Ange ditt sökord

En giktattack kan drabba stortåns grundled och är mycket smärtsam. Foto: Shutterstock

En giktattack kan drabba stortåns grundled och är mycket smärtsam. Foto: Shutterstock

Gikt – en vanlig men underbehandlad sjukdom

Gikt är den vanligaste inflammatoriska ledsjukdomen, då omkring 150 000 personer lever med gikt och då totalt kring 15 000 individer i Sverige årligen insjuknar. Inflammationen kommer i attacker och gör mycket ont. Hos män över 70 års ålder har över 10 procent gikt, vilket med hänsyn till sjukdomens vanlighet förmodligen innebär att gikt är en av de sämst behandlade sjukdomarna i sjukvården.

Annons:

Gikt en ledsjukdom där man till stor del känner till hur den fungerar och där det finns tillgänglig men sällan använd effektiv behandling. Idag lever omkring 150 000 personer med gikt och cirka 15 000 individer insjuknar årligen i Sverige. Insjuknandet sker vanligen i medelåldern. Förekomsten ökar med stigande ålder och är högre hos män än kvinnor i alla åldersgrupper. Över 10 procent av 70-åriga män har gikt vilket pekar mot att sjukdomen är underbehandlad. Sjukdomen har ökat globalt, delvis på grund av ändrande levnadsvanor, högre förekomst av metabola syndromet samt bättre överlevnad vid kroniska sjukdomar. Många patienter är underbehandlade och sjukdomen borde uppmärksammas mer i dagens sjukvård.

Vad är gikt?

Gikt (arthritis urica) är en kronisk inflammatorisk ledsjukdom som orsakas av förhöjda uratnivåer i blodet. Orsaken är att det har bildats kristaller av urinsyra i leden. Kristallerna kan liknas vid små vassa nålar och orsakar smärta och inflammation i den led där de bildats. Detta resulterar i ett periodvist utlöst immunsvar i leden som ger en akut giktattack. Dessa attacker gör ofta mycket ont.

I avsaknad av effektiv uratsänkande behandling finns uratinlagringarna kvar i den giktdrabbade leden även när man inte har symtom och kan då så småningom utlösa nya giktattacker. Omkring en femtedel av patienterna utvecklar med tiden en svårare giktsjukdom med tätare attacker som kan ge symtom från leder både i underkropp- och överkropp. Till slut upphör de besvärsfria perioderna och det går över till en mer kronisk artrit. Detta kan man känna igen utifrån utfällning av uratkristaller i huden (tofus/tofi). Dessa uppträder i form av ytliga, gulvita, hårda infiltrat i huden; vanligtvis på fingrar, tår, ytteröron eller näsvingar.

Symtom vid gikt

Vid en giktattack får man en hastigt påkommen, ofta på natten, smärtsam artrit i en led. En led, ofta stortåns grundled, blir snabbt öm, röd och svullen. Man får en tilltagande smärta under några timmar och leden blir då mycket känslig för beröring. Man får en förhöjd inflammation i kroppen och lättare feber kan förekomma. Giktattacker drabbar vanligtvis mellanfotens leder, fotled eller knä medan giktartriter i överkroppen är mindre vanliga i början. Giktattacken ebbar vanligtvis ut på en till två veckor och huden över leden kan då börja fjälla.

Misstänker du att du har gikt bör du vända dig till din vårdcentral.

Orsaken till att man får gikt

Förhöjda uratnivåer uppstår främst till följd av otillräcklig utsöndring av urat via njurarna. Nedsatt njurfunktion i sig ger ökade nivåer urinsyra i blodet, men en genetisk variation har visat sig ha en avgörande roll. Detta betyder att överkonsumtion av matprodukter som ger ökad mängd urat inte är huvudorsaken till de förhöjda värdena. Därav leder ändrad kosthållning sällan till tillräckligt minskade uratnivåer. Att däremot minska en hög alkoholkonsumtion kan få relevanta effekter på uratnivån då alkohol (speciellt öl) kan ha en lätt urathöjande effekt och vara en utlösande faktor för giktattacker. Vätskedrivande läkemedel som används vid framför allt högt blodtryck och hjärtsvikt är den vanligaste sortens läkemedel som ökar mängden urinsyra, så prata med din läkare om du misstänker gikt och använder dessa läkemedel.

En giktattack kan lättare utlösas i samband med hög påfrestning på kroppen, exempelvis vid en operation eller en kraftig infektion. Giktattacker kan även utlösas av att man äter mycket och då särskilt proteinrik mat och samtidigt dricker alkohol.

