Vad är handeksem?
Handeksem är en inflammation i hudens yttersta lager som visar sig med rodnad, svullnad, klåda, vätskande blåsor eller torr, fjällande, sprucken hud. Beroende på orsaken bakom eksemet talar man om olika typer:
Irritativt kontakteksem – huden skadas av upprepad kontakt med vatten, tvål, rengöringsmedel eller kemikalier. Detta är den vanligaste formen av handeksem. Typiska symtom är rodnad och torr hud samt klåda
Allergiskt kontakteksem – en allergisk reaktion mot ämnen som kommer i kontakt med huden som t.ex. nickel, gummi, parfymer, konserveringsmedel eller kemikalier i arbets- eller hemmiljö. Utöver klåda och svullnad i huden ser man ofta små blåsor.
Atopiskt handeksem – kopplat till en inneboende benägenhet, t.ex. vid atopisk hudsjukdom, där huden har nedsatt barriärfunktion. Huden blir torr och irriterad, och det kliar. Vanligt med sprickor i huden.
Ofta förekommer blandformer av handeksem. Flera mekanismer, både irritativ, allergisk och atopisk, kan samverka. Beroende på hur huden ser ut skiljer man också mellan olika kliniska former som till exempel vesikulöst eksem (blåsbildande), hyperkeratotiskt eksem (tjock hud/förhårdnader), och andra varianter.
Vem drabbas av eksem— vilka är riskfaktorerna?
Handeksem är vanligt, särskilt hos personer med yrken som innebär mycket kontakt med vatten, kemikalier eller irriterande ämnen — till exempel inom vård, restaurang, städning, frisör, eller i kemikalieindustri. Personer med tidigare hudsjukdom, exempelvis atopisk dermatit, löper ökad risk att få handeksem.
Andra riskfaktorer är vardagssysslor där man utsätter händerna för vattenkontakt eller starka kemikalier, till exempel diskning, städning, dusch och blöjbyten.
Symtom och diagnos vid handeksem
Handeksem kan ge symtom som rodnad, svullnad och klåda i huden. Vid akuta skov ser man ofta vätskande blåsor och sår. Vid mer kroniska former av handeksem blir huden torr och fjällande och det uppstår sprickor och förhårdnader (hyperkeratos). Ibland kan eksem också ge smärta och nedsatt funktion, särskilt om sprickor förekommer.
Diagnosen vid handeksem bygger på undersökning av huden och en noggrann anamnes (patientberättelse). Man går igenom vilka ämnen du kommit i kontakt med, hur din hem-och arbetsmiljö ser ut, eventuella tidigare hudsjukdomar etc.
Om det finns misstanke om allergi kan ett så kallad lapptest (epikutantest) göras för att identifiera ämnen du bör undvika. Ett lapptest går till så att man placerar ett flertal olika allergiframkallande ämnen i små klisterlappar på ryggen. Klisterlapparna får sitta kvar i 48 timmar, och sedan läser man av testet efter 3–4 dagar, samt efter 7 dagar. Finns det en allergi kommer det på platsen för just den klisterlappen att ha uppstått en rodnad och svullnad, kanske också blåsor.
Behandling och egenvård vid handeksem
Oavsett typ av handeksem är grundpelarna för behandlingen:
- att identifiera och undvika utlösande/försämrande faktorer: irriterande kemikalier, vattenkontakt, allergener.
- regelbunden användning av mjukgörande krämer för att stärka hudbarriären.
- lokal behandling med kortisonkräm (topikala glukokortikoider) vid behov. För kortison är det viktigt att välja rätt styrka och behandla under begränsad tid.
- topikala (det vill säga behandlingar som appliceras på huden) alternativ om kortison inte kan användas, ex. lokal behandling med så kallade calcineurinhämmare (t.ex. tacrolimus).
- ljusexponering/ljusbehandling (hud-ljus, fototerapi) kan vara ett alternativ vid kroniskt eksem då lokal behandling inte är tillräcklig.
Det är viktigt att fortsätta med mjukgörare regelbundet, även när huden ser bättre ut. Huden återhämtar sig långsamt och är känslig även efter skov.
Systemisk behandling av handeksem
För personer med svårt och kroniskt handeksem som inte svarar på lokalbehandling kan systemisk behandling bli aktuell. Systemisk behandling kan ges med ett flertal läkemedel. Det vetenskapliga underlaget är bäst för alitretinoin, även om jämförande studier med andra systemläkemedel är bristfälliga.
