Signatruren Orolig kvinna (19): Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att ni är mitt sista hopp... Jag lider av en extrem oro för min dotter som nu är 8 månader gammal:

Signatruren Orolig kvinna (19): Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att ni är mitt sista hopp... Jag lider av en extrem oro för min dotter som nu är 8 månader gammal:

Signatruren Orolig kvinna (19): Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att ni är mitt sista hopp... Jag lider av en extrem oro för min dotter som nu är 8 månader gammal:

Oron gäller BARA plötslig spädbarnsdöd och uppkom först då hon var 4 månader. Jag har, sedan dess, gått hos en psykolog regelbundet och äter numera även paroxetin mot tvångstankar. Jag "tror" mig se ett samband med min mammas självmordsförsök i min tidiga tonår och jag själv kan eventuellt se samband med flodvågskatastrofen. Sen den här rädslan kom, då hon alltså var 4 månader och jag fick för mig att hon slutat andas, har det varit en lång och ständig kamp. Jag och min sambo har turats om att sova; jag har haft total uppsyn på henne osv osv. De är ännu mycket jobbigt; jag har svårt att släppa det helt enkelt. Det är ändå så att ja kan lämna henne utan uppsyn nattetid och kollar ca en gång i halvtimmen då jag är vaken. Men detta är otroligt jobbigt... Kan ni ge mig svar hur vanligt är plötslig spädbarnsdöd vid den här åldern och hur ska jag göra för att övervinna min rädsla? Tacksam för hjälp- snarast!
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Rädslan för att andra skall skada sig – som t.ex att de egna barnen skall utsättas för olyckor, sjukdomar eller plötslig död – kan ge en förlamande känsla hos många människor. Vi ser detta även ganska ofta hos våra patienter. Dessa besvär blir sedan ofta än mer provocerade av att det verkligen händer saker i samhället, som det ju hela tiden alltid gör, och dessa händelser ökar sedan ytterligare på dessa människors bekymmer. Vi ser också att svåra världshändelser medför ökad oro och osäkerhet hos många människor för bekymmer de går och funderar på.

Din egen ORO och RÄDSLA att det skall hända en olycka har ju sina RÖTTER någonstans.

Förlustkänslan att inte ha full kontroll över sin totala situation bygger ofta på en inneboende OTRYGGHET under uppväxttiden.

Denna typ av besvär KAN ibland bli HELT blockerande och kräva flera år av PSYKOTERAPI för att: 1) finna ORSAKEN, 2) ge STÖD och 3) lära ut konsten att HANTERA problemet i framtiden

Jag tycker att du skall ta kontakt med en Psykiatrisk klinik för att få hjälp. Så här kan du bara inte ha det. Det måste lösa sig INNAN ditt barn blir större; annars kommer din relation till barnet hela livet att präglas av den osjälvständiga relationen med betydande konsekvenser för dig och ditt barn. SÖK NU – VÄNTA inte. Dessa besvär försvinner INTE av sig själv.

 

Veckans fråga

Två veckor kvar till jul, känner du av julstressen?

Nyhetsbrev

E-postadress