För lite D-vitamin ökar risken för benskörhet

För lite D-vitamin ökar risken för benskörhet

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Benskörhet är vanligt, närmare hälften av alla svenska kvinnor riskerar att drabbas. Allt fler studier tyder på att låga nivåer av vitamin D har en avgörande betydelse. Ett vitamin de flesta nordbor får alldeles för lite av.

Ett skelett som ska hålla livet igenom är ständigt beroende av vitamin D, bland annat. Vitaminet har en viktig roll i kroppens kalciumomsättning och krävs bland annat för att kalcium ska kunna absorberas i tarmen och så småningom hamna på rätt plats i skelettet.
Skelettet må kännas som en statiskt struktur. Men så är inte fallet. Hos en frisk, vuxen människa finns en naturlig balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av benmassa och under loppet av 10-20 år har man faktiskt bytt ut hela sitt skelett!

Omsättningen är en förutsättning för att skelettet ska hålla sig starkt. Både muskel- och nervceller kräver dessutom kalcium för sitt arbete och skelettet är deras viktigaste kalciumreservoir. Kroppen har förmåga att tillgodogöra sig D-vitamin via maten, bland annat från feta fiskar som lax och makrill. Under sommarhalvåret bildas vitamin D i huden med hjälp av solens UVB-strålar. Norden står solen så långt under september och maj att UV B strålarna filtreras bort i atmosfären, det D vitamin vi hunnit bilda lagras istället i kroppen. Mycket tyder på att förråden inte räcker till, vi nordbor är därför mer beroende av D vitamin från kosten.

En undersökning gjord i Livsmedelsverkets regi visar att kvinnor får i sig under 4,9 μg och män 6,2 μg dagligen. Under större delen av året har svensken alltså mycket lägre koncentration av vitamin D i blodet än vad som rekommenderas. Senare forskning tyder på att det kan få större konsekvenser än man tidigare anat. Mot bakgrund av dessa forskningsrön har Livsmedelsverket nyligen reviderat sina kostrekommendationer och bland annat höjt rekommenderat intag av D-vitamin, ingenting tyder dock på att det medfört ett ökat intag.

Ökad risk för andra sjukdomar
I början av 1900-talet fann forskare en rad nya ämnen som visades livsnödvändiga för kroppen och behövde tillföras utifrån. De namngavs i bokstavsordning allteftersom de identifierades. I dag menar man att vitamin D av misstag klassificerades som ett vitamin eftersom det egentligen är ett hormon. Det förklarar också de vitt skilda uppgifter ämnet har i kroppen. Mycket pekar på att ett lågt intag av vitamin D spelar en roll även i andra sjukdomar. Det finns bevis för att ett lågt intag är förknippat med en ökad risk att drabbas av cancer i tjocktarmen. Förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar är större bland dem som har en låg koncentrationen av D vitamin i blodet och vid en mindre studie på patienter med säsongsrelaterad depression fann forskarna att vitamin D gav bättre effekt än ljusterapi.

Många nordbor har ett behov av att öka intaget av vitamin D i en sådan utsträckning att extra fisk inte räcker till. Märkligt nog saknar den svenska marknaden ett vitaminpreparat för den som enbart vill få extratillskott av vitamin D. I övriga Europa (inklusive Danmark och Norge) finns preparat baserad på vitamin D3 som är ett förstadium till vitamin D. Vilket är ett säkert sätt att få mer D vitamin för den som är frisk, eftersom kroppen omvandlar vitamin D3 till aktivt D vitamin i den takt som behövs. Som jämförelse kan nämnas att en solig semestervecka på Kreta laddar oss med minst 3500 μg vitamin D3.

Vid osteoporos är det viktigt att säkerställa en bra nivå av vitamin D, dels för att det främjar absorption och inlagring av kalcium i skelettet men också för att det förbättrar vår balans och ökar muskelstyrka. Förmågan att bilda vitamin D i huden minskar dessutom med åren. Därför är basen i all behandling mot osteporosfrakturer kalcium och vitamin D.

Daglig motion bra försäkring
Utöver ett tillräckligt intag av vitamin D och kalcium har motion minst lika betydelse för att bibehålla ett starkt skelett.

