Krisreaktion
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Definition
Reaktionen är en följd av plötsliga omvälvande händelser som orsakar ett psykiskt “sår” med fördröjd eller försvårad anpassning till situationen efter händelsen.
Orsak(-er)
Det kan handla om en anhörigs dödsfall, ekonomisk kris, make/makas uppdagade otrohet, besked om allvarlig sjukdom etc.
Symtom
Varierande symtom men huvudsakligen ångest- och/eller depressionsbild. Patienten får ofta symtom som inte styrs av den egna viljan eller medvetandet sk vegetativa symtom. Dessa kan vara hjärtklappning, illamående, matleda etc.
Symtombilden kan ofta indelas i 4 typiska och successivafaser:
Chockfas som kan vara från någon minut till ett par dygn. Patienten drabbas av ett slags känslomässig stumhet. Frånvaron av visade känslor är en följd av att försvarsmekanismer aktiveras. Det behöver inte alls spegla behärskning eller inre lugn. Den enda kommunikation som är meningsfull är att vara tyst och bistå den drabbade med t ex att hålla handen, ge något att dricka. Samtal bör vänta. Om chockfasen blir långvarig ökar risken för självdestruktiva impulshandlingar. Därför ska man aldrig skicka hem någon till ensamhet som är i chockfas. Kontakta anhöriga, vänner eller arbetskamrater.
Reaktionsfas – präglas av längtan, protest, smärta och depressivitet. Förnekande (en av försvarsmekanismerna) gör att en del personer inte berättar om att en viktig livshändelse har inträffat, utan endast om sin ångest (som ju är en följd av upplevelsen) eller sina sömnproblem. Därför måste man låta den drabbade berätta om, och redogöra för sina livshändelser. En del individer stannar kvar i förnekandefasen, t ex efter ett cancerbesked.
Bearbetningsfas – innebär en process som kan ta tid, där krisen/förlusten steg för steg inses och bearbetas. Sorgen kan återkomma i oregelbundna vågor och kan lätt misstolkas som en depression om man inte identifierat de händelser och samband som ligger bakom.
Nyorienteringsfas – krisen/förlusten behöver inte längre störa engagemang i andra personer och aktiviteter.
Alternativa överväganden
Depression. Vissa psykiska skador kan, för en del särskilt känsliga personer, öppna tidigare “sår” och den aktuella krisen kan få en för utomstående, oproportionerlig valör. På fackspråk brukar det kallas överdeterminerad krisreaktion. Autismspektrumstörning, dvs allvarlig störningar i den känslomässiga och intellektuella utvecklingen till följd av nedsatt stresstolerans.
Behandling
Behandlingen handlar om samtal och medkänsla (empati). Man ska tillåta att patienten öppet kan visa sina känslor och inte väja för att tala om död (i händelse av sorg) utan att man för den skull tvingar fram en konfrontation med verkligheten. Här spelar läkemedel en underordnad roll. Mobilisera patientens eget nätverk.
Men om det till en början är svårt för den drabbade att sova kan man under en kortare tid använda zolpidem eller zopiklon. Undvik bensodiazepin eftersom de riskerar att undertrycka reaktionsfasen.
Information skall ges till patienten om tillståndets natur och om den goda prognosen, bl a för att undvika onödig medicinering.
Långvarig krisreaktion kan dock utveckla sig till en Egentlig depression och kräva såväl farmakologisk antidepressiv behandling som psykoterapi. Samma behandling kan behövas vid uttalat svåra krisreaktioner.
