filosofer har fascinerats av ögat och synen genom alla tider. Länge levde man i tron att det var ögat som sände ut ljus istället för tvärtom. Det dröjde till 1000-talet innan man vände på resonemanget och föreslog att ögat istället fångar upp ljusstrålarna och omvandlar dem till en för hjärnan tolkningsbar bild.

Först att definiera ögats anatomi var Claudius Galen, filosof och fysiolog från Pergamum. Enligt honom var linsen viktig för synupplevelsen. En uppfattning som visade sig vara alldeles rätt, en grumlad lins ger synproblem och är upphovet till västvärldens i dag vanligaste operativa ingrepp, gråstarrsoperationen.

Synen fascinerade även forskare i den islamiska kulturen och på 1000-talet utmanade så matematikern och fysikern al-Haytham på allvar teorin om ögat som ljusgenerator. Vid studier av ljusets inverkan på ögat konstaterade han snart att starkt ljus skadar ögat. Därmed väcktes tanken att det är ljuset som påverkar ögat istället för tvärtom. Även om Claudius Galens ursprungliga teori om ögats funktion därmed delvis förlorade i anseende var en stor del av hans anatomiska kartläggning av ögat fortsatt betydelsefull.

Men det dröjde ända till tidigt 1600-tal innan näthinnans betydelse för synupplevelsen uppmärksammades. Då proklamerade astronomen Johannes Kepler att ögat lydde under samma fysikaliska lagar som hans eget teleskop, det vill säga att det vi ser projiceras upp och ner på näthinnan, eftersom ljusets strålar bryts när de passerar linsen. I dag vet vi att energin från ljusstrålarna får ett litet protein i näthinnans synceller att ändra form, det väcker i sin tur först en kemisk och sedan elektrisk signal som leds via synnerven till syncentrum i, tolkningen av signalerna blir slutligen synupplevelsen.

Miljoner synceller i gula fläcken

Kökslampan, stearinljuset och solen sänder ut ljusstrålar, andra föremål blir synliga först när de reflekterar ljusstrålar. De ljusstrålar som möter ögat när vi riktar blicken mot något, kommer att ändra riktning ett par gånger innan de når ögats näthinna. Som mest bryts ljuset när det stöter på övergången mellan luft och ögats hornhinna (figur 1).

När strålarna sedan passerar den genomskinliga linsen bryts de ytterligare något. Linsens form eller ”krökning” har stor betydelse för själva synupplevelsen. Formen gör att flertalet av de spridda strålarna kommer att ledas mot en och samma punkt på näthinnan, punkten kallas fovea centralis eller gula fläcken. Det finns en vits med att låta så många strålar som möjligt projiceras mot gula fläcken. Här ligger syncellerna nämligen tätt, tätt packade. Många synceller på liten yta betyder i praktiken detaljerad återgivning av just det vi riktar blicken mot. Finurligt nog är vi konstruerade så att ljusstrålarna från det vi fäster ögonen på leds rakt mot gula fläcken. Syncellerna vid sidan om gula fläcken förmedlar vårt sidoseende.

Flera rovfåglar är utrustade med en dubbeluppsättning av gula fläcken, två i varje öga och ser därför urskarpt. Syncellerna delas ofta in två sorter, stavar och tappar. Stavarna är mycket känsliga och gör att vi kan urskilja konturer även i svagt ljus. Tapparna som förmedlar färger behöver mer ljus. De flesta tappar finns i gula fläcken. Om ljuset är tillräckligt återges det vi fäster blicken mot i klara färger. Det innebär samtidigt att det är lättare att se en ljussvag stjärna på natthimlen om fäster man blicken alldeles bredvid. Om ljuset från stjärnan är tillräckligt för att fångas upp av de ljuskänsliga stavarna blir den synlig trots att den inte går att se när vi riktar blicken rakt mot stjärnan.

