I studien ingick mer än 700 patienter som sökt vård för långvarig smärta inom primärvård och ortopedi. De fick svara på frågor om sin smärta och sin inställning till fysisk aktivitet. 70 procent uppgav att de hade en hög grad av rörelserädsla.
– Det är fullt naturligt att tycka att det är obehagligt att röra sig när man har akut smärta, men det är inte naturligt att fastna i rädslan, säger sjukgymnasten Mari Lundberg. Det är välkänt att fysisk aktivitet gör att människor mår bättre, men kunskapen att träning kan minska smärtan verkar inte ha nått ut till patienterna.
– Rörelse måste i större grad än tidigare integreras i all rehabilitering, och det är vårt ansvar inom sjukvården att berätta för patienten att det är bra för kroppen att röra på sig. Vi måste också kunna guida patienterna i hur de ska röra sig, säger Mari Lundberg. Mari Lundberg har också gjort djupintervjuer med tio av patienterna. Intervjuerna visar att den långvariga smärtan kan innebära en existentiell kris, och att patienterna var oroliga för att fysisk aktivitet skulle förvärra deras tillstånd.
Vissa trodde att ryggkotan skulle hoppa ur, att leden skulle gå sönder eller att de skulle tvingas använda rullstol om de rörde sig för mycket. Tidigare forskning har visat att det behövs mer än bara allmänna råd om de positiva effekterna av fysisk aktivitet. För bästa resultat bör träningen genomföras under ledning av en erfaren sjukgymnast. Budskapet till patienterna måste också vara enhetligt och konsekvent. Patienten måste få höra att det är bra att röra sig varje gång han eller hon kommer i kontakt med vården.
– Utmaningen för vården ligger i att organisera ett system som minskar patientens rädsla för rörelse och uppmuntrar till fysisk aktivitet trots att patienten har smärta och värk, säger Mari Lundberg.
