Ange ditt sökord

Alternativ behandling vid smärtsamma menstruationer

Alternativ behandling vid smärtsamma menstruationer

Med dysmenorré menas smärtsamma kramper med ursprung i livmodern vid menstruation. Det är ett mycket vanligt gynekologiskt problem men kräver vanligen ingen gynundersökning för att börja behandlingen. Det är så vanligt förekommande att man brukar räkna med att 50 procent av alla kvinnor är påverkade och att 10 procent har så svåra besvär att de är arbetsoförmögna en till tre dagar vid varje menstruationscykel.

Annons:

Man brukar skilja på primär och sekundär dysmenorré. När dysmenorrén är förenad med en sjuklig förändring som endometrios eller cystor i ovarierna kallar man det för sekundär. När man inte kan finna någon sjuklig förändring som bakomliggande orsak kallas det primär dysmenorré. Den primära formen börjar vanligen 6-12 månader efter att man fått sin första menstruation och smärtan sitter i 8-72 timmar och kommer oftast när menstruationsblödningen börjar. En påvisad viktig faktor till besvären är en överproduktion av livmoderns prostaglandiner. Den sekundära dysmenorrén börjar i regel först flera år efter menstruationsdebuten och smärtan kan uppträda både före och under menstruationen.

Den klassiska behandlingen är icke steroid anti-inflammatoriska substanser (NSAID, som är prostaglandinsynteshämmare), exempelvis dexibuprofen, ibuprofen och naproxen. Det andra vanliga alternativet är att behandla med p-piller. Båda behandlingsmetoderna minskar sammandragningar av livmodern. Trots att behandlingarna är effektiva blir 20-25 procent av patienterna inte hjälpta. I de allra svåraste fallen kan man kirurgiskt skära av bäckennerver.

Det är därför inte förvånande att många söker efter alternativa behandlingar till den konventionella. Totalt sett vet vi att mellan 30-50 procent av den vuxna befolkningen i västvärlden använder någon form av komplementära behandlingsmetoder. 40 procent har som argument att ”det provar jag, för det skadar inte, men kan hjälpa”. Denna allmänna uppfattning om komplementära behandlingsmetoder är inte korrekt. I den vetenskapliga litteraturen finns många beskrivningar av allergiska reaktioner, toxiska reaktioner, olika interaktioner mellan substanser samt föroreningar i preparaten. Dessutom är det med största sannolikhet en underrapportering av biverkningarna.

En svårighet vid värdering av effekter av behandling vid dysmenorré är att kvantifiera och gradera smärtan. Detta görs ju baserat på patientens självrapportering och ofta på en numerisk skala från 1-5 eller på en så kallad VAS skala (visuell analog skala) från 1-10.

De alternativa behandlingar som det finns randomiserade kliniska prövningar på, det vill säga vetenskapligt korrekta studier, är ganska få.

MAGNESIUM

Magnesium har i ett par studier visat bättre effekt än placebo på smärtlindring efter sex månaders daglig behandling. Dosen är 500 mg dagligen. Man har också studerat antal timmar som patienter med primär dysmenorré är frånvarande från arbetet och visat att med magnesiumbehandling är det 3.2 timmars frånvaro per menstruationscykel medan det för placebo (inaktiv jämförelsesubstans) är i medeltal 17 timmars frånvaro. Det är ovanligt med biverkningar men det förekommer ibland i form av diarré, törst och ”sur mage”.
I jämförelse med vitamin B6 har inte magnesium kunna visats vara bättre vad gäller smärtlindring.

VITAMIN B6

Vitamin B6 eller pyridoxin finns normalt i kött, fisk och vissa grönsaker.
Vitamin B6, 200 mg dagligen, har jämförts med placebo och efter fyra månaders behandling påvisats ha effekt på smärtlindring. Det är också visat att B6 ensamt har bättre effekt än en kombination av vitamin B6 och magnesium efter fyra månaders behandling. Dock är dess studier små och data är dåligt rapporterade varför inga säkra slutsatser kan dras. Vitamin B6 är inblandat i produktionen av prostaglandin E2 (som bidrar till avslappning av muskulaturen i livmodern) och därför kan man anta att högre nivåer av B6 skulle påverka kramperna vid dysmenorré.

VITAMIN B1

Vitamin B1, tiamin eller aneurin, förekommer i mjöl och ris men försvinner inte sällan vid hanteringen av dessa råvaror.
En stor studie har visat effekt på smärtlindring vid dysmenorré. Det har till och med uppfattats som en botande behandling. Dosen har varit i tablettform på 100 mg dagligen. Vitamin B1 spelar en betydelsefull roll i ämnesomsättningen och brist på B1 ger trötthet, muskelkramper, olika sorters smärta och minskad tolerans för smärta. Alla dessa faktorer kan ju delvis förklara varför B1 kunde visas ha effekt vid dysmenorré i denna studie.

