Fysisk inaktivitet bland unga är ett stort folkhälsoproblem och det har länge antagits att god kondition i ungdomen minskar risken för förtida död, bland annat i cancer och hjärt-kärlsjukdom. Men det är oklart om sambandet verkligen är orsakssamband eller om det finns andra förklarande faktorer, som socioekonomi, beteende och genetik.
Syfte och metod
Forskarna undersökte sambandet mellan kondition i sena tonåren och förtida död i en stor svensk kohort: över 1,1 miljon män som mönstrade för militärtjänst mellan 1972 och 1995. Konditionen mättes objektivt med cykeltest. Deltagarna följdes upp till i genomsnitt 56,6 års ålder, och dödsorsaker (alla, cancer, hjärt-kärlsjukdom, olyckor) registrerades.
För att undersöka om sambanden kunde bero på bias använde forskarna:
- Negativ kontrollutfallsanalys: De undersökte om hög kondition också minskade risken för död i olyckor (där man inte förväntar sig ett orsakssamband).
- Syskonjämförelse: De jämförde bröder med olika konditionsnivåer för att kontrollera för familjedelade faktorer (genetik, uppväxtmiljö).
Resultat
- Högre kondition i tonåren var starkt kopplat till lägre risk för förtida död i alla kategorier (alla orsaker, cancer, hjärt-kärlsjukdom).
- Men: Sambandet mellan hög kondition och minskad dödlighet var nästan lika stark för olyckor som för sjukdomar.
- När man jämförde syskon minskade sambanden något, men kvarstod ändå för både sjukdom och olyckor.
Tolkning och slutsats
Resultaten tyder på att det finns en utbredd bias i de observerade sambanden mellan kondition och dödlighet. Det är alltså troligt att faktorer som socioekonomi, livsstil och genetik – snarare än konditionen i sig – förklarar en stor del av den lägre dödligheten hos unga med god kondition.
Forskarna menar därför att det finns skäl att ifrågasätta hur starkt vi kan lita på att förbättrad kondition i ungdomen verkligen minskar risken för förtida död, och att mer forskning med kausalanalys krävs.
Källa
Oxford academic
-585x329.jpg){kind=small}
