Tobaksberoende

Definition

De flesta dagligrökare uppfyller alla erforderliga punkter för definition av Beroende, se avsnittet Missbruk och Beroende i detta kapitel.

Orsak(-er)

Vanligtvis ligger grupptryck och nyfikenhet bakom rökstart. Ärftliga faktorer inverkar. Nästan alla rökare har börjat före 18 års ålder. 30–50% av de som röker då och då blir beroende och dagligrökare.

Status

Rökorsakade symtom som föranleder läkarkontakt är exempelvis slemhosta, dålig kondition, impotens, tandlossning samt dålig hy. Dessvärre är kontaktorsaken ibland även det som visar sig vara allvarligare sjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), åderförkalkningar, stroke/slaganfall eller cancersjukdom.

Åtgärd(-er)

Fråga alla patienter. Alla patienter som söker sjukvården bör tillfrågas om tobaksvanor, inklusive snusvanor. Särskilt viktigt är detta om patienten har en tobaksorsakad sjukdom samtidigt. Frågan om tobaksvanor är i sig en signal som kan öka andelen rökfria.
Skatta nikotinberoendet. Om dagens första cigarett tas inom 5 minuter efter uppvaknandet eller om man röker över 20 cigaretter per dag talar detta för ett starkt nikotinberoende.
Genomför en spirometri. Vid denna undersökning mäts lungornas funktion för att kunna spåra tidiga förändringar.
Mätning av koloxidhalten i utandningsluft kan vara bra, för att för den enskilde patienten påvisa den ogynnsamma inverkan av rökningen samt den goda effekten efter rökstopp.

Behandling

Sjukvårdspersonal (och även andra) bör ge tydliga, personliga råd utan några moraliserande inslag om de stora hälsovinster som finns att hämta vid rökstopp. Att ge sådana råd tillhör de mest kostnadseffektiva behandlingarna vi har inom sjukvården!

Man utgår i rådgivningen från den enskilde patientens kunskaper och informationsbehov. Bra frågor är exempelvis: “Har du funderat på att sluta röka?”. “Vad vet du om tobaksrökning?”… “Vill du veta mera om detta?”…

Om patienten är beredd att sluta att röka inom den närmaste månaden:
Assistera vid rökstopp:
Hjälp till med en konkret rökslutarplan, helst skriftlig. Man bestämmer datum för rökstopp, slänger all tobak, ser över vanorna/risksituationerna och funderar igenom alternativ till vanorna och risksituationerna. Ett alternativ kan vara att undvika kaffe och alkohol. Rökslutargrupper rekommenderas.
Informera om läkemedel: Läkemedel ges om patienten röker fler än 10 cigaretter om dagen. På detta sätt lindras abstinensen, chansen att lyckas med rökstoppet fördubblas. Det finns flera olika läkemedel som kan hjälpa till.

• Nikotinplåster håller nikotinnivån uppe under 24 timmar, alltså redan på morgonen och den första cigaretten för dagen kan därigenom undvikas.
• Nikotintuggummin
  skall tuggas långsamt, annars sker en alltför stor frisättning av nikotin med risk för illamående och irritation i munslemhinnan. Vid konsumtion över 20 cigaretter per dag används styrkan 4 mg, annars vanligen 2 mg.
• Nässpray
  ger den snabbaste upptagningen av nikotin i blodet. Kan kombineras med plåster.
• Vareniklin och Bupropiontabletter minskar röksuget och abstinensen utan att medicinen innehåller nikotin. Ökar chanserna till rökfrihet. Försiktighet till patienter som tidigare haft depression. Kontrollera i övrigt i Fass beträffande kontraindikationer.

Läkemedlen är inga undermedel som ensamma gör hela jobbet. De kan emellertid, rätt använda, dubblera chansen att lyckas sluta röka.Fortfarande är rökstopp en svår kamp för många, där det krävs förberedelser och uthållighet.

Uppföljningen är viktig. Återbesök hos behandlande instans eller telefonkontakt cirka 1 vecka efter rökstopp. Ju fler kontakter desto större chans att lyckas.

Om personen inte är beredd att sluta inom närmaste månaden:
Motiverande samtal: Ta upp positiva effekter av rökstoppet, vilka hinder som finns för rökstopp och hur de kan övervinnas. Ta gärna upp frågan på nytt i framtiden, gärna med nya infallsvinklar. Tobaksberoende är i princip som en kronisk sjukdom.
Med professionell behandling och tålamod kan många botas!