VITAMIN E

Vitamin E eller tokoferol finns i spannmål (groddolja) och i vissa mejeriprodukter.
I en studie har man jämfört vitamin E tillsammans med ibuprofen och jämfört det med ibuprofen enbart och studien visade ingen skillnad i smärtlindring. Behandlingen varade endast en månad men kunde alltså inte visa att tillägg av vitamin hade någon effekt alls.
Vitamin E har annars smärtlindrande och anti-inflammatoriska egenskaper och har visat effekt för smärtlindring vid reumatoid artrit.

OMEGA 3 FETTSYROR (fiskolja)

I en studie har man jämfört omega 3 fettsyror med placebo under två månaders behandlingstid och funnit att man behöver använda mindre kompletterande smärtlindring med fiskoljeintag. I detta fall var behandlingen med fiskolja; 1080 mg eicosapentaenoic syra och 720 mg docosapentaenoic syra uppdelat på två doser dagligen. Fiskolja gav endast beskedliga biverkningar av typ illamående, svårt att svälja kapslarna och försämring av akne.

Nivåerna av fleromättade fettsyror (polyunsaturated fatty acids=PUFA)korrelerar med menstruationssmärtor vilket är känt sedan länge. Högre nivåer av omega 3 fettsyror har samband med mindre menstruationssymtom. Det förefaller som om förhållandet mellan omega 3 till n-6 PUFA har samband med menstruationssymtom så att en kost som har högre halt av omega 3 fettsyror möjligen är förenad med mindre dysmenorré besvär.

TOKI-SHAKUYAKU-SAN, TSS, (japansk örtmedicin)

Denna örtmedicin har jämförts med placebo i en kontrollerad studie och hade efter två månaders behandling visad effekt. Patienterna som ingick i studien togs med efter en diagnostik av traditionell kinesisk typ som vi inte använder i västvärlden.

KINESISK ÖRTMEDICINERING

En granskning av 39 randomiserade kontrollerade studier (RCT) som omfattar 3 475 kvinnor finns publicerad vid primär dysmenorré. Flertalet studier har endast ett fåtal patienter och har låg metodologisk kvalitet. Dock visade 14 studier förbättring i smärtlindring och sex undersökningar kunde visa effekt på totala symtombilden medan två studier visade att behovet av smärtlindrande läkemedelsbehandling kunde minskas. Det kunde också visas att kinesisk örtmedicinering var effektivare än akupunktur. Det finns ingen tydlig specificering på innehållet i örtmedicineringen och man kan endast dra slutsatsen att det finns lovande resultat för behandling som dock kräver bättre studier för att visa på effekt.

AKUPUNKTUR

Det finns en studie gjord med akupunktur vid 15 tillfällen under en tre månaders period. Studien omfattar 201 kvinnor i 35- årsålder som slumpmässigt utvaldes att få akupunktur. Kontrollgruppen fick ingen akupunktur. En cirka 40 procentig förbättring konstaterades med akupunktur liksom en förbättring av livskvalitet, dock till en högre kostnad (30 000:- kronor per kvalitetsjusterat levnadsår).

FYSISK TRÄNING

Det har sagts i många år att fysisk träning är effektivt för att behandla och även förebygga symtom vid primär dysmenorré. Om man granskar underlaget för detta påstående så finns det mycket lite empiriskt stöd för att det är sant. Resultatet från observationsstudier är varierat och ett stort antal studier har inte visat att fysisk aktivitet/motion haft någon effekt alls på symtom vid dysmenorré. Det finns några kontrollerade studier med få individer och som är av låg metodologisk kvalitet. Även om det finns flera trovärdiga mekanismer till att fysisk aktivitet skulle kunna vara positivt i behandlingen av primär dysmenorré, krävs det minst en större randomiserad prövning (RCT) innan man kan råda till ökad fysisk aktivitet som en kompletterande behandlingsform.

SAMMANFATTNING

Vitamin B1 är vetenskapligt visat som en effektiv behandling för dysmenorré i en dos av 100 mg dagligen även om det endast är en bra studie som visat på detta. Magnesium förefaller kunna vara en bra behandling också men det är oklart vilken dos det ska vara och fler studier är önskvärda innan man drar någon säker slutsats. I övrigt finns det otillräckligt stöd för att kunna rekommendera någon form av örtmedicinering eller kosttillskott för behandling vid primär eller sekundär dysmenorré och samma gäller för fysisk aktivitet.

REFERENSER
1. Herbal and dietary therapies for primary and secondary dysmenorrhoea. M. Proctor; P.A. Murphy: The Cochrane Library 2009. http:/www.thecochranelibrary.com.
2. Chinese herbal medicine for primary dysmenorrhoea. Cochrane Database Syst Rev 2008; April 16 (2): CD005288
3. Acupuncture in patients with dysmenorrhoea: a randomized study on clinical effectiveness and cost-effectiveness in usual care. C.M. Witt et al. Am J Obstet Gynecol 2008; 198(2); 166
4. Exercise and primary dysmenorrhoea: a comprehensive and critical review of the literature. A.J. Daley. Sports med 2008; 38(8); 659-70.

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!