Hjärtinfarkt

Hjärtinfarkt

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Ungefär 90 000 personer vårdas varje år på hjärtintensivavdelning på sjukhus i Sverige för symtom på kranskärlssjukdom varav en tredjedel har hjärtinfarkt och en tredjedel har instabil kranskärlssjukdom.

Det är lika vanligt bland kvinnor som bland män, med den skillnaden att män brukar få det 10 år tidigare i livet. Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i vårt land och svarar för ungefär 30 % av alla dödsfall.

Vad är en hjärtinfarkt?

Vid en hjärtinfarkt (latinets infarctus = in-, till- och farcire = proppa, stoppa, dvs. tilltäppning) uppstår blodbrist i hjärtmuskeln, till följd av att något av hjärtats kranskärl har täppts till.

Den bakomliggande orsaken är en bristning (ruptur) i ett åderförfettningsplack i ett kranskärl eller en pålagrad  blodproppsbildning (trombos) eller en ditslungad propp (emboli) så att blodflödet i kranskärlet stoppas. När blodtillförsel till en del av hjärtat stryps uppstår en syrebrist som leder till att den delen av hjärtats muskelceller skadas. Om skadan blir liten eller stor beror på storleken på det kranskärl som har täppts till. Blir skadan stor kan bland annat hjärtats pumpförmåga försämras.

Varför får man hjärtinfarkt?


Rökning är den största riskfaktorn för att drabbas av en hjärtinfarkt. Rökning höjer kolesterolvärdet och bidrar till att kolesterolet fortare ”härsknar”. På så sätt påskyndas åderförfettningen och blodkärlen blir trängre. Dessutom blir blodplättarna klibbigare, klumpar ihop sig och bildar blodproppar. Kosten har också stor betydelse. Den som äter mycket mättat fett (sådant som är hårt i kylskåp, tex smör, grädde sk animaliska fetter) får mer skadligt kolesterol i blodet och löper därmed större risk att drabbas av hjärtinfarkt.

Ålder, manligt kön, ärftlighet, hög kolesterolhalt, högt blodtryck, diabetes, övervikt med nedsatt glukostolerans, fysisk inaktivitet, typ A-personlighet  och negativa psykosociala faktorer ökar också risken för hjärtinfarkt.

Vilka är symtomen?


En hjärtinfarkt yttrar sig på lite olika sätt. Hälften av alla patienter med akut hjärtinfarkt har haft varningssymtom under de närmast föregående dagarna eller föregående månaden. Dessa symtom består av kortare episoder av tryck i bröstet, smärta, andfåddhet eller trötthet som kan ha kommit såväl i vila som vid lindrigt arbete. Det vanligaste akuta symtomet hos män är en starkt ihållande bröstsmärta. Bröstsmärtan kan ståla ut i en arm (ofta vänster armhåla eller arm) eller i båda armarna, halsen, nacken, käkarna, ryggen eller magen. Smärtan sitter i under minst 15 minuter och ger ofta upphov till ångest, illamående, matthet, andnöd, kallsvett, yrsel eller svimning.

Smärtkomponenten är inte alltid det dominerande symtomet vilket man bör vara vaksam på särskilt hos äldre. För äldre personer, kvinnor och diabetiker är symtomen ofta mer diffusa, men vanliga symtom är andnöd, illamående, trötthet, kallsvettningar, yrsel och magsmärtor. Ofta uppfattar inte kvinnor att de har fått en hjärtinfarkt och väntar därför innan de söker akutvård.

Hur ställs diagnosen?


När man misstänker en hjärtinfarkt är det viktigt att man kommer till sjukhus snarast möjligt, med ambulans. Man får alltid ta ett EKG som registrerar hjärtats aktivitet. På sjukhuset tas blodprover för att avgöra om eller hur mycket hjärtmuskeln har skadats. För att få en bra bild av hjärtinfarktens omfattning gör man också en ultraljudsundersökning av hjärtat. Vid behov görs även en kranskärlsröntgen.

  • Vid misstanke om hjärtinfarkt ring 112
  • Vanliga symtom: Bröstsmärta, utstrålande smärta i armar, andfåddhet men symtomen kan vara mer diffusa
  • Snabb vård minskar hjärtskada 

Vilka olika behandlingsmöjligheter finns?


