Vad är DCD?
DCD innebär att individen har en påtagligt nedsatt förmåga att planera, lära sig och utföra motoriska färdigheter jämfört med vad som förväntas utifrån ålder och erfarenhet. Detta yttrar sig i klumpighet, balansproblem, svårigheter med finmotorik och ibland påverkan på talet. Problemen är inte orsakade av andra neurologiska tillstånd, intellektuell funktionsnedsättning eller synnedsättning. Symtomen debuterar tidigt i barndomen och kan kvarstå livet ut, även om svårigheterna kan förändras över tid.
Symtom och konsekvenser
- Grov- och finmotoriska svårigheter, exempelvis problem att cykla, skriva, använda bestick eller delta i bollsporter.
- Ofta nedsatt balans, hypotoni (”slappa leder”) och svårigheter med visuospatial perception.
- Många har även problem med planering, organisering och sekvensering av uppgifter, vilket påverkar skolprestationer och socialt samspel.
- DCD förekommer ofta tillsammans med andra neuropsykiatriska tillstånd som ADHD, dyslexi och språkstörning.
Orsaker och riskfaktorer vid DCD
DCD:s exakta orsak är okänd, men forskning pekar på flera bidragande faktorer:
- Neurobiologiska: Avvikande utveckling i hjärnans motoriska nätverk, särskilt i parietal-, frontal- och lillhjärnebarken.
- Genetik: Ärftlighet har påvisats, även om specifika gener ännu inte identifierats.
- Prenatala faktorer: För tidig födsel och låg födelsevikt ökar risken markant.
- Psykologiska och miljömässiga faktorer kan också påverka utvecklingen.
Diagnos och utredning
Diagnosen DCD ställs enligt internationella kriterier:
- Motoriska svårigheter som är betydande i relation till ålder och erfarenhet.
- Problemen påverkar dagliga aktiviteter, skolgång och fritid.
- Symtomen debuterar i tidig barndom.
- Problemen förklaras inte bättre av andra medicinska tillstånd.
Utredningen omfattar:
- Anamnes, klinisk undersökning och motoriska tester.
- Observationer av vardagsfärdigheter i olika miljöer.
- Uteslutning av andra neurologiska eller medicinska orsaker.
Behandling och stöd vid DCD
Det finns ingen botande behandling, men anpassad träning och stöd kan ge stor förbättring av funktionsförmågan:
- Ergoterapi och fysioterapi: Individanpassad träning av motoriska färdigheter och kroppskontroll.
- Task-oriented training: Målinriktade och vardagsnära övningar har visat bäst effekt, exempelvis CO-OP-metoden och neuromotorisk träning.
- Skolanpassningar: Extra tid, alternativa skrivhjälpmedel, tydliga instruktioner och fysisk anpassning av miljön.
- Teknologiska hjälpmedel: Datorer, appar och andra digitala verktyg som underlättar inlärning och vardagsaktiviteter.
- Stöd till närstående: Föräldrar och pedagoger bör involveras i träningen för att förstärka inlärning och överföring av färdigheter.
Forskning och framtid
Forskningen kring DCD är intensiv och fokuserar på att förstå hjärnans roll i motorisk utveckling, utveckling av effektiva träningsprogram och hur anpassningar kan göras i skola och arbetsliv för att förbättra livskvaliteten för personer med DCD. Nya rön visar att tidiga och individanpassade insatser ger bäst resultat.
Kort om DCD
DCD är en livslång funktionsnedsättning som påverkar motorik, vardagsfärdigheter och ofta även kognitiva och sociala funktioner. Med rätt stöd, träning och anpassningar kan personer med DCD utveckla strategier för att hantera sina svårigheter och leva ett självständigt och meningsfullt liv.
Källor
Göteborgs universitet
SASC
Dyspraxiafoundation
Dyspraxiadcdamerica
