RS-virus är ytterst smittsamt och smittar precis som en vanlig förkylning genom exempelvis handkontakt. Små barn, men även äldre kan bli mycket medtagna och i vissa fall behöva läggas in på sjukhus för dropp, näringsersättning och ibland krävs andningsstöd i respirator. Folkhälsomyndighetens senaste utredning visar att det finns en påtagligt ökad risk för allvarlig infektion som leder till sjukhusvård eller död bland personer från 75 år. Därför rekommenderar man vaccination för alla från 75 års ålder. Barn under två månader, för tidigt födda barn och de med kroniska lungproblem, hjärtproblem eller neurologiska sjukdomar löper särskilt hög risk för andningsproblem och komplikationer. Även äldre individer till följd av naturligt åldrande och personer med nedsatt immunförsvar, hjärt-lungsjukdom eller kroniska sjukdomar (exempelvis KOL, astma och hjärtsvikt) tillhör riskgrupper för RS-virus. Dessa personer har större risk för att drabbas av allvarliga komplikationer och sjukdomen kan förvärras snabbare.
Varför får man RS-virus?
RS-virus är ytterst smittsamt och sprids på samma sätt som en vanlig förkylning. Detta inkluderar direkt kontakt genom handslag eller beröring av smittade ytor, som dörrhandtag eller leksaker. Dessutom är nysningar och hostningar också kraftfulla smittvägar. Viruspartiklar kan överleva i flera timmar på hårda ytor. De flesta barn har redan haft RS-virusinfektionen före två års ålder och upprepade infektioner ses under hela livet. Varje RS-virus smittad person sprider vanligtvis viruset till ytterligare tre individer. I Sverige återkommer RS-virusinfektioner som årliga utbrott, vanligtvis under vinterhalvåret. Att försöka undvika smittan är svårt eftersom immunsvaret vid en naturlig infektion är kortvarigt. Däremot kan symtomen vara mildare vid återinfektion.
Symtom på RS-virus
Det tar omkring tre till fem dygn från det att man smittas till att sjukdomen bryter ut. RS-virusinfektion börjar ofta som en vanlig förkylning. De vanligaste symtomen inkluderar snuva, hosta, halsont, trötthet och feber. Andningen kan bli ansträngd med rassel eller pipande ljud i bröstkorgen. Spädbarn kan också visa tecken på sjukdom genom slöhet och matvägran. I mer allvarliga fall kan blekhet, snabb andning och blånad runt munnen indikera att tillståndet har blivit akut.
Det kan vara svårt att särskilja RS-virusinfektion från influensa eller COVID, då symtombilden är så pass lika.
Naturligt åldrande ökar risken för RS-virusinfektioner då man med stigande ålder:
- har färre immunceller.
- har ökad risk för obalans i immunsvaret, vilket kan orsaka allvarligare sjukdom.
- får nedsatt lungfunktion, vilket gör det svårare för kroppen att besegra en virusinfektion.
Hos personer med nedsatt immunförsvar kan viruset sprida sig till andra organ vilket kan orsaka livshotande sjukdomar. RS-viruset kan i allvarligare fall leda till lunginflammation, bronkit eller andra allvarliga lungproblem. Svår nedre luftvägsinfektion kan uppträda i alla åldrar, men ses främst (förutom hos spädbarn) bland äldre eller patienter med nedsatt hjärt-/lungfunktion eller immunförsvar.
Generellt är man smittsam i omkring tre till åtta dagar efter insjuknande, men små barn och personer med nedsatt immunförsvar kan vara smittsamma upp till tre till fyra veckor. Infektionen brukar hålla i sig en till två veckor.
Diagnos vid RS-virus
Eftersom symtomen vid RS-virus liknar de vid en vanlig förkylning kan diagnostisering vara knepig. För att fastställa den korrekt kan läkare ta prover från näsa/svalg (nasofarynxprov), genom att suga upp slem med en liten slang. Metoden är smärtfri. Dessa prover skickas sedan för analys, och resultaten brukar vara tillgängliga samma dag.
Behandling av RS-virus
I dagsläget finns ingen behandling mot RS-virus, men man kan vid behov ge symtomlindrande behandling. Vid mildare infektion kan det räcka med näsdroppar, höjd huvudända i sängen och för dem som har svårt att äta kan det vara fördelaktigt att erbjuda mat oftare än normalt.
För de mest allvarliga fallen som kräver sjukhusvård, fokuserar vården på att stödja andningen. Luftvägarna hålls öppna och kan man inte äta ges näring och vätska genom dropp och sond. Vid svåra fall kan syrgas, inhalationsterapi och användning av respirator vara nödvändigt.
Vaccin mot RS-virus
Det finns två godkända vaccin för personer från 60 års ålder och det ena vaccinet är även godkänt för gravida (som skydd för barnet efter födelsen). Vaccinen består av ett antigen på virusets yta. Dessutom innehåller det ena vaccinet ett förstärkningsmedel, så kallat adjuvans, som förstärker det immunologiska svaret. Vaccinen ges intramuskulärt.
Forskning visar att en dos av RS-vaccin gav äldre personer signifikant färre infektioner. En dos vaccin har visat sig ha ett gott vaccinskydd över två RS-säsonger. Man vet ännu inte om och när eventuell påfyllnadsdos kommer behövas. Folkhälsomyndigheten rekommenderar alla från 75 års ålder att vaccinera sig. Dessutom anser man att personer från 60 år som tillhör en riskgrupp, exempelvis kronisk lungsjukdom (exempelvis KOL), kronisk hjärt- och kärlsjukdom, diabetes, nedsatt immunförsvar eller lever- eller njursvikt, bör vaccinera sig.
Det är regionerna som fattar beslut om vaccination ska erbjudas och på vilket sätt. RS-vaccin är inte subventionerat än och kostar omkring 2000 kronor. Efter vaccinationen kan injektionsstället bli rött, svullet och ömma lite. Vissa kan få lätt feber, diarré eller kräkning medan andra biverkningar är sällsynta.
För barn som har en ökad risk att bli allvarligt sjuka finns det förebyggande sprutbehandling med virushämmande läkemedel.
Förebyggande åtgärder mot RS-virus
Andra förebyggande åtgärder är att undvika att träffa infekterade personer med symtom och att vara noggrann med att tvätta händerna och eventuellt använda handsprit. För äldre personer med förhöjd risk för svår sjukdom, kan det vara viktigt att undvika nära kontakt med spädbarn och barn som vistas i större barngrupper.
Sammanfattningsvis är RS-virus en potentiellt farlig respiratorisk infektion som kräver noggrann uppmärksamhet, särskilt hos spädbarn, äldre och personer med underliggande hälsoproblem. Att förstå dess smittvägar, symtom och behandlingsalternativ är avgörande för att hantera viruset effektivt och minimera risken för allvarliga komplikationer.
