Molly Sandén - om upp och nedgångar

Molly Sandén - om upp och nedgångar

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Publicerad: 2013-10-10
Författare: Petter Karlsson

Det var artistkarriären som tycktes gå som på glittrande räls. Men under ytan brottades Molly Sandén med ätstörningar, nätmobbing och ett söndergranskat kärleksliv.

Nu har hon hittat tillbaka till glädjen - via aids och diabetes.

Vändningen i livet

Det borde vara helvetet på jorden: glödhett, fattigt och över 60 procent hivsmittade i vissa byar.

Men för 20-åriga sångerskan Molly Sandén innebar det vändningen i livet. Med armarna runt fyra nyvunna kompisar står hon på en sydafrikansk skolgård och inser att det finns grader även i ondskans epicentrum. 

- Varje kväll kommer jag hem och gråter i kudden. Många historier är så fruktansvärda. En av tjejerna berättade hur hon blev våldtagen som tolvåring. En annan såg sin storebror mördas. De andra två har mist båda sina föräldrar i aids. Ändå orkar de kämpa, sjunga och skratta. Jag skäms när jag jämför mina egna problem med dem. Jag menar, hur viktigt är det att vara pinnsmal och berömd? Jämfört med att förstå vad livet egentligen går ut på?

Kämpade med ätstörningar

Som sexåring var Molly den sprudlande sångfågeln som överröstade kantorn vid debuten på mosters bröllop. Som 13-åring kämpande mot ätstörningar och dålig självkänsla. Som 16-åring hela Sveriges fästmö efter finalplatsen i Melodifestivalen. Som 19-åring förd till ett spanskt sjukhus och hemskickad som diabetiker. 

Ja, Molly Sandéns liv har alltid varit en berg- och dalbana. Ena dagen hyllad, älskad och beundrad. Nästa kämpande med gråten, kroppen, gliringarna och löpsedlarna.

- Jag har alltid velat bli sångerska. Redan som liten samlade jag ihop småsystrarna och uppträdde framför teven. Hade fjärrkontroller i händerna. Framförde musikalnummer tills mammas och pappas gäster generat började skruva på sig. Jag vill ju aldrig sluta. Hamnade i musikklass på Adolf Fredrik och fick beröm för min röst. Men betraktades samtidigt som elefanten i klassrummet på grund av min mulliga kropp. ”Du kanske ska stå vid sidan om och bara sjunga, när de andra dansar” sa fröken. Det var ingen uttalad mobbing, men en stark känsla av utanförskap och hjälplöshet.

Den kom att sitta i under hela tonårstiden. Under den glittrande ytan, fanns hela tiden en liten ängslig tjej som brottades med dåligt självförtroende och medias skriverier.

- Jag kom att framstå som den lite präktiga gnällspiken som alltid tyckte lite synd om sig själv. Dessutom påstods det att jag bara letade killar som var kända. Men det bara råkade bli så. Och jag har alltid varit modigare och galnare än folk tror.

Slog bakut

Hon tar ”Lets dance” som exempel. När förfrågan kom, slog hon först bakut. 

- Vadå, skulle den här elefanten plötsligt försöka dansa? Det var ju absurt. Samtidigt började jag omedvetet förbereda mig för programmet. Tog lite danssteg hemma i köket. Stretchade i smyg. Bytte de bylsiga tunikorna mot lite tajtare kläder. 

Det gick över förväntan. Mulliga Molly slutade fyra totalt. Självkänslan från barndomen tycktes återupprättad. Men sen kom de elaka mejlen.

- Jag kallades ”en dansande gris”. Folk undrade hur någon som var så tjock kunde få uppträda i teverutan. Det kändes fruktansvärt orättvist, speciellt som jag hade gått där mellan danserna och spytt i blomkrukorna av nervositet. Jag tyckte faktiskt att jag hade gjort en liten bragd. Och så fick jag bara skit tillbaka.

Nätmobbningen blev till en hjälp 

Men en artikel i Aftonbladet ändrade än en gång kursen. Mollys rakhet när det gällde att berätta om nätmobbingen skapade en oerhörd reaktion, speciellt bland tonårsflickor.

- I två dagar läste jag brev från tjejer som kände sig precis som jag, som hatade sin kropp och kände sig utanför. Någon skrev: ”Att du ser ut som du gör, gör att jag mår bättre i mig själv.” Jag tänkte: Om jag kan hjälpa någon ur sin ångest, så har jag gärna alla komplex som finns.

Hon drar med handen genom det nötbruna håret. Spänner ömt de isblå ögonen i en liten kille som just är i färd att putsa ett fönster på den skola som denna dag har tagit emot henne som ambassadör för biståndsorganisationen Star for Life. Om en stund ska hon stå på en primitiv scen tillsammans med skolans kör. Här är hon inte kändisen Molly, bara sångerskan. Det är befriande, säger hon.

- Här finns det ingen som bryr sig om vem jag dejtar. Eller om jag har varit i teve. Allt är enkelt, ärligt och jordnära. 

