Nu har jag fått kontakt med en privat bildterapeut som jag pratat med ett par gånger med början för ett år sedan. Jag träffar henne inte så ofta men har ett dagligt personligt stöd av en kontakt inom kyrkan. Trots att jag ätit Efexor i ett år, en på morgonen och två på kvällen, känner jag sådan apati och likgiltighet för allt. Jag borde göra saker (vardagliga saker) men gör det inte. Jag jobbar halvtid och känner mig ständigt trött. Känner mig negativ och är därför rädd att förlora den personliga kontakt jag har med kvinnan i kyrkan, rädd för att hon ska tröttna på mig. Ibland kan jag få riktiga energikickar och sätter igång att städa och feja och göra sånt som jag förut släppt. Men bara i ett par timmar. Vad är det för fel på mig? Varför fungerar inte medicinen?
Varför fungerar inte medicinen, undrar Kicki (30), som tidigare gick på psykologsamtal för att hon kände sig så nedstämd:
Skrivet av Christer Hjortsberg…
Jag tror inte att det är fel på din medicinering. De besvär som gör dig olustig och trött ligger sannolikt på ett annat plan. Många människor brottas med s.k existentiella besvär, dvs bekymmer hur vi skall leva vårt liv och känna att vi är tillfreds med oss själva.
Ofta leder samtal med psykolog till att blottlägga dessa bekymmer och detta kan då leda till att vi löser våra bekymmer. Men inte sällan blir dessa samtal bara en tröst för stunden och vi står där lika oförmögna som tidigare med att ta itu med våra livsproblem.
Fundera på vad du verkligen vill med ditt liv och om du inte kan genomföra förändringar innan livet har passerat och du bara levt med lång vånda och otillfredsställelse.
Livet är tyvärr lite för kort för att inte ta tag i och det går ju heller inte i repris.
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Signaturen Wodanus (man 17) undrar hur man kan förklara mani rent biologiskt:
Vad händer i hjärnan vid mani? Är det samma verksamma ämnen som vid depression, dvs serotonin, noradrenalin och dopamin?
Signaturen Ulan är en 64-årig kvinna som frågar:
Hur länge måste man stå ut med att må illa och ha ständig ångest när man äter ångestdämpande medel, innan man ger upp och inser att dom inte verkar.
Vågar jag testa Concerta?
Pappan (26): Jag har nyss fått diagnosen ADHD. Jag har lidit av panikångest i 1½ år. Den har börjat som agorafobi.
