I en artikel som publiceras idag i den världsledande tidsskriften inom detta forskningsområde – Cell Metabolism – har forskare vid Stockholms universitet för första gången direkt kunnat bevisa att så är fallet: att avsaknad av brunfettfunktionen faktiskt ger fetma.
Forskarna har undersökt möss som saknar förmåga att bilda det protein – UCP1 – i brunfettcellerna som ger cellerna förmågan att förbränna mat till värme, vatten och koldioxid – utan att spara energin i kroppen. Och dessa möss blev feta, inte enbart om de fick en typisk västerländsk högfettsdiet utan även om de fick vanlig djurkost.
– En viktig faktor är att vi har sett till att mössen lever under sådana betingelser att det är just den inre förbränningen av mat som bestämmer deras energibalans och inte faktorer i omgivningen. Och vad vi också har sett är att mössen utan UCP1 förlorar förmågan att svara på extra mat med extra kapacitet för matförbränning. Vanliga möss som får en högfettsdiet anpassar sig delvis genom att kunna förbränna mer mat – men mössen utan UCP1 kan inte göra detta, förklarar professor Jan Nedergaard vid Wenner-Grens institut, Stockholms universitet.
– Vi har också nyligen kunnat påvisa att det numera finns övertygande försöksresultat som visar att många vuxna människor har aktivt brunfett, alltså att brunfett i människor inte alltid försvinner när vi blir vuxna. Om vi nu kombinerar detta med våra nya resultat blir det naturligt att tänka sig att det faktiskt kan finnas skillnader mellan hur olika människor reagerar på extra födointag. Det kan finnas personer som har mer eller mindre förmåga att förbränna extra föda, liksom mössen med och utan brunfettfunktion. Detta i sig hjälper ju inte personer med fetmaproblem men våra resultat öppnar nya möjligheter för förståelse och därmed även möjligen för behandling av fetma, avslutar Jan Nedergaard.
