Centralstimulerande droger
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Definition
Till centralstimulerande droger räknas koka och kokain, syntetiska droger som amfetamin samt kat-droger.
Symtom
Kroppsliga tecken: Stora vidgade pupiller, förhöjd kroppstemperatur, svettningar, muntorrhet, snabb och ofta oregelbunden puls. Ibland ses även kramper och vid höga doser epileptiska anfall. Stereotypa beteenden t ex planlös städaktivitet (“städnoja”), rastlöshet med svårigheter att sitta stilla.
Psykiska tecken: Droger i denna grupp ökar vakenheten och minskar aptiten.
Amfetamin ger en upplevelse av skärpt sinnesförmåga, minskat sömnbehov, minskad aptit, uppspelthet, pratsamhet och rastlöshet, hjärtklappning och höjd kroppstemperatur, avtrubbat omdöme och minskade hämningar, stegrat sexbegär. “Nervighet”, irritabilitet, tankeflykt med osammanhängande tal (av manisk karaktär), oro, ångest och förvirring. I svårare fall ses paranoid psykos (“noja”).
Efter långvarigt missbruk: Kraftig avmagring, ryckighet i muskel- och ledrörelser, tandlossning, karies och spräckta tänder.
Abstinenssymtom: Trötthet och utmattning, muskelsmärtor, darrningar, svettningar.
Alternativa överväganden
Schizofreni.
Behandling
De som söker hjälp måste få kontakt med den specialverksamhet som finns vid en narkotikapoliklinik.
Vid avgiftning kan bensodiazepiner användas.
Vid psykos utlöst av amfetamin undviks neuroleptika som har en för stor blodtryckssänkande effekt.
Man måste vara uppmärksam på om det finns en bakomliggande ADHD-störning som “egenmedicieras” med amfetamin.
Behandling med centralstimulantia till barn och ungdomar har visat sig kunna minska pågående narkotikamissbruk. Remiss till barnneuropsykiatrisk klinik eller till psykiater.
Övrigt
Patientförening:
Anonyma Narkomaner, tfn 0771 13 80 00.
Föräldraföreningen Mot Narkotika, tfn 08-642 06 50.
