En kombinationsbehandling som angriper både blodkärlen i och kring tumören samt proteinet EGFR (hudtillväxtfaktorns receptor, eng. ”epidermal growth factor receptor”) skulle kunna bli ett effektivt sätt att behandla patienter med spridd prostatacancer. Forskargruppen har visat att den aktiverade formen av EGFR är en markör för tumörens aggressivitet, både när den mäts i tumören men också i den friska vävnaden kring den. Mängden aktiverat EGFR kan förutsäga om tumören är aggressiv och kräver intensiv behandling, men också vilka tumörer som är långsamt växande med god prognos.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige. Varje år får ungefär 10 000 personer diagnosen. Bland dem kommer ca 2 500 att dö av sin sjukdom medan andra har en långsamt växande tumör som inte kommer att orsaka några större problem. Tyvärr finns idag inga tillräckligt bra diagnosmetoder för att avgöra vilka som verkligen behöver behandling och vilka som klarar sig lika bra utan. Det medför både att patienter överbehandlas med metoder som kan ge allvarliga biverkningar och att män som verkligen behöver intensivbehandling inte får den alls eller för sent.
Idag behandlas prostatacancer som spridit sig med dottertumörer (metastaser) till skelettet med kastration, dvs. att man tar bort det manliga könshormonet. Detta bromsar dottertumörernas tillväxt, men tyvärr är behandlingen inte botande och efter en tid börjar metastaserna att växa igen.
De studier som redovisas i avhandlingen visar att blodkärlen är viktiga för prostatatumörers tillväxt och att mycket av kastrationsbehandlingens effekter ligger i att blodkärlen skrumpnar i tumören och dess närmaste omgivning. Behandling som angriper blodkärlen i tumören och dess omgivning samt proteinet EGFR visade sig förstärka effekten av kastration.
