Ange ditt sökord

Annons:
Krönika: Åk till Thailand i Sverige

Krönika: Åk till Thailand i Sverige

Ja, hej på er kära Doktorn-läsare. Jag har alldeles nyss kommit tillbaka från Thailand och det var en upplevelse som jag är tvungen att berätta om. Det jag fick se var en härlig syn. Jag minns ett minnesmärke som jag tycker är lite märkligt och med en alldeles särskild klang och doft. Lite grand av Sverige, faktiskt.

Annons:

En pagod är det men eftersom den inte används för religiöst bruk kallas den enbart för ”paviljong”. Resan till den var också lite märklig. Jag hyrde en bil och for den ganska breda landsvägen söderut, svängde av vid Ragunda och körde fram till Utanede.

Utanede, låter inte det väldigt svenskt och ligger inte det i Norrland? Jovisst. För i Utanede i Ragunda kommun i närheten av huvudvägen mellan Östersund och Sundsvall, ligger en thailändsk pagod eller paviljong, sen må du tro vad du vill. Låt mig nu i en liten reseskildring få berätta för dig allt om denna lilla thailändska utlöpare inne i den norrländska, djupa skogen…

Oscar II: s förtjänst

Det var så att Sverige fick besök från det land som en gång i tiden hette Siam, idag Thailand. Gästen var kung Chulalongkorn av Siam. Denne kung var på sitt sätt modern. Han gjorde mycket gott för sitt land, avskaffade slaveriet, förbjöd månggifte och tog bort dödsstraffet. Han förändrade också landets struktur och skapade ett sådant samhälle som han kunde betrakta på sina många resor runt om i världen.

De här insatserna för människornas bästa gjorde honom oerhört populär och det finns till och med de som hävdar att han är ojämförligt störst bland hela världens samlade kungligheter. Och självklart firas han. Också i Sverige, eller i varje fall i Ragunda. Den 19 juli är det årsdagen av hans besök i kommunen, den 23 oktober är hans dödsdag och den uppmärksammas också i Ragunda.

Tillbaka till kopplingarna med Sverige. Det var 1868 som han kom till Sverige. Han hade fått en inbjudan att besöka den internationella konst- och industrimässan i Stockholm. Inbjudan kom från Oscar II och den siamesiske kungen tackade ja. Oscar II funderade över vad han skulle kunna visa kung Chula longkorn mer än Stockholm och valde till slut skogsindustrin i mellersta Norrland. Skog och skogsavverkning intresserade den siamesiske kungen mycket. Avverkningen i Siam var minst lika omfattande som i Sverige.

Så den siamesiske kungen och hans hov, ungefär 35 personer allt som allt, tog sin egen båt upp till Härnösand. Kungen hade givetvis ingen aning om vad olika orts och älvnamn innebar men sällskapet for med den dåvarande ångbåten vidare till Sollefteå. Och kungen tyckte alltmer om Sverige. Landet var ju vackert!

Nästa dag valde man nytt fortskaffningsmedel och åkte tåg till den lilla ort som också idag heter Bispgården. Där väntade häst och vagn och så fick kungen uppleva även ett sådant transportmedel. Man for mot Utanede och längs landsvägen stod det folk från alla närliggande byar för att hylla det exotiska sällskapet.

Långt senare

Så gick det ganska många år och man bestämde sig för att rusta upp vägen förbi Utanede. Det var då man plötsligt kom att tänka på det unika besöket av Siams kung och man bestämde sig för att döpa vägen till Kung Chulalongkorns väg.

Åren gick och så fick byn återigen thailändskt besök. Nu var det en sång- och dansgrupp som tyckte att den här lilla byn som hade en väg med namn efter deras älskade kung, verkligen var värd en liten honnör. Detta utspelades 1992. Några människor i Ragunda kommun satte sig ner och funderade och pratade en smula om de här lite märkliga kontakterna. Det hela slutade, kan man väl skriva, med att man 1997 bestämde sig för att ”här ska det byggas ett minnesmärke” och man skapade en jättestor, mycket vacker, välbyggd och sevärd pagod (paviljong) med alla tecken på att vara byggd av det främmande landets egna hantverkare. Och precis så var det.

Legend

Det finns ett kort avbrott i sanningsberättelsen, nämligen om en omtyckt legend. Berättelsen säger att en gång var det en thailändsk sjöman som ramlade i älven och höll på att drunkna. Han blev emellertid räddad av en Ragundaman och som tack för detta reste man pagoden (paviljongen). Men, så var det alltså inte.

Byggandet av den vackra thailändska klenoden kostade hela tio miljoner kronor. Hur kunde detta ordnas av en ganska liten kommun? Byborna ordnade insamlingar och man fick stora bidrag från thailändska sponsorer. Den gyllene spiran är 26 m hög och den och hela paviljongen är byggd av jämtländska hantverkare och företag efter thailändska ritningar.

Inredningen och utsmyckningen har dock de ”riktiga” thailändarna varit här och skapat. Interiören som också är vacker har en väldig massa utställningar som verkligen är lyckade och som ser ut som vad de är, äkta thailändska.

Enda i världen

Utanför Thailands gränser finns det ingen mer pagod/paviljong. Och i hela världen med Thailand inräknat är paviljongen helt unik. Inte finns det någon pagod eller paviljong i Thailand som du kan se i en tung, bländande vit snöskrud. Kommunfolket i Ragunda lägger heller aldrig ner sin Paviljongverksamhet. Det var 2002 som man byggde till en teakpaviljong och i den kan man nu träda in och ägna en viktig stund åt meditation. Jag kan lova att detta är behagligt i en underbar miljö.

En levande miljö för det Döda Fallet

Det finns i landet åtminstone två rejäla minnen från naturkatastrofer för länge sedan. Det ena är Sveafallen i området kring Värmland-Närke gränsen i närheten av Degerfors. Väldiga stenbrott och grottor som en följd av jordens bävan. Men i Ragunda i mellersta Norrland är naturförändringarna ännu tydligare och kanske rentav vackrare och mer spännande.

Storforsen var en gång det allra mest magnifika vattenfallet i vårt land. Nedanför fallet låg Ragunda-sjön och vattenfallet mötte sin mottagare efter ett fall på 35 meter. I början på 1700-talet började man fundera över möjligheterna att leda om vattnet av det skälet att det inte gick att flotta i älven nedanför. Timmerstockarna skulle ha varit av annat material – nu bröts de som tunna björkkvistar. Så ”Vildhussen”, en köpman från byn såg till att leda vattnet fram till en grusplatå som dämde upp Ragundasjön.

Men en vårdag i slutet av 1700-talet steg älven så mycket att det grus som var barriär brast och Ragundasjön tömdes på bara några timmar. En enorm flodvåg svepte iväg vattnet och därmed hade älven fått ett nytt lopp. Och när älven tömdes, vad hände då. Jo, Storforsens dån tystnade, vattnet kom bort. Döda Fallet hade bildats.

Allt det enorma vattenfallets vatten strömmade nu ner genom dalgången och förstörde allt som kom i dess väg. Och det förstördes inte minst genom att det drabbade av den rusande älven som drog med sig allt den kom i närheten av och krossade gårdar, hus och allting i fåran när den plogade sig fram. Och för turisterna. Längs älven kan du betrakta de oerhörda skador och naturförändringar som skedde på den tiden. Och naturligtvis är namnet, Döda Fallet, exakt vad detta handlar om.

Annons:

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Genom åren har experterna besvarat över 8 000 frågor, så chansen är stor att du hittar redan besvarade frågor inom det du undrar över.

Välkommen till Doktorn!

Annons: