I en rapport slår svenska och internationella sömnforskare larm om att långvarig insomni kan äventyra folkhälsan och därför bör uppmärksammas mer – och att patienter i högre grad än idag ska få tillgång till nya effektiva behandlingar som bromsar vakenhetssignalerna på nätterna.
–Långvarig insomni och andra sömnstörningar är helt klart förbisedda folksjukdomar, säger professor Jan Hedner på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, en av de sömnforskare som står bakom rapporten.
Hur vanligt är långvarig insomni i Sverige?
Omkring tio procent av Europas befolkning lider av kronisk insomni. I Sverige beräknas nära 750 000 människor vara drabbade, men bara en tredjedel rapporteras söka vård för detta tillstånd som påverkar vardagsaktiviteter och livskvalitet.
Långvariga sömnsvårigheter är en riskfaktor för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, olika neurologiska sjukdomar som demens och stroke samt psykiska besvär, till exempel ångest och depression.
Eftersom de flesta människor fungerar dåligt på dagtid efter sömnstörda nätter ökar även risken för arbetsplats- och fallolyckor.
Insomni missas i vården
Trots att insomni i sin långvariga form utgör ett folkhälsoproblem är det vanligt att den negligeras i vården. Och det är mot bakgrund av detta som sömnforskare tagit fram en konsensusrapport, ett ”wake up-call”, som man hoppas ska leda till ökad uppmärksamhet inom sjukvården.
—På vår sömnklinik på Sahlgrenska ser vi ett närmast gigantiskt vårdbehov inom detta område. Varje år tar vi emot mellan 2600 och 3000 remisser och vi har svårt att hinna utreda och behandla så många patienter, säger Jan Hedner.
Vilka symtom tyder på insomni?
Följande symtom är vanliga vid insomni:
Svårt att somna, frekventa uppvaknanden, tidiga uppvaknanden, betydande trötthet på dagen. För att fastställa diagnosen ska man ha haft sömnproblem minst tre nätter per vecka under mer än tre månader.
Jan Hedner anser att långvariga sömnstörningar är något som borde uppmärksammas mer i primärvården även om andra samtidiga sjukdomstillstånd konkurrerar om uppmärksamheten.
—Ja, kanske är det en förklaring till att sömnstörningar, trots tydliga symtom, kan gå så obemärkt förbi och förbli obehandlade, säger han och tillägger att många av de patienter han möter kan ha skickats runt ett bra tag i vården, att den typiska insomni-patienten ofta har haft kliniska symptom i många år.
Han förklarar att spektrat vid sömnrelaterade sjukdomar är stort, att det finns ett 50-tal olika orsaker till de stora diagnoserna insomni och sömnapné.
—Att ställa rätt diagnos och att ge rätt behandling för dessa tillstånd är en komplicerad process som ofta försvåras av att samsjukligheten kan vara betydande. Och många patienter väntar tyvärr också länge med att söka hjälp, säger han.
Nytt inom behandling för insomni
Efter att ha varit verksam inom detta område i mer än 40 år konstaterar Jan Hedner att det har hänt mycket positivt på behandlingsfronten.
—I dagens behandlingsarsenal finns allt från traditionella sömnläkemedel, CPAP- apparater (sömnmasker), bettskenor, melatonin för dygnsreglering och KBT. Ett läkemedel som introducerats inom området under senare år är så kallade Dual Orexin Receptor Antagonister (DORAs), till exempel daridorexant. Detta är en läkemedelsklass med en ny verkningsmekanism jämfört med traditionella sömnmedel och som saknar beroendeframkallande egenskaper och toleransutveckling. Läkemedlet fungerar som en handbroms på det system i hjärnan som underhåller vakenhet, fortsätter han och tillägger att kliniska prövningsdata på omkring 2 000 patienter är övertygande.
