Hela tiden har jag ätit psykofarmaka. Min fråga är nu hur länge jag skall känna denna psykiska trötthet som gör att jag inte orkar något. Jag har även panikångest och är ofta suicidal. Är det normalt att vara så slut psykiskt efter så många år? Det är mycket frustrerande att aldrig känna att man mår bra. Vad kan jag göra för att få en förändring?
Signaturen “Buffeln” (kvinna 45) beskriver hur hur hon för 10 år sedan blev “utbränd”. Hon är sjukpensionär sedan 2 år:
Skrivet av Hjortsberg…
En utmattningsdepression (som på senare år ofta kallas “utbrändhet” i dagligt tal) kan sitta i under mycket lång tid och kan leda till att du inte kan finna ditt ”tidigare jag”. Ökad stresskänslighet och sårbarhet sitter ofta i under många år efter insjuknandet. Det krävs ofta att du river upp hela din gamla livssituation med “rötterna” för att du skall kunna starta om och hitta ett nytt sätt att leva. Många känner sig misslyckade för att de aldrig blir som de var förr.
Mot detta hjälper inga tabletter i världen, och här kan det vara så att för att komma ur din situation krävs mycket aktiv behandling som du kanske aldrig fått eller blivit erbjuden. För att bli frisk måste du få AKTIV hjälp – inte bara en klapp på huvudet och mediciner. Sök på en psykiatrisk klinik – eller sök andra alternativ – så här får du bara inte ha det!
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
“Orolig mamma” (53) har en dotter som fått Zyprexa sedan 20 september. Hon var uppe i 30 mg/dag i ca fyra veckor:
Då ringde vi och berättade om alla biverkningar och nu är dosen 20 mg och ska sänkas till 10 mg och sedan vet jag inte.
”Trött på att ta medicin” – Signaturen ”Trött på mediciner” (kvinna 24) har en fråga om nedtrappning av medicin:
Äter sedan drygt två år Efexor, vilket fungerade bra ca 1½ år. Jag har sedan i somras haft stora problem att somna på natten och vakna på morgonen.
Viktuppgång med Cipramil?
Orolig (kvinna 52): Läser mycket om viktuppgång när det gäller Cipramil och blir orolig eftersom jag själv tar 30 mg/dag.