Krokig väg

Men vägen dit har alltså varit krokigare än någon anat. Molly Sandén berättar om separationen från Eric Saade, hur den liksom blev dubbelt jobbig genom tidningarnas skriverier. 

- Jag har alltid försökt att vara en öppen person. Jag tror man berör sin publik mera på det viset. Men var drar man strecket mellan privat och offentligt? Jag vet ärligt talat inte. Tänk så många gånger jag har gått förbi en löpsedel om mig själv och tänkt: ”Känner jag den här tjejen?” Kanske Eric och jag var för öppna med vår relation. Saker vinklades, citat förvanskades, storys började puttra. Han sågs med den och jag med den. Samma sak med min kärlek till Danny. Vi tvingas tänka taktiskt, trots att vi egentligen bara vill njuta av det här. Det känns lite orättvis, faktiskt.

Sen är det som om hon byter fot igen. Blicken skiftar från stålgrå till violblå. Rösten får en mildare klang. 

- Men herregud, vem är jag att klaga? Här står jag i ett land där tjejer i min ålder kanske redan är smittade i aids, kanske aldrig får jobb, kanske våldtas och mördas. Kanske var det så jag kände när jag fick veta att jag hade diabetes. Att ”Hallå, nu får vi försöka behålla perspektivet här!” Inte gå ner mig i självömkan och tårar. Inse vad som verkligen är en tragedi - och inte. 

Kollapsade under semestern

Hon hade kollapsat under en semester i Barcelona. Vaknade en morgon med synrubbningar och kunde inte ens se sitt eget ansikte i spegeln. Drack två liter i ett svep, men var fortfarande törstig. Somnade nio den kvällen och vaknade först tolv timmar senare, fortfarande uttröttad.

- Jag trodde först att det handlade om en infektion. Efter att ha åkt runt mellan sjukhusen var det slutligen en läkare som sa: ”Yes, probably diabetes.” En chock, förstås. Men när jag kom hem med väskan full av sprutor och lades in på Danderyds sjukhus, var det snarare som om allting vände. Jag tänkte: ”Bra, det här kanske kan få mig tillbaka ner på jorden.” Det hade varit så mycket på kort tid: en stämbandsinfektion, förhållandet som sprack, bråk med skivbolaget... Diagnosen innebar ett slags uppvaknande. För det kunde ju ha varit så fruktansvärt mycket värre. Diabetes var ändå något jag kunde leva med, insåg jag. 

Starkare än någonsin

I dag är hon starkare än någonsin, säger hon. Sprutorna stör henne inte, snarare får de henne att känna en samhörighet med andra ”drabbade”, oavsett om det handlar om sjukdomar eller personliga tragedier. 

- What doesn't kill you makes you stronger. Och förhoppningsvis hjälper detta mig att behålla fotfästet i tillvaron. Många kändisar klarar inte det, har jag märkt.

Vad gör du om tio år?

- Håller på med musik, hoppas jag. Och fortsätter att resa till Sydafrika. Star for life är den bästa kicken i hela min karriär. 

Fakta Molly Sandén

  • Namn: Molly My Marianne Sandén.
  • Född: 3 juli 1992 i Stockholm.
  • Yrke: Sångerska, artist, programledare och röstskådespelare.
  • Familj: Pojkvännen och artisten Danny Saucedo. Mamma, pappa och systrarna Frida, 18, och Mimmi, 15. Har tidigare varit sambo med sångaren Eric Saade.
  • Bor: I Stockholm och Los Angeles.
  • Karriär: Adolf Fredriks musikskola, Rytmus musikgymnasium. Trea i Junior Eurovision Song Contest 2006 med "Det finaste någon kan få". Elva i Melodifestivalen 2009 med "Så vill stjärnorna" och femma 2012 med "Why am I crying". Fyra i Let´s dance 2010. Har släppt två album och tio singlar.
  • Äter: Keso.
  • Dricker: Cola light,
  • Lyssnar: På det mesta, men återkommer alltid till Beyonce.
  • Ser: Teveserier som ”Friends” och ”Hunter”.
  • Favoritprodukt på apoteket: Försvarets hudsalva. ”Jag har hur många burkar som helst.”
  • Kuriosa: Hennes version av ”Den underbara dagen du kommer hem" har använts i en reklam för snabbmatsföretaget Sibylla. Gjorde den svenska rösten till Rapunzel i Disneyfilmen ”Trassel”.
  • Aktuell: Som ambassadör för biståndsorganisationen ”Star for Life” som arbetar mot fattigdom och aids i Sydafrika och Namibia. 

Fakta Star for Life

Star for Life startades 2005 och är politiskt och religiöst oberoende. Organisationen drivs utan vinstsyfte. Idén är att stärka skolelevernas självförtroende och öka kunskapen kring hiv/aids, genom pedagogiska program i skolorna. Idag når de mer än 100 000 ungdomar och deras familjer i Sydafrika, Namibia och Sri Lanka. För mer information se www.starforlife.se eller ring 08/7004649

 

Veckans fråga

Tycker du det är svårt att äta hälsosamt/nyttigt?

Nyhetsbrev

E-postadress