Det finns olika läkemedel som kan sättas in vid en hjärtinfarkt. Smärtlindring (syrgas, morfin, betablockad och nitroglycerin) är viktigast. Medel som acetylsalicylsyra ges för att motverka att blodplättarna (trombocyterna)  klibbar ihop. Man ger också nitroglycerin som vidgar blodkärlen och gör det lättare för hjärtat att arbeta. Det finns även så kallade ACE-hämmare som vidgar blodkärlen och får hjärtat att arbeta lättare. Betablockerare ges för att sänka pulsen och blodtrycket så att hjärtat kan arbeta lugnare och mer effektivt och blodfettssänkare ges för att sänka blodfetterna och att stabilisera åderförfettningsförändringar (plack).

Det kranskärl som har blivit tilltäppt bör öppnas så fort som möjligt. Ju tidigare det görs, desto snabbare kan blodflödet återställas och hjärtmuskeln återhämta sig. Detta kan ske genom blodproppslösande medicin eller med hjälp av så kallad ballongvidgning. Vid denna operation förs en plastslang med en uppblåsbar ballong in i det kranskärl som har täppts till. Ballongen fylls med vätska och vidgar därmed kärlväggarna så att blodflödet kommer igång. I samband med ingreppet lägger man ofta in ett metallnät (stent) som sedan håller kranskärlet utvidgat. Finns det flera förträngningar kan man istället göra en kranskärls- eller bypassoperation. Vid denna operation tar man blodådror från andra delar av kroppen som man syr fast från stora kroppspulsådern till kranskärlen nedanför förträngningarna. På så sätt skapas en ny kanal som gör att blodet kan ledas förbi stoppen eller förträngningarna på ett tillfredsställande sätt.

Är det viktigt att ta sin medicin efter hjärtinfarkt?

Läkemedelsbehandlingen efter en hjärtinfarkt syftar till att förbättra prognosen genom att minska risken för återinsjuknande och död. Dödligheten vid sjukhusvårdad hjärtinfarkt har minskat dramatiskt under de senaste 20 åren och nu är 30-dagarsdödligheten cirka 10 %, men ökar kraftigt med stigande ålder. Den behandling som ordineras efter en hjärtinfarkt är s.k. ”TISTLAR” vilket betyder; trombosprofylax, ischemibehandling, sviktbehandling, tobaksstopp (totalt), lipidsänkning, arytmibehandling och rehabilitering.

Det är av yttersta vikt att noga följa den medicinering man blivit ordinerad vid utskrivning, oftast livslångt. De läkemedel som används har mycket gott vetenskapligt underlag i att förbättra prognosen och det finns väl dokumenterat i vetenskapliga studier att följsamhet till behandlingen (oftast minst 4 läkemedel) har mycket god förbättring av överlevnaden och minskning av återinsjuknande upp till i alla fall 2 år efter en hjärtinfarkt.

Patient berättar


Det hände för drygt två år sedan. Jag satt i bilen på väg hem från Norrköping och kände plötsligt något över bröstet. Det kändes inte direkt i hjärtat, så jag tänkte väl att det inte var något farligt. Men när jag kom hem och gick ut på en promenad fick jag svårt att andas och det började svartna för ögonen. Min man körde mig till Köpings lasarett. Under natten undersöktes jag av en läkare och fick på morgonen reda på att jag haft en infarkt. Då kom tårarna. Ser jag tillbaka på tiden före hjärtinfarkten inser jag att jag låg i riskzonen. Min pappa hade flera infarkter, motion har jag aldrig varit speciellt förtjust i och stressen på jobbet var stor.

Idag har jag återgått till jobbet som lärare men arbetar bara 50 procent. Jag tar dagliga promenader och deltar i motionsgymnastik en gång i veckan. Gymnastiken har stärkt mitt självförtroende och jag känner mig pigg efteråt. 
Den största förändringen efter infarkten är att jag vågar säga nej numera och inte tar på mig något extrajobb. Jag tar en dag i sänder och försöker att ha mer roligt. Nu struntar jag i dammtussarna som ligger i hörnet och löser ett korsord istället.


Ingrid Karlsson, 57 år, Köping,
Bypass-opererad efter en hjärtinfarkt.

Referenser:

Kirchmayer U et al. Effect of evidence-based drug therapy on long-term outcomes in patients discharged after myocardial infarction: a nested case-control study in Italy. Pharmacoepidemiol Drug Saf. 2013 Mar 26. Epub.

Lahoud R. et al. Effect of use of combination evidence-based medical therapy after acute coronary syndromes on long term outcomes.  Am J Cardiol. 2012; 109; 159-64.