Linsens form ger skärpa

Ett flertal djurarter, däribland människan har förmåga att ändra linsens form, det kallas ackommodationsförmåga. Den är betydelsefull för att få god synskärpa på både nära och långt avstånd. Ljus från objekt som ligger mer än sex meter bort möter ögat nästan vinkelrätt, och blir en ganska enkel match för hornhinna och lins att samla ihop.

Värre är det med ljusstrålar från närmre håll, till exempel dem som reflekterar boken i knäet. När ljus reflekterats på kort avstånd från ögat och spretar strålarna lite åt alla håll när de når ögat, vilket ställer större krav på ögats ljusinsamlande förmåga, brytningsförmågan. För bra synskärpa på nära håll måste linsens form då bukta lite extra. Linsens ytterkant är fäst i en muskel med hjälp små fina muskeltrådar (figur 1).

När ögat behöver öka brytningsförmågan, släpper muskelfibrerna lite på tömmarna och linsen buktar än mer, på så sätt samlas ljusstrålarna mot gula fläcken. Ackommodationsförmågan försämras med åren. Det är anledningen till att de flesta i 50-årsåldern behöver läsglasögon för att se skarpt på nära håll.

Naturligt åldrande

Efter 65-års ålder blir ett flertal ögonsjukdomar allt vanligare. Professor Bertil Lindblom, överläkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Mölndal menar att det är en del i det naturliga åldrandet.

– Egentligen är det fantastiskt att vi har en klar lins överhuvud taget och att synen fungerar så länge som den gör. Linsen är en ganska stor vävnad som saknar blodkärl och är beroende av omgivningen för näring och borttransport av nedbrytningsprodukter. Linsen grumlas med stigande ålder. Alla 65-åringar har någon form av linsgrumling och bortåt 100 procent av alla 90-åringar har grå starr eller katarakt som det också kallas.

Att ange när grumligheten bör betecknas som grå starr är inte alldeles enkelt. Främst för att upplevelsen av en grumlad lins varierar från person till person.

– Vissa patienter har mycket besvär med bländning, ljuskänslighet och svårigheter att köra bil i mörker trots att de har en bra synskärpa. Andra får en försämrad skärpa medan en del upplever att grumligheten inte påverkar dem alls. Därför är det patientens problem som avgör när det är dags att åtgärda problemet, säger Bertil Lindblom.

Vanligt ingrepp

– Gråstarrsoperationen är det vanligaste operativa ingreppet i västvärlden och den operation som har bäst resultat och minst komplikationer, säger Bertil Lindblom. Operationen innebär att linsen byts ut och ersätts av en ny, i konstgjort material. I de allra flest fall minskar besvären. Visserligen kan man inte ackommodera med den konstgjorda linsen och behöver därför läsglasögon men sin ackommodationsförmåga har i princip varje 65-åring ändå förlorat, eftersom linsen förlorar sin elasticitet med åren.

– Det enda som kan vara bekymmersamt är om synproblemen orsakats av flera sjukdomar än grå starr. Något som är svårt att avgöra på förhand. Vid linsbyte är ju enbart den delen av problemet avhjälpt, säger Bertil Lindblom.

Kan man göra något för att undvika att drabbas?

– Den enda riskfaktor som tydligt kan urskiljas är arvet och den är ju lite svårt att påverka. Man har studerat effekt av både rökning och solljus men inte fått entydiga svar, säger Bertil Lindblom. Forskning visar att infrarött- och ultraviolett ljus i stora doser påverkar linsens grumlighet men det handlar då om doser i en storleksordning som gemene man inte utsätts för.

Sjukdom med överdrivet rykte

Linsen och hornhinnan saknar blodkärl eftersom det skulle riskera att skymma sikten. I stället filtreras blodet från små fina kärl i kanten av ögat alldeles nära linsen. När den sipprar ut är den alldeles klar. Vätskan som kallas kammarvätska strömmar långsamt ut mot främre delen av ögat ut genom pupillen för att sedan filtreras tillbaka till blodet via små vener i kanten av hornhinnan. På sin väg förbi lins, iris och hornhinna tillför den näringsämnen och fraktar bort nedbrytningsprodukter(se figuren).

