Det finns gott om vetenskapligt stöd för att risken för att åter insjukna i stroke, få komplikationer respektive att dö i förtid minskar väsentligt om blodtryckssänkande, blodfettsänkande, trombocythämmande och blodförtunnande läkemedel sätts in och används.
En färsk studie som bygger på registerdata från Region Stockholms VAL-databaser, med alla patienter som haft en stroke under en femårsperiod, visar dock att långt ifrån alla hämtar ut de sekundärpreventiva läkemedlen (läkemedel som används för att minska risken för en ny stroke). Exempelvis hämtade endast 67 procent av patienterna ut sina blodfettssänkande mediciner (statiner), där det rekommenderade nationella målvärdet ligger på 80 procent eller mer.
Fast läkarkontakt ökar följsamhet till läkemedelsordinationen
Av studien framkom markanta skillnader i uthämtningsmönstret för samtliga sekundärpreventiva läkemedel. Variationen var särskilt stor för statiner, som i vissa fall var tredubbel. Flera faktorer som påverkade detta framkom i studien. Patienter som var listade hos en namngiven läkare på vårdcentraler med hög läkartäthet var mer benägna att hämta ut läkemedel (främst statiner) än patienter som inte hade en fast läkarkontakt eller var listad på en vårdcentral med få specialister i allmänmedicin. Driftsform verkade också spela roll, där fler patienter hämtade ut sina läkemedel om de var listade på offentligt drivna vårdcentraler än på privat drivna.
– Uthämtningsgraden korrelerar till förskrivning. Medicinerna sätts in på sjukhuset i samband med insjuknandet, men där recept sedan måste förnyas i primärvården. Men resultatet tyder på att patienterna inte alltid får den uppföljning de borde ha i primärvården, och att en jämlik vård inte tillgodoses för denna sårbara patientgrupp som ofta har kognitiva funktionsnedsättningar och inte alltid kan göra sin röst hörd, menar Maria Wolf, specialist i allmänmedicin, doktorand och verksam vid Akademiskt primärvårdscentrum i kunskapsteam Nervsystemets sjukdomar och smärta samt Karolinska Institutet.
Kontinuitet och uppföljning efter stroke
Att fasta läkarkontakter och god bemanning verkar hänga ihop med ökad förskrivning, följsamhet till ordinationen och patientens förståelse för behandling och sjukdom är kanske inte så förvånande. Studiens resultat är dock en viktig signal till både primärvården beslutsfattare och politiker, enligt Maria.
– Vi vet att en del patienter inte tar sina läkemedel av rädsla för biverkningar eller för att man kanske tror att medicinen egentligen inte behövs eller för att de helt enkelt inte följs upp. Kontinuitet, uppföljning och samtal om förväntningar, farhågor och information om sjukdom, läkemedel, eventuella biverkningar och livsstilsfrågor är a och o för en god trygg och säker vård, säger Maria.
Läkares attityder till uppföljning efter stroke ska kartläggas
I kommande studier är hon fler ledtrådar på spåren. Just nu håller hon på att sammanställa intervjuer med läkare på olika vårdcentraler om deras syn och hur de följer upp strokepatienterna. Hon ska även undersöka om rutiner och system för listning, uppföljning och kallelse och olika policyfrågor kan påverka den sekundärpreventiva strokevården. Patienternas erfarenheter och synpunkter ska också tas tillvara.
– Det blir värdefullt att få ta del av patienternas tankegångar kring sin sjukdom, läkemedel, patient-läkarmötet och organisation, säger Maria Wolf.
Sammantaget hoppas Maria att forskningen ger ett bättre kunskapsläge om strokeförebyggande vård och behandling i primärvården. Kunskap som kan ligga till grund för åtgärder för att förbättra vårdkvaliteten och patientsäkerheten samt minimera ojämlikhet inom flera sjukdomsområden.
– Målet är att ta fram en modell för att förbättra vårdkvaliteten i primärvården, där utbildning kopplat till vårdcentralens uppföljningsdata kan vara en del, avslutar Maria Wolf.