Alitretinoin verkar immunmodulerande och antiinflammatoriskt: det påverkar hudens celler och immunceller, vilket kan dämpa den överdrivna inflammationen i huden vid handeksem.I kliniska studier och i praktisk användning uppnår ungefär hälften av patienterna “läkning” eller “nästan läkning”. Ytterligare 20–30 procent får måttlig effekt — vilket för många innebär en väsentlig förbättring. Vanliga biverkningar är bl.a. huvudvärk, torrhet, förändringar i blodfetter och eventuellt påverkan på sköldkörteln. Alitretinoin får inte användas vid graviditet, och hos personer med förmåga att bli gravida krävs noggrann preventivplanering.
Ett annat läkemedel som också ofta förskrivs av hudläkare är metotrexat, där man har mycket god och långvarig erfarenhet av behandling vid svårt atopiskt eksem.Andra läkemedel som kan övervägas är ciklosporin, azatioprin eller acitretin. Dessa används dock ofta off-label, vilket betyder att de egentligen inte har behandlingsindikationen eksem, men kan användas ändå på basis av forskning och klinisk erfarenhet.
Behandlingar med systemiska läkemedel kräver noggrann uppföljning av hudläkare.
Biologiska läkemedel & nya immunmodulerande behandlingar
När man talar om immunmodulerande behandling för handeksem menas läkemedel som påverkar immunsystemets aktivitet för att dämpa den inflammation i huden som orsakar eksemet. Det kan vara:
- Retinoider (t.ex. alitretinoin), som påverkar hudceller och immunceller.
- “Klassiska” immunosuppressiva läkemedel (t.ex. ciklosporin, metotrexat, azatioprin, acitretin) — även om de ofta används off-label för handeksem.
- Biologiska läkemedel och läkemedel som påverkar nyare mål i immunförsvaret, t.ex. antikroppar mot inflammationsvägar, eller JAK-hämmare. För handeksem är forskningen fortfarande i utveckling — de flesta sådana behandlingar är ännu inte godkända specifikt för handeksem, utan används “off-label” när patienter inte svarar på andra behandlingar.
För dig som patient betyder det att:
- immunmodulerande behandling bara övervägs när standardvård (hudvård, skydd, lokal behandling) inte varit tillräcklig,
- beslut om sådan behandling kräver noggrann bedömning av hudspecialist och regelbunden uppföljning,
- det finns både möjligheter och begränsningar: för många kan systemisk behandling ge betydande lindring, men det finns risk för biverkningar — och långtidsdata är fortfarande begränsad, särskilt för nyare behandlingar.
Så väljs behandling vid handeksem
Behandling börjar ofta med systematisk utredning: kartläggning av exponering för vatten, irriterande ämnen, allergener.
För de flesta räcker kombinationen mjukgörare + skydd + topikal (utvärtes) behandling. Om eksemet är svårt, kvarstår eller återkommer trots korrekt vård kan systemisk behandling bli aktuell, efter bedömning av hudläkare. Behandlingen bör följas upp noggrant, med tanke på biverkningar och livsstilsfaktorer.
Förebyggande och egenvård — så kan du skydda huden
Följ dessa råd för att minska risken för handeksem och återfall:
- Använd milda, oparfymerade och hudvänliga tvålar eller rengöringsprodukter. Undvik starka tvålar, eller byt ut mot mild olja eller tvättkräm.
- Mjukgör huden ofta — särskilt efter tvätt eller kontakt med vatten/kemikalier. Även när huden ser bra ut kan regelbunden smörjning skydda och förebygga skov.
- Vid arbete med kemikalier eller mycket vatten: använd skyddshandskar. Under skyddshandskarna kan du för bästa komfort använda bomullshandskar.
- Anpassa arbetsuppgifter eller arbetsmiljö om möjligt — särskilt vid yrken med hög risk.
- Var uppmärksam på tidiga symtom — behandla snabbt vid irritation eller rodnad. Att sätta in tidig behandling kan minska risken för att eksemet blir kroniskt.
Sammanfattning
Handeksem är en vanlig hudsjukdom med många möjliga orsaker — ofta en kombination av yttre irriterande faktorer, allergi och medfödd benägenhet för hudinflammation. Den grundläggande behandlingen är hudvård: skydd, mjukgörande och undvikande av irriterande ämnen. Majoriteten blir hjälpta med dessa åtgärder och vid behov topikala behandlingar.
För personer med svårt, kroniskt och behandlingsresistent handeksem finns idag modernare alternativ — systemiska immunmodulerande läkemedel och även biologiska läkemedel.
