Ange ditt sökord

Annons:

Plötslig oro och ångest

En dag för ett par månader sedan drabbades jag plötsligt av oro och ångest utan någon annan anledning än att min mor pratade något om en sjukdom hon haft som yngre (magsjukdom). Har kännt lite oro och ångest tidigare i livet men den har i allmänhet försvunnit efter bara någon dag. Denna gång har ångesten inte släppt taget om mig och den fick dessutom efter bara några dagar sällskap av yrsel och nackont och ibland spänningshuvudvärk. Varje morgon vid nästan på minuten samma tid (08.15) vaknar jag av hög puls och hjärtklappning och med stark oro i kroppen. Jag skakar i händerna och fryser, känner muskelspänningar i hela kroppen och det är ångestladdande att äta frukost (jag vet att jag måste eftersom jag är smal). Jag har sökt till vårdcentralen för detta och de har tagit blodprov på B-12 och sköldkörtel. Jag snubblade och föll en knapp vecka innan ångesten började och slog i höft, hand, överarm och axel rätt ordentligt men läkaren kännde på min nacke och konstaterade att det inte verkade var något fel på den. Jag fick citalopram 20mg men har inte tagit dem ännu men har märkt att jag bara mår sämre. Kvällarna som förut var bra har också blivit ångerstladdade, det är bara nätterna när jag vaknar som känns ok. Under sommarhalvåret har jag ett stressigt och mycket varmt arbete där jag arbetar varje dag i veckan och dricker nog inte så mycket som jag borde och luncherna blir mycket korta. Vad har hänt med mig? Jag blir så arg när jag mår såhär, jag är normalt en glad, social och utåtriktad människa som numera bara gråter och mår skit i både själ och kropp. Mvh, Skakis (kvinna, 51år)

Du nämner inte vilken bedömning som föranledde din läkare att ordinera dig citalopram men den vanligaste orsaken är depression. Det är också den diagnos jag tycker man får stöd för i din beskrivning av hur du mår. Främst tänker jag på ditt påtagligt sänkta stämningsläge (”bara gråter”), stark oro med dygnsvariation (”morgonångest”), relativt plötslig uppkomst av smärtsymtom, försämrad sömn och nedsatt aptit. Om du haft påtagliga besvär av ångest och oro tidigare i livet så kan det öka risken att insjukna i depression men ett ångestsyndrom som tex GAD debuterar inte plötsligt vid 51 års ålder, däremot kan en depression debutera relativt plötsligt i din ålder. Din upplevelse av att det började med att din mor berättade om sin sjukdom tror jag möjligen kan vara ett utslag av den allmänna psykologiska mekanism vi alla har som hela tiden strävar att göra tillvaron begriplig genom att söka en konkret orsak till händelser som påverkar oss mycket. En depression är en så stor plåga att vi per automatik förutsätter en konkret orsak när orsaken i själva verket är mångfacetterad och kan inbegripa riskfaktorer som ärftlighet, kön och ålder. Närmare 40% av svenska kvinnor riskerar att någon gång under livet drabbas av en behandlingskrävande depression. Ibland finns en konkret utlösande händelse men oftast inte.
Mitt råd till dig är att så snart som möjligt tala med din läkare och berätta om din osäkerhet, ställ de frågor du inte fått svar på (skriv upp dem i förväg) så att du med bättre förståelse för ditt tillstånd kan följa den föreslagna läkemedelsbehandlingen som ju är helt riktig vid en depression som påverkar dig så mycket som du beskriver.

Annons:

Den här frågan handlar om:


Publicerad: 15 december, 2010

Liknande frågor

Depression & Ångest

Jag känner mig nere under hösten

Jag är en person som alltid känner mig nere under hösten, och upplever att jag blir tröttare och mer nedstämd än vanligt. I höst tänkte jag därför se om jag kan ta vitaminer eller tillskott som är receptfria och naturliga för att få lite mer energi? Jag är 64 år och frisk i allmänhet så tar inga andra läkemedel!

Deprimerad och vill ha hjälp

En längre period har jag känt mig väldigt nere och varit ledsen varje dag. Mina tårar kommer hela tiden och jag sover knappt och äter ungefär en måltid per dag. Känner att jag är inne i en depression. Går knappt utanför dörren. Känner att jag behöver hjälp men vet inte vad jag ska söka för hjälp. Var ska jag börja? Vänliga hälsningar, Sara, 25 år

Depression & Ångest

Tillväxthormon

Hej, Jag är 17 år, snart 18, och tycker det är jobbigt psykiskt och är inte nöjd med min längd på 171 cm som kille Jag undrar om det är möjligt och om läkare skriver ut tillväxthormon till en person som mig? Tack på förhand. Linus, 17 år

Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Svarsperioden varierar mellan 2-4 veckor. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Om du inte hör något från oss inom perioden 2-4 veckor kan du istället söka svar i vår sökruta - frågan kan ha besvarats tidigare.

Vad vill du göra?

Välkommen till Doktorn!