Man har studerat och analyserat data från English Longitudinal Study of Ageing (ELSA) under perioden januari 2008 till juli 2019. Syftet med studien var att utforska hur fysisk aktivitet och sömn påverkar kognitivt åldrande över en tioårsperiod. Deltagarna i studien var vuxna över 50 år vid studiens början och bedömdes vara kognitivt friska.
Studie kring sömn, fysisk aktivitet och god hälsa
Forskarna samlade in information om deltagarnas fysiska aktivitet och sömnvanor vid studiens start. Kognitiv funktion mättes med hjälp av minnesuppgifter och verbal förmåga vid flera tillfällen under studiens gång, och resultaten standardiserades och sammanvägdes för att skapa en sammansatt kognitiv poäng.
Resultat kring hur sömn och fysisk aktivitet påverkar hälsan
Resultaten visade att både fysisk aktivitet och sömn var oberoende faktorer som påverkade kognitiv prestation. Deltagare som hade högre fysisk aktivitet och optimal sömn hade bättre kognitiva poäng vid studiens början jämfört med de som hade lägre fysisk aktivitet och sämre sömnvanor. Det fanns ingen signifikant skillnad i kognitiv prestation mellan olika sömnkategorier inom gruppen med högre fysisk aktivitet.
Trots hög aktivitet gav kort sömn sämre hälsa
En intressant upptäckt var att de som hade hög fysisk aktivitet och kort sömn hade en snabbare kognitiv nedgång över tio år jämfört med de som hade hög fysisk aktivitet och optimal sömn. Denna skillnad var särskilt tydlig vid studiens början när deltagarna var i åldern 50 och 60 år. Efter tio år av uppföljning hade de med hög fysisk aktivitet och kort sömn kognitiva poäng som liknade dem som hade låg fysisk aktivitet, oavsett sömnvanor.
Långsiktiga hälsoeffekter av fysisk aktivitet och sömn
Vidare analyser visade att det fanns en interaktionseffekt mellan fysisk aktivitet och sömn på kognitiv utveckling över tid. Det innebar att kombinationen av fysisk aktivitet och sömnvanor påverkade kognitiv hälsa upp till tio år senare.
Sammanfattningsvis pekar studien på vikten av att både fysisk aktivitet och sömn tas i beaktande när man vill främja kognitiv hälsa, särskilt från medelåldern och framåt. Att ha hög fysisk aktivitet kan vara fördelaktigt, men det är inte tillräckligt för att kompensera för negativa effekter av kort sömn när det gäller kognitiv nedgång. Resultaten indikerar att framtida interventioner för att främja kognitiv hälsa bör inkludera både fysisk aktivitet och sömnvanor som målområden. Det är också viktigt att notera att studien är observationsbaserad och inte kan fastställa orsakssamband, så ytterligare forskning krävs för att förstå de underliggande mekanismerna och utveckla effektiva strategier för att stödja kognitiv hälsa över tid.
