Symtom på proktit
Några symtom på proktit är:
- Ljusröda blödningar i ändtarmen
- Dov molande smärta kring ändtarmen
- Feber (vid bakteriellt orsakad proktit)
- Trängningar och kramper vid toalettbesök
Allmäntillståndet brukar oftast inte påverkas av proktit. Man brukar heller inte drabbas av diarré.
Orsaker till proktit
Den vanligaste orsaken till proktit är att det är en del av en inflammatorisk tarmsjukdom. Proktit räknas ibland som en typ av ulcerös kolit och brukar då kallas för ulcerös proktit. Andra undertyper av ulcerös kolit är vänstersidig kolit och extensiv kolit. Vid de andra typerna av ulcerös kolit och andra typer av IBD-sjukdomar som t ex Crohns sjukdom angrips större delar av tarmsystemet. I vissa fall växer inflammationen från proktit till djupare ulcerös kolit eller Crohns sjukdom med tiden.
Proktit kan vara en sexuellt överförd inflammation i ändtarmens slemhinna. Det kan även uppkomma till följd av läkemedel, operationer, strålbehandling och andra former av trauma mot området.
Utredning och diagnos
När man tittar efter proktit eller inflammatoriska tarmsjukdomar brukar man göra en koloskopi. När man gör en koloskopi förs ett smalt, böjligt instrument upp i tjocktarmen, genom ändtarmsöppningen. Instrumentet är utrustat med kamera så att läkaren kan ha bilder i tarmens slemhinna. Det är även möjligt att ta prover av vävnaden i tarmen. Diagnos kan ställas efter koloskopin, men i vissa fall behöver även andra undersökningar utföras.
Behandling av proktit
Behandlingen av proktit brukar bero på den underliggande orsaken. Om det är kopplat till en inflammatorisk tarmsjukdom brukar behandlas med liknande läkemedel som andra inflammatoriska tarmsjukdomar. Det vanligaste är att ta läkemedel med mesalazin, t ex i tablettform eller som granulat, rektalsuspension (behållare med en liten spets som förs in i ändtarmen), rektalskum (skum som sprutas in ändtarmen) eller stolpiller (piller som sätts in och verkar i ändtarmen).
Om proktiten är orsakad av en bakteriell infektion, t ex vid sexuell överföring, behandlas den vanligtvis med antibiotika. I vissa kraftiga fall av trauma kan operation vara nödvändig.