Som skilsmässobarn fanns tankarna ständigt där. Att prästen och brudparen nästan ljög om evig lycka då jag förknippade giftermål med skilsmässa och med allt vad det innebär. Jag ville inte alls hamna i den situationen. Skilsmässa är ett tufft beslut att ta. Det ska sägas direkt. Man ställer sig många frågor om vad andra ska tycka, vad andra ska säga men allra mest – hur det kommer att påverka barnen. Jag visste ju själv hur svårt det var att vara skilsmässobarn och det kändes inledningsvis som ett misslyckande att själv utsätta sina egna barn för detsamma. Skammen, frågorna och känslan av vilsenhet var påtaglig.
Det handlar om att göra något bra av allt som händer. Att hitta den där lilla nyckeln, hur liten den än kan vara ibland, som låser upp alla lås inombords. Nu flera år senare, har ju mycket skett och som man säger, vattnet har runnit under broarna mina. Där och då, mitt upp i en skilsmässa handlade det om att undvika dramatik och tragedi – att kunna ha en relation till min före detta man, barnens pappa. En efter en hitta nycklarna som går till de lås som finns i livspusslet.
För det går att skilja sig lycklig och ha en relation till sin före detta partner. Jag bestämde mig tidigt att mina barn inte skulle behöva lida av skilsmässan utan att alla relationer skulle ha sitt mål. Min och min före detta mans relation för sig, barnens och föräldrarnas för sig, barnen och deras pappa för sig och jag och mina barn för sig. Olika relationer med olika behov.
Vem har sagt att livet är enkelt. Men med de rätta verktygen går det att se livet som en utmaning och göra det bästa av situationerna. Du lever och lär och nu har jag hunnit att båda gifta mig och skilja mig själv – åren har gått och idag kan jag åter se på bröllop som något vackert.
Den dagen jag gifte mig känns avlägsen nu. Jag och min dåvarande man gifte oss i en kyrksal i Stockholm. Jag var vacker den dagen, det tyckte jag då. För faktum är att när jag ser tillbaka på mina kort idag så kan jag inte med handen på hjärtat säga att jag är nöjd med hur jag såg ut. Jag vet att det inte går att göra ogjort, att jag den dagen gifte mig i en brudklänning storlek 52. Jag är bara glad att det gick att hyra en klänning i den storleken och hur lycklig jag var för stunden – men jag kan tydligt säga att jag trivs mycket bättre i den kropp jag har idag. Både psykiskt och fysiskt.
För storleken på din kropp är alltid ditt eget ansvar, oavsett om du har insett det eller inte. Under prinsessbröllopet var kommentarer om just kroppen, hur den framhävdes i bröllopsklänningen, många. Det slår mig att de ideal vi sätter upp är så främmande för många. Jag tror att vi kan använda andra ord och annat sätt att tänka när vi kommenterar kläder och stil, som vid ett bröllop. Ödmjukhet är nyckeln. För det viktigaste är inte fokus på kroppen, det viktigaste är att vi själva har fokus på den kropp vi lever i och som vi ska må bra med.
Det är svårt att veta vad livet har i beredskap, för att inte säga omöjligt. Men det finns inget som säger att jag, Mia Olsson, inte kommer att stå framför prästen en dag igen. Ännu lyckligare idag i en kropp som är ”min” och under min kontroll. Då såg jag en liten tjej i en stor kropp, idag ser jag en starkare och vuxnare kvinna i en bättre kropp.
Sommaren är en tid på året då många lovar varandra evig kärlek – därför vill jag förmedla detta just nu. Evig kärlek kan vara så mycket, det kan handla om att hålla en god ton inför barnen efter en skilsmässa, det kan handla om att ge kärlek till dig själv i form av en sund och frisk kropp du trivs med och det kan handla om att du och den du älskar får leva lyckliga i alla era dagar – kärlek kan vara så mycket. Den kan vara evig på många sätt. Låt kärleken leva.
Så, plocka sju eller nio sorters blommor och lägg under kudden för tro – hopp – kärlek!
Mia