Alla med förhöjda uratnivåer får dock inte sjukdomen. I en svensk studie såg man att endast 13 procent av män och 18 procent av kvinnor med förhöjda uratnivåer som följdes under en 30-årsperiod, utvecklade gikt. Ju högre uratnivåer individerna hade, desto högre risk var det att de utvecklade gikt.

Minska risken för gikt

Det finns saker man kan göra själv för att lindra giktbesvären:

  • Undvika alkohol.
  • Undvika öl, både med och utan alkohol.
  • Undvika mat med högt purininnehåll (främst inälvor, sardiner, ansjovis och musslor men även övrig fet fisk, skaldjur och kött).
  • Röra på sig regelbundet.
  • Gå ner i vikt om man är överviktig – långsam viktnedgång är att föredra.

Ställa diagnosen gikt

För att diagnosticera gikt utgår man från patientens symtom och att man kan se uratkristaller i ledvätska. Nya användbara bilddiagnostiska metoder för gikt har på senare år utvecklats. Dator­tomografi med dubbelenergiteknik, DECT, kan vara användbar för diagnostik i oklara fall. Muskuloskeletalt ultraljud kan användas som stöd vid diagnostik av gikt.

Behandling vid gikt

Den viktigaste preventiva åtgärden vid gikt är att minska intag av alkohol. Viktnedgång vid behov och regelbunden fysisk aktivitet är också grundläggande i behandlingen. På grund av otillräcklig forskning kan man inte säga hur stor effekt man får av kostförändringar, där man minskar mängden purinrika livsmedel (främst inälvor, sardiner, ansjovis och musslor men även övrig fet fisk, skaldjur och kött).

Om man bara har någon enstaka giktattack är det vanligt att man endast får läkemedel som dämpar inflammationer och lindrar smärtan. När man får återkommande attacker är det viktigt att man får förebyggande behandling. Vid akut gikt är NSAID/COX-2-hämmare, kolchicin och kortison effektmässigt likvärdiga läkemedel. Behandling med uratsänkande läkemedel påbörjas vanligen efter upprepade giktanfall. Uratsänkande behandling kombineras under de första månaderna med förebyggande medicin i form av NSAID/COX-2-hämmare, kolkicin eller prednisolon, eftersom frekvensen av anfallen initialt kan öka.

Sammanfattningsvis kan problemen på grund av gikt minskas genom mer aktiv behandling, vilket innefattar livsstilsförändringar, mer intensiv läkemedelsbehandling och regelbunden uppföljning.

Forskning kring gikt

Tvillingstudier talar för att ärftlighet förklarar 45 till 73 procent av variationen i uratnivåer. Man har sett att vid artros exponeras ytliga kollagenfibrer (hudens bindväv som bildar en stabil ram som stöder och upprätthåller huden) på ledbroskets yta på ett sätt som främjar inlagring av uratkristaller. Detta skulle kunna förklara att giktattacker i hög utsträckning drabbar leder där artros förekommer.

Man har sett att stor kroppsmassa, vare sig det gäller stor muskelmassa eller fetma, leder till förhöjda nivåer av urinsyra i blodet. Personer med det metabola syndromet har ofta flera oberoende riskfaktorer för gikt, som exempelvis övervikt, högt kolesterol, högt blodtryck och en obalans av blodsockernivåerna. Om man är överviktig bör man gå ner i vikt, men det ska ske långsamt för att inte öka risken för giktattack. Kortvarig kraftig muskelaktivitet höjer uratnivån medan mer modest regelbunden träning sänker nivån.

Hypotes – fruktos ökar urinsyra som ger metabolt syndrom

Professor Richard Johnson som arbetar inom njurmedicin på Universitet i Colorado, USA, har forskat kring orsaker till fetma och metabolt syndrom. Hans forskning ligger som grund till hypotesen att fruktos som främst finns i socker påverkar nivån av urinsyra i kroppen. Högt intag av socker, speciellt söt dryck, ökar produktionen av urinsyra. Urinsyran har sedan negativa effekter på kroppens metabolism och teorin är att det leder till metabolt syndrom med högt blodtryck, fetma, typ 2-diabetes och höga blodfetter. För de som är intresserade av mer information kan lyssna på läkaren Peter Attias podcast där han intervjuar professor Richard Johnson (https://peterattiamd.com/rickjohnson/).

 

 

Annons:

Källor:

Läkartidningen

1177

Endocr Rev. 2009 Feb; 30(1): 96–116

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!