Barn har starka och känslomässiga band till sin utemiljö men har svårt att uttrycka det på ett sätt så att vuxna förstår. Barnen upplever dessutom sin miljö med alla sinnen medan de vuxna är begränsade till det visuella.
– Det är centralt att vuxna förstår hur barn kommunicerar sina erfarenheter av miljön, säger Sofia Cele, doktorand vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet. Hon menar att vuxnas bristande förståelse hindrar barnen från att själva kunna välja sina utemiljöer, något de faktiskt har rätt till enligt Barnkonventionen.
– Detta efterlevs dåligt i dag och ingen instans tar det övergripande ansvaret för barns utemiljöer. Sofia Cele har undersökt hur mellanstadiebarn i Sverige och England beskriver sin utemiljö. De svenska barnen hade något lättare att rita sina upplevelser än de engelska. Men det var i samband med promenader och fotografering, där barnen var aktiva utomhus som gav mest detaljrikt och tillförlitligt resultat.
Barnen uttryckte starkt behov av platser utomhus som ger möjlighet till lugn och ro, ofta gröna platser. Många klagar över stress och att de har för många fritidsaktiviteter för att kunna leka själva utomhus.
– De platser som barn använder för lek och utforskande i sin vardagsmiljö är viktiga för deras välmående. Men sociala rädslor och minskat utrymme innebär att många barn har begränsad rörelsefrihet, säger Sofia Cele.
