Droppfinger (malletfinger) – orsaker och behandling

Droppfinger (malletfinger) – orsaker och behandling

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Publicerad: 2019-06-10
Författare: Stefan Nordström

Droppfinger innebär att man inte längre kan sträcka ut fingret i den yttersta leden eftersom senan som fäster det yttersta benet har gått av. Droppfinger brukar också kallas för malletfinger eller baseballfinger.

Ett droppfinger är en sträcksenskada. Senorna i fingrarna är kopplade till muskler i underarmen som gör att man kan sträcka och böja på dem. Sträcksenorna är placerade på ovansidan av handen och underarmen och har sitt fäste vid fingerlederna. De ligger nära huden vilket gör att de är känsliga för trauma.

Fingertoppens sträcksena kan slitas loss från sitt fäste. I vissa fall kan den också dra med sig en del av benet och orsaka en skelettskada. Det främsta symtomet på droppfinger är att du inte längre kan sträcka ut fingertoppen som vanligt. Fingret hänger i ett böjt läge. Smärta och svullnad brukar uppstå kring skadan. Vid dessa symtom bör du söka på vård på en vårdcentral.

Orsaker till droppfinger

De vanligaste orsakerna till droppfinger är skador som uppstår när man utövar bollsporter. Ofta handlar det om att t ex en handboll, basketboll eller volleyboll träffar ett utsträckt finger. Kraften från bollen tvingar fingret att böjas med ett sådant våld att sträcksenan slits loss.

Sträcksenorna kan också skadas vid hudskador som skärskador och andra liknande sår. Droppfingerskador kan också uppkomma i vardagen, t ex om fingret fastnar i ett klädesplagg.

Behandling av droppfinger

När man söker vård för ett droppfinger brukar man röntgas för att kontrollera att man inte fått någon. skelettskada. Majoriteten av de som drabbas av droppfingerskador har inte skelettskador.

Droppfingerskador behandlas vanligtvis med en s.k. "malletskena". Malletskenan håller den yttre delen av fingret utsträckt och låter sträcksenan läka fast på nytt. Man brukar använda malletskenan dygnet runt i minst sex veckor samt ytterligare två till tre veckor nattetid. Skenan behövs också om man gör saker som belastar det skadade fingret.

Droppfinger brukar oftast läka utan större permanenta skador. Om man har fått en skelettskada brukar man ha en kvarvarande svullnad över leden. Man kan också bli stelare i leden, jämfört med hur det kändes innan skadan.

Om man har ett droppfinger som även har skelettskador kan felställningen av fingret behöva opereras. Vid en sådan operation flyttas den avslitna delen av skelettet till rätt plats och fingret fixeras med en skena i ungefär sex veckor.

Möjligheterna att jobba med ett läkande droppfinger beror på arbetsuppgifterna. När fingertoppen är i skenan får den inte röras under de sex veckorna.

 

Veckans fråga

Är du glutenintolerant?

Nyhetsbrev

E-postadress