Solen och din hud

Solen och din hud

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Sol i måttliga doser är nyttigt men ”solbrännan” som så många kämpar för att skaffa sig är egentligen hudens försök att skydda sig mot solljusets skadeverkningar i cellerna. 

Att vi behöver vistas ute i sol- och dagsljus för att inte få benskörhet är känt sedan länge. Skelettet behöver kalcium och för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig kalcium från maten behövs D-vitamin, som vi dels får från livsmedel, men som också bildas i huden. I vår hud finns ett förstadium till vitamin D, som omvandlas till aktivt D-vitamin när huden exponeras för ultravioletta ljus som når oss under den ljusa delen av dygnet. Men det är med solen som med de flesta nyttigheter och njutningsmedel – det kan vara riskabelt med överdosering.

Solen orsakar småskador på arvsmassan

En gyllenbrun färg i huden kan betraktas som ett naturligt solskydd. Skyddet består av att överhuden blivit lite tjockare, vilket gör att många av de solstrålar som träffar hudytan ”studsar” tillbaka och av att det bruna pigmentet melanin absorberar de flesta av de skadliga UV-strålarna så att de inte kan ge skador djupare ner i kroppsvävnaden.

Men trots detta skydd uppstår hela tiden småskador på arvsmassan, DNA, som finns i de levande hudcellernas kärna. Dessa skador lagas ständigt av reparerande äggviteämnen. Det tar cirka 48 timmar att laga en sådan DNA-skada, därför är det klokt att under sommaren eller solresan söderut varva försiktig solning med andra aktiviteter så att huden får vila från solen något dygn.

Så solar du smart

Vi kan bygga upp vårt naturliga solskydd ett steg i taget: 20- 30 minuter i solen (mindre för ljushylta och solkänsliga på sydliga breddgrader) första soldagen. Om huden visar att det är OK, genom att inte blir röd, kan man öka på sina stunder i solen med 10-15 minuter per dag. Totalt bör man helst inte vara i direkt sol mer än två timmar per dag, även sedan man fått den önskvärda gyllenbruna färgen. Undvik helst direkt solstrålning mitt på dagen, i synnerhet om ni reser söderut, men också soliga sommardagar i Sverige.

Den ultravioletta strålningen från solen är starkast mellan klockan 11 och 14. Om man vill ligga på stranden och njuta eller ägna sig åt vattensporter – gör det tidigt på förmiddagen eller sent på eftermiddagen, då solen är snällare mot huden.

Solen och hudförändringar 

Det är inte bara de bleka och rödlätta som är riskpersoner. Även den som är mörkhårig kan få skador av solen. Har man en hud som sällan råkar ut för svidande solskador kan man förledas att tro att man ”tål hur mycket sol som helst”. Även om man har en hud som aldrig blir röd och alltid brun kan man drabbas av hudcancer. Det kan röra sig om ärftliga faktorer. Barn har känsligare hud än vuxna. Om små barn blir brända av solen ökar risken för att de senare i livet kan utveckla allvarliga hudförändringar.

Kläder är det bästa solskyddet, men solkrämer behövs som komplement. Man bör helst smörja in sig innan man går ut i solen och sedan minst var tredje timme om man badar eller svettas mycket. Det skall dessutom vara ett ganska tjockt och jämnt lager. 

Huden består av tre lager 

Lagom är bäst, och vad som är lagom för dig kan vara alldeles för mycket för ditt barn, din partner eller din vän. Att bli brun anses av många av oss som ett av de främsta målen med sommarsemestern. Men hudläkarna ser den bruna färgen på ett annat sätt, det bruna pigmentet är egentligen en ljusskyddande barriär. I mikroskop kan man se att pigmentet ligger som en liten hätta, eller ett litet parasoll, över hudens cellkärnor. ”Solbrännan” är helt enkelt hudens sätt att skydda sig mot solljusets skadeverkningar på cellernas arvsmassa, DNA. 

Vår hud består av tre lager. Det översta kallas överhuden, därunder finns läderhuden och längst ner underhuden. I överhudens nedersta cellager finns de pigmentbildande cellerna som kallas melanocyter. När solens UV-strålning når huden stimuleras melanocyterna till att bilda brunt pigment, melanin. UV-ljuset får också överhudens hornceller att stimuleras till snabb delning och det gör att hudens översta cellager fördubblas i tjocklek. Det är dessa två processer, den bruna pigmentbildningen och hudens förtjockning, som utgör vårt naturliga solskydd. När vi har fått för mycket av det goda, av solens ljus och värme, blir huden efter ett tag röd och irriterad, vanligen 6-8 timmar efteråt. UVB-ljuset har orsakat en inflammation i huden. Melaninet har inte klarat av att utföra sin skyddsuppgift. Man får även en svullnad i huden och en smärta som liknar den man kan få vid en vanlig brännskada.

Farorna med för mycket solexponering

På sikt påskyndar flitigt solande hudens åldrande och risken för uppkomst av hudtumörer ökar, särskilt om man ofta blivit bränd av solen. Huden ”spårar ur”, DNA (arvsmassan) går sönder, cellerna dör inte som de ska, avdödningsmekanismen, den så kallade apoptosen, blir rubbad. Normalt begår cellerna ”självmord” när de har blivit skadade, men solskadorna kan sätta den skyddsmekanismen ur spel så att cellerna kan härja fritt i huden. De delar och förökar sig på abnorma sätt. 

Det är främst den kortvågiga UVB-strålningen som är cancerframkallande. Vilken roll UVA har i utvecklingen av malignt melanom och andra hudtumörer är omdiskuterat och inte helt kartlagt. Men det är mycket som talar för att UVA ökar risken tillsammans med UVB. Det är därför effektiva solskyddsmedel också måste ha ett skydd mot UVA.

Om man upptäcker hudförändringar kan husläkaren göra en första undersökning och om det anses nödvändigt får man remiss till hudspecialist. Idag har alla hudkliniker och de flesta privata hudläkare en teknisk utrustning - dermatoskop - som med stor säkerhet kan visa om en pigmenterad hudförändring, brunt födelsemärke, är elakartad eller inte. Har man en hudförändring som växer, blir mörkare, kliar eller blöder, bör man snarast gå till doktorn.

Solen påskyndar hudens åldrande

För tidigt åldrad hud är ett ofarligt men fult resultat av överdrivet solande. Det långvågiga UVA-ljuset tränger djupare ner i huden än UVB och skadar läderhudens elastiska fibrer. Detta ger efter ett antal år ”ljusåldrad hud” med grova rynkor och en gulaktig färgton. Det är inte bara soldyrkande äldre män och kvinnor, om man solar väldigt mycket går den här processen förhållandevis snabbt. Man kan påskynda sin huds åldrande med 10-15 år! Så om en tonåring i 15-årsåldern börjar sola i solarier och dessutom mycket och ofta i naturlig sol kan hon som 30-40- åring ha en rejält rynkig och läderartad hud.