Hejsan,
Jag har ett problem som oroar mig väldigt mycket. Jag är 25 år och har i samband med min mors arbetskamrats död upplevt hallucinationer. Sett skuggor av människor gå omkring. Har känt väldigt obehag i en del rum i vår dåvarande lägenhet. Ibland såg jag någon stå o titta på mig på nätterna. Såg ögonen blinka o så vidare. Jag har alltid levt med dessa skuggor, för jag trodde faktiskt mer jag var synsk än sjuk, för jag var inte den enda som upplevde att märkliga saker hände.
Sedan 12 års ålder har jag levt med depression, utan medicinering. För några veckor sedan började jag praktisera på en psykiatrisk avdelning för människor med psykoser. Och nu har mina hallucinationer eskalerat till en annan form, då människors ansikte förändras mitt framför ögonen på mig. Jag hör också röster. Inte röster som talar till mig eller så, men en gång då jag gick till bussen 05.00 på morgonen för att ta mig till jobbet, hörde jag barn skratta och leka i parken. Har också sett människor stå i buskar o tittat på mig. Om där funnits någon eller inte, vet jag inte. Är nu väldigt rädd märker jag, oftast när jag ska sova. Känner mig otrygg.
Mina hallucinationer har nu gjorts så jag inte längre fick gå min praktikperiod klart.
Är rädd vad det kan vara för något, iom det alltid funnits där, men i annan form. Tycker ni jag ska ta kontakt med läkare? Känner mig lite “borta” så att säga. Min reaktionsförmåga är inte som förr.
Vore tacksam för svar…
Melizza
Långvarig psykisk oro, kontakta läkare eller inte?
Ingen tvekan om att du skall ta kan kontakt med läkare, då du säkert skulle må mycket bättre av att kanske få någon medicin efter att man förstås gått genom dina symtom ordentligt först.
Den här frågan handlar om:
Liknande frågor
Yvonne (27) undrar var man kan utredas för ADHD/Damp som vuxen:
Jag har haft besvären så länge jag kan minnas.
Signaturen Wodanus (man 17) undrar hur man kan förklara mani rent biologiskt:
Vad händer i hjärnan vid mani? Är det samma verksamma ämnen som vid depression, dvs serotonin, noradrenalin och dopamin?
Signaturen Ulan är en 64-årig kvinna som frågar:
Hur länge måste man stå ut med att må illa och ha ständig ångest när man äter ångestdämpande medel, innan man ger upp och inser att dom inte verkar.
