Hälsenan är kroppens starkaste sena och förbinder den stora vadmuskeln med hälbenet. Senan kan gå av vid häftig anspänning av muskeln, något som oftast drabbar medelålders män, inte sällan i samband med att de spelar badminton eller tennis.
– När hälsenan går av smäller det till i vaden eller hälsenan och man upplever en plötslig och intensiv smärta.
Det är en skada som blivit vanligare på senare tid, sannolikt för att det blivit populärt att motionera, men det har länge diskuterats om skadan ska opereras eller inte, säger ortopeden Katarina Nilsson Helander som skrivit avhandlingen.
När hälsenan är avsliten gipsas foten med tårna pekande nedåt så att de båda ändarna av hälsenan får kontakt med varandra och kan läka ihop. För att hålla senans ändar på plats sys de först ofta ihop, innan foten gipsas. Nyligen har gipset börjat ersättas med en specialstövel för hälsenor som gör det möjligt för patienten att tidigt börja röra på foten. Andra studier har visat att specialstöveln stimulerar läkningen, oavsett om patienten opereras eller inte.
– Operationen innebär en ökad risk för infektioner och sårproblem, men genomförs ofta ändå eftersom det finns studier som visat att det kirurgiska ingreppet minskar risken för att hälsenan går av igen. Min forskning ger en annan bild, säger Katarina Nilsson Helander.
Hundra patienter behandlades slumpmässigt antingen med operation och tidig rörelseträning eller bara tidig rörelseträning och specialstövel utan föregående operation. I övrigt fick alla patienter i studien samma behandling. Avhandlingen visar att det inte finns någon skillnad när det gäller risken att hälsenan går av igen. Ett år efter skadan fanns inte heller någon skillnad när det gäller patienternas egen uppfattning av besvär och funktion, men oavsett vilken behandling patienterna fått visade funktionstesterna att de fortfarande hade stora skillnader mellan den friska och den skadade foten.
– Min slutsats är att alla inte behöver opereras, men det är naturligtvis viktigt att den som råkar ut för att hälsenan går av noga diskuterar med den ansvarige ortopeden vilken behandling som är den bästa, säger Katarina Nilsson Helander.