Produktionen av kammarvatten är lite större än avrinningen, vilket gör att trycket i ögat är lite högre än omgivande tryck. På så sätt håller ögat sin form. Med stigande ålder kan avflödet bli något sämre, det leder till att trycket inne i ögat stiger. En tryckökning är den i särklass vanligaste orsaken till glaukom som beräknas förekomma hos fyra procent av alla som fyllt 75 år.

Det finns två olika former av glaukom, den vanligare står för nio av tio fall och kallas öppenvinkelglaukom. Främsta orsaken är just att trycket i ögat stiger onormalt högt.

– Ögat omges av ett hölje, längst bak finns ett hål i höljet där synnerven löper ut. Detta är ögats svaga punkt och om trycket blir för högt riskerar synnerven att skadas, säger Bertil Lindblom. Visserligen är obehandlat glaukom en allvarlig sjukdom men han menar att sjukdomen har ett oförtjänt dåligt rykte.

– Om vårdkedjan fungerar och man kommer in i rimlig tid och får trycket reglerat märker man oftast inte av sitt glaukom, säger Bertil Lindblom. De flesta som har glaukom kommer att ha sin sjukdom livet igenom utan att få något större besvär av den. Att få glaukom är alltså inte det samma som att bli blind.

Sänkt tryck hjälper många

Ofta orsakas tryckökningen av att kammarvätskeflödet har blivit sämre. Något som ofta behandlas med läkemedel som antingen stimulerar avflödet eller minskar produktionen av kammarvätska. Man kan också behandla man med laserteknik. Enkelt uttryckt gör man små hål i filtret som underlättar för kammarvattnet att sippra ut.

– Behandlingen är enkel och snabb men är ofta inte tillräcklig som enda behandling utan används ofta som komplement till trycksänkande ögondroppar, säger Bertil Lindblom. Även om ett förhöjt tryck i ögat är den största enskilda riskfaktorn för att drabbas av öppenvinkelglaukom tycks det inte vara hela sanningen.

– Det finns andra orsaker vi inte fullt kartlagda, förmodligen har det med blodcirkulationen i synnerven att göra, kanske spelar åderförkalkning av ögats blodkärl in, säger Bertil Lindblom.
Även dessa patienter blir ofta bättre av läkemedel som sänker trycket i ögat.

– Man vet inte riktigt varför men på något sätt tycks ett öga med glaukom må bra av ett sänkt tryck. I de flesta fall men inte alla, säger Bertil Lindblom. Svårigheten med glaukom är att den inte ger symtom förrän skadan blivit omfattande. Ofta upptäcks den av en slump i samband med ögonundersökning hos optiker.

Den svenska expertisen har diskuterat behovet av screening, det vill säga att man rutinmässigt borde undersöka utsatta grupper men man har inte riktigt funnit något gångbart urvalskriterium. Risken att drabbas är något större om man har glaukom
i släkten.

– Jag tycker att man borde gå och undersöka sig om man vet med sig att flera nära släktingar är drabbade, säger Bertil Lindblom.

Akut glaukom

Glaukom förekommer också i en betydligt mindre vanlig form som kallas trångvinkelglaukom. Förloppet är hastigt och kan få allvarliga konsekvenser. Här handlar det om att avrinningen av någon anledning blockerats och trycket stiger hastigt. Det är viktigt att snabbt komma till en ögonläkare för att inte riskera att synen skadas permanent. Kraftig smärta från det drabbade ögat, illamående och magsmärtor är vanliga symtom.

– De som får en riktig trångvinkelattack känner direkt att det är allvarligt, ofta kommer de in med ambulans, säger Bertil Lindblom. Till skillnad från öppenvinkelglaukom kan man i princip bli botad från trångvinkelglaukom med hjälp av laserbehandling som innebär att man gör ett litet hål i regnbågshinnan.