– Fysisk aktivitet som belastar skelettet är oerhört viktigt. Att gympa, jogga eller styrketräna hjälper kroppen att bibehålla skelettets hållfasthet. Osteoporos har en tydlig ärftlig koppling, som vi inte kan påverka, fortsätter Håkan Sinclair. Vid osteoporos är balansen rubbad och nedbrytningen större än uppbyggnaden, skelettet blir därför skörare och av sämre kvalitet. Risken att drabbas av osteoporos är större när man blir äldre. Med åren får kroppen en sämre förmåga att ta upp kalcium från tarmen, njurens förmåga att omvandla D-vitamin till sin aktiva form minskar och men också för att produktionen av östrogen minskar efter klimakteriet.

Kroppen kompenserar genom att hämta kalcium från skelettet i högra grad vilket gör att tätheten och kvaliteten på skelettet förändras.

Benskörhet vanligt i Norden
Varannan kvinna och var fjärde man över 50 års ålder riskerar att drabbas av en osteoporosfraktur. Vissa läkemedel framför allt långvarig behandling (längre än tre månader) med kortisontabletter samt till exempel malabsorptions sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar som till exempel reumatoid artrit och polymyalgia reumatica (muskelreumatism) ökar också risken. Förekomsten av benskörhetsfraktirer är särskilt hög i Norden.

– Flera faktorer spelar in. Förutom mindre möjlighet att bilda Vitamin D är kvinnor i Norden bland de längsta i Europa men också de mest jämlika. Flera livsstilsfaktorer ändrades på 60-talet, många svenska 80-åringar kvinnor har åkt bil under stora delar av livet, medan körkort bland sydeuropeiska äldre kvinnor är mer sällsynt, säger Håkan Sinclair.

Tecken på osteoporos
Ett skört skelett, osteoporos varken märks eller känns och är en stark riskfaktor för drabbas av frakturer, på samma sätt som högt blodtryck är en riskfaktor för stroke. Hur vet man att han är drabbad?

– Ett friskt skelett bör inte gå sönder bara för att man snubblar på mattan och faller eller halkar på gatan, en sådan fraktur kan därför vara tecken på en osteoporosfraktur, säger Håkan Sinclair.

Den som bryter sig på ett sådant sätt ska absolut ta upp frågan om osteoporos med sin läkare. Brott på handled, ryggkota och höft är vanliga osteoporosfrakturer, hit räknas även frakturer på övre delen av överarmen och bäckenet. Den mest typiska osteoporosfrakturen är kotkompressioner, brott på en eller flera ländryggskotor.

Något som kännetecknas av en plötsligt påkommen smärta mellan skulderbladen. Har man minskat mer än 5 cm i längd sedan 20-30 årsåldern kan det vara ett tecken på kotkompression. Att minska upptill 3 cm i längd till 70 års ålder är däremot normalt. Plösligt påkommen smärta i till exempel bröstryggraden (mellan skulderbladen) tas ofta för ryggskott men är i själva verket en kotkompression.

– Därför är det viktigt att varje fraktur i samband med lågenergivåld utreds. För att göra en bedömning krävs att skelettets täthet mäts med hjälp av en bentäthetsmätare. För att kunna göra tillförlitlig bedömning bör skelettet mätas med en så kallad helkroppsmätare, menar Håkan Sinclair. Tätheten i skelettet mäts med hjälp röntgenstrålning. Röntgenutrustningen som används har mycket låg strålning, väsentligen lägre än vad som krävs vid till exempel lungröntgen.

I dag finns ett flertal helkroppsmätare i Sverige men fördelningen över landet ojämn. För att mäta skelettets hållfasthet på ett tillförlitligt sätt bör mätningen göras på höften eller ryggen.

– I vissa delar av Sverige finns alldeles för få helkroppsmätare. Det innebär att många med osteoporosfrakturer inte handläggs på rätt sätt, menar Håkan Sinclair. Varje fraktur ökar risken för ytterligare frakturer därför är det viktigt att inte negligera en osteoporosfraktur som en fraktur som efter läkning aldrig gör sig påmind igen.

Artikel publicerad i Tidskriften Doktorn nr 4 2007

 

Veckans fråga

Planerar du att vaccinera dig mot TBE i år?

Nyhetsbrev

E-postadress