Allt om spasticitet efter stroke – orsak, symtom och behandling  

Stroke – kort om orsak och symtom

Stroke är en propp eller blödning  hjärnan. Varje år drabbas 25 000 – 30 000 personer i Sverige av stroke och 75 % av dem är 70 år eller äldre. En stroke är ett mycket allvarligt tillstånd och den som drabbas behöver professionell hjälp så snabbt som möjligt. Minuter kan vara avgörande mellan liv och död.

Symtom på stroke är exempelvis plötsliga förlamningar, talsvårigheter, kraftig huvudvärk, illamående och medvetslöshet. Om du misstänker att någon kan ha drabbats av stroke ska du använda det så kallade AKUT-testet och ringa 112.

Vad är spasticitet?

Ordet spasticitet kommer från grekiskans spasmos och betyder krampartad ryckning i en muskel. Varje år får 9 000 svenskar spasticitet som en komplikation efter stroke och personer som insjuknat i stroke är den största gruppen som drabbas av spasticitet. Spasticitet kan uppstå efter skador på det centrala nervsystemet, och stroke är den vanligaste orsaken.

Spasticitet, alltså muskelsammandragningar, stör kroppens motoriska system. Det motoriska systemet styr våra rörelser och gör att vi både med vilja och per automatik kan röra kroppen, exempelvis gå eller vinka. Vid spasticitet leder skadan i det motoriska systemet till spänningar i muskler som succesivt ökar och allt eftersom leder till långvariga och okontrollerbara muskelsammandragningar som hindrar rörelse.

Idag vet man inte säkert varför sjukdomen utvecklas eller vem som kommer drabbas av spasticitet efter en stroke och spasticitet utvecklas även olika hos olika personer. Spasticitet som orsakar problem efter stroke innebär ofta stora svårigheter och lidande för den drabbade.

Symtom vid spasticitet

Spasticiteten efter stroke kommer ofta med fördröjning och utvecklas gradvis under det första halvåret. Muskelsammandragningarna försvårar eller förhindrar helt kroppens rörelser och utan behandling ökar problematiken i snabb takt.

För en person med spasticitet kan det exempelvis vara mycket svårt och smärtsamt att gå, veckla ut fingrar från en knytnäve eller röra armbågen. Musklerna kan hamna i felställningar som exempelvis en fot som är krum eller spänd och utsträckt, en böjd armbåge som pressas mot kroppen eller en knuten näve där tummen är på in- eller utsidan. Smärtan och lidandet är ofta stort. Exempel på symptom är:

• Spända och stela muskler
• Kramper, ofta kraftiga
• Felställningar orsakade av muskelspasmer
• Ofrivilliga rörelser
• Smärta
• Svamp, sår och utslag i veck och armbågar som en följd av felställning av kroppen

Diagnostisering vid spasticitet

Muskelspänningar behöver inte vara spasticitet, därför är det viktigt att en diagnostisering sker så snabbt som möjligt. Vid klarlagd spasticitet varierar behovet av behandlingsform beroende på hur långt sjukdomen utvecklats, ibland räcker träning av muskler och ibland behövs medicinsk hjälp. En läkare kan tillsammans med en sjukgymnast, fysioterapeut eller arbetsterapeut diagnostisera och bedöma den enskilda patientens situation och behov av behandling.

Bedömningen görs framförallt med utgångspunkt från smärta och hur spasticiteteten påverkar patientens funktioner som exempelvis möjlighet att hantera vardagliga sysslor och själv kunna träna och stretcha för att förhindra ett förvärrat sjukdomsförlopp. Strokepatienter som har behov av behandling för spasticitet kan delas in i tre grupper:

1. Patienter som behöver behandling för att utvecklas och återfå funktioner bättre där spasticitet förhindrar ett aktivt användande av den egna motoriken. Här har patienten mycket att vinna på att bli starkare och behandling kan hjälpa dem att använda sträckmuskler för att till exempel nå fram till rullatorn.
2. Patienter där utvecklingen har stannat av och spasticiteten ger till exempel böjda fingrar och armbåge. Kroppsdelarna blir så tajta i huden att det kan bli sår i exempelvis armhåla, eller veck som leder till svamp och infektioner. Här återfinns många av de allra äldsta.
3. Patienter som har ont. Spasticitet kan leda till att man behöver dra och tänja i kroppsdelar vilket leder till svår smärta. Det kan t ex göra ont att duscha eller vara smärtsamt när vårdpersonal ska hjälpa till att sköta de förlamade delarna.

Behandling vid spasticitet

Vid spasticitet efter stroke behövs behandling. Utan behandling blir musklerna kortare och stela och till slut är risken stor att de fastnar i krampaktiga och smärtsamma positioner. Med rätt behandling kan den som är drabbad av spasticitet få kontroll över musklerna och få tillbaka sin livskvalitet genom rehabilitering och medicinering.

Träning och stretchning

Träning av muskler och leder är avgörande för att den som har spasticitet ska må bättre och att sjukdomen inte ska försämras. En sjukgymnast eller fysioterapeut hjälper till med träning och visar övningar som stretchar och töjer musklerna på rätt sätt. Träning och stretchning bör göras varje dag.

Injicering av toxin

Träning och stretchning räcker inte alltid som behandling eftersom muskler redan kan vara för spända. Det kan exempelvis handla om en person som inte kan veckla ut sina fingrar och därför inte heller kan börja träna dessa spända muskler. Då är medicinsk behandling i form av injektioner av ett toxin-läkemedel ett effektivt alternativ eftersom det dämpar spänningen i muskeln som lindrar spasticiteteten och ökar rörligheten vilket i sin tur möjliggör träning, stretchning och ökar styrkan.

Toxin används för att hantera nervsmärta och injiceras av en specialistläkare och effekten sitter i cirka tre månader, under den tiden är det extra viktigt att träna och stretcha. Därefter bedöms om fler injektioner behövs eller om träning och stretchning räcker som behandlingsform.

Det är idag en kraftig underbehandling av toxininjektioner vid spasticitet. Socialstyrelsen uppskattar att endast cirka 15% av personer med spasticitet får sådan behandling, skillnaderna mellan regioner är stor och andelen patienter som behandlas varierar kraftigt inom landet. Åldersbegränsningar för toxininjektioner varierar också mellan regioner; en del regioner behandlar oavsett ålder medan andra regioner endast behandlar personer i arbetsför ålder.  

Idag finns cirka 40 rehabiliteringsläkare totalt i Sverige som är utbildade i att ge medicinsk behandling mot spasticitet. Det uppskattas av läkarkåren att det behövs minst 100 utbildade läkare för att kunna behandla de personer med spasticitet som har behov av medicinsk hjälp.

Socialstyrelsens riktlinjer

Riktlinjerna för post-strokebehandling uppdaterades av Socialstyrelsen 2018 och injektionsbehandling med toxin har fått högre prioritet jämfört med tidigare riktlinjer. De nya riktlinjerna innebär bland annat att:

• Antalet patienter som ska få spasticitetbehandling i form av injektioner av toxin bör öka dramatiskt.
• Personal behöver utbildas och det behövs fler spasticitetsmottagningar med bland annat kompetens inom denna behandling i kombination med träningsprogram.
• En uppföljning görs för att se hur riktlinjerna införs och om andelen strokepatienter med spasticitet som får behandlingen, verkligen ökar.

 Det allmänna rådet till patienter som har frågor om en behandling, är att kontakta sin läkare för information och rådgivning.