Skador på gula fläcken

Varje gång ljuset faller på någon av näthinnans miljontals synceller startar den komplexa process som slutligen gör att vi ser det vi tittar på, bland annat omvandlas energin från ljuset till en kemisk signal något som kräver mycket energi och lämnar nedbrytningsprodukter efter sig. Skräp som kan ställa till det för synen om det inte tas om hand.

– Även gula fläcken saknar blodkärl av funktionella skäl, de skulle helt enkelt skymma sikten. Avsaknad av blodkärl ställer stora krav på närliggande celler som måste sköta tillförseln av näringsämnen och bortförseln av nedbrytningsprodukter utan blodomloppets hjälp.

– Behovet är stort och med åren tycks de omgivande cellernas städförmåga minska, det bildas så kallade drusen som man kan likna vid sophögar av nedbrutna cellprodukter, säger Bertil Lindblom. Sophögarna ger så småningom att näthinnan ett buckligt utseende och förstör andra celler viktiga för näthinnans näringstillförsel. Synceller i gula fläcken dör därför av efterhand (så kallad makuladegeneration).

– Detta är något som de allra flesta drabbas av när de blir gamla, säger Bertil Lindblom.
En A-vitaminfattig kost kan öka risken att drabbas men det i sig är ingen man oroa sig för med svenska kostvanor, enligt Bertil Lindblom.

– Vi får förmodligen inte dessa problem för att vi äter för dåligt, däremot tycks rökning öka risken att drabbas. Typiska symtom är att husväggen eller flaggstången plötsligt får ett böljande utseende, så kallat krokseende. Orsaken är just att näthinnan blivit bucklig av allt skräp som inte kunnat tas om hand.

– Om man upplever ett krokseende ska man inte gå länge med det utan ta kontakt med en ögonläkare för en undersökning, säger Bertil Lindblom. Teknik- och läkemedelsutvecklingen på detta område är intensiv och en rad behandlingsformer har nytt nått marknaden eller är just på väg in. Bertil Lindblom menar att utvecklingen till stor del är positiv men samtidigt att det innebär fler behandlingsformer som har få år utanför studiemiljö.

– Det viktigt att patienten inte får orealistiska förväntningar. Många tror till exempel att de kommer att bli så mycket bättre, vilket sällan är fallet när det gäller makuladegeneration. I bästa fallet stoppar man upp processen, säger Bertil Lindblom.

Torra eller rinnande ögon

Förändringar i ögats tårproduktion eller avrinning är mycket vanliga när vi blir äldre. Där avrinningen försämras får man rinniga ögon (vanligare) och där tårproduktionen minskar eller slemhinnornas försämras får man istället torra ögon.

– Om du frågar äldre människor så har de antingen det ena eller det andra och i båda fall handlar det oftast om ett naturligt åldrande snarare än en sjukdom, säger Bertil Lindblom.
I dag finns en rad olika behandlingsalternativ för att minska torrheten i ögonen både så kallade tårsubstitut eller ögondroppar.

– Här kan man prova sig fram, ingen av dessa preparat innehåller farligheter. En del preparat innehåller visserligen konserveringsmedel som en del kan få besvär av, säger Bertil Lindblom.
Han berättar att man måste droppa ganska ofta för att få en effekt.

– En droppe morgon och kväll tror jag är helt meningslöst. Nu finns det visserligen droppar som är segare, och som ligger kvar längre på ögat men de medför också att man kan se lite suddigt. De flesta preparat kan fås på recept med dem är främst begränsat till dem som behöver hjälp av medicinska skäl.

Referenser

Sjukvårdsrådgivningen
Internetmedicin Glaukom, 2006. Bertil Lindblom
Internetmedicin Katarakt, 2005. Charlotta Zetterström
Human Anatomy and Physiology, 2006 Marieb and Hoehn,
Pearson Benjamin Cummings
A history of the eye. Stanford University, California, USA
Sveriges Natur, 2004

 

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!