Ange ditt sökord

För Alexander Bard är det viktigt att människor fylls med självkärlek och självförtroende. Foto: Carl Johan Paulin/Eightbit/TV4

För Alexander Bard är det viktigt att människor fylls med självkärlek och självförtroende. Foto: Carl Johan Paulin/Eightbit/TV4

Alexander Bard – “Idol är en lyxhobby”

”Vad andra tycker om mig är jag bokstavligt talat den sista personen i världen att ha en åsikt om” säger Alexander Bard.

Annons:

Nej, frågor om att vara folkkär och det ständiga trycket från media intresserar inte filosofen, mångsysslaren och Idol-domaren Alexander Bard. Det finns större, mer intressanta frågor och Alexander Bard är inte intresserad av att tala om vad andra har för åsikter om honom som person. Han är överhuvudtaget inte intresserad av att prata om sig själv som något slags fenomen om han får säga det själv.

“Idol, en lyxhobby”

Alexander Bard är en person som genom åren har väckt känslor oavsett om det har varit via musik, politik, litteratur, filosofi eller som de senaste åren, genom tv-programmet Idol. Något han själv kallar en lyxhobby.

– Idol är en lyxhobby, att synas i tv för att det är skoj. Musikbranschen lämnade jag helt förra året då jag sålde de sista delarna av mitt skivbolag. Jag är filosof och det är mitt riktiga arbete, jag har varit filosof hela mitt liv, det är bara det att man inte kan börja med det när man är 23. Man behöver skaffa sig kunnande och livserfarenhet innan man kan göra det bra.

Nära döden, en intressant upplevelse

Och är det något Alexander Bard har är det livserfarenhet, från dragshows i Stockholm till prosti-tution i Amsterdam, succé med gruppen Army of Lovers och politiskt engagemang. Men det finns även en annan händelse, en erfarenhet som har visat sig prägla hela hans liv. När Alexander var 23 år insjuknade han hastigt och både han och läkarna var övertygade om att han skulle dö. Efter några veckor visade det sig att diagnosen inte alls stämde och att Alexander inte alls skulle dö.

– Det var en ganska intressant upplevelse, en nära döden upplevelse där man tror att man själv ska dö i ung ålder. Jag var övertygad om det. Men jag är inte ensam om den upplevelsen, det är som att få ett cancerbesked när man är ung och ändå klarar sig, det är många som har haft liknande upplevelser och i mitt fall färgade den mycket.

Inte rädd för döden

Alexander Bard är inte rädd för döden men menar att det är högst individuellt om man är det. Det enda sättet att veta säger han, är att vara nära döden.

– Du kan inte veta hur du skulle känna inför en sådan situation förrän du befinner dig i den. Att vi skulle ha fått distans till döden tror jag är en myt. Döden omger oss överallt, hela tiden. På tv kan vi se folk bli ihjälskjutna, i film och på nyheter. Det är klart att döden var mer konkret om man levde under digerdöden på 1300-talet eller om man var bög på 1980-talet där många dog i AIDS. Det finns människor som har levt där döden har varit extremt närvarande i deras liv konstant mer eller mindre vilket har påmint dem om deras existens. Så nej, jag tror inte att vi lever längre ifrån födelse eller död än vi gjorde förr. Jag menar, se bara på förlossningar där papporna är med idag. Det var de inte förr.

Människan inte ett dugg logisk

Att vi skulle leva i ett kallare samhälle idag tror inte Alexander Bard, han menar att vi snarare lever i ett överemotionellt samhälle där vi pratar om våra känslor oavbrutet mest hela tiden.

– Det finns ingen tillväxtindustri som vuxit så mycket de senaste 20 åren som terapiindustrin. Vi har vansinnigt många terapeuter i det moderna samhället, det finns terapeuter i varenda gathörn och folk går och babblar hos terapeuter överallt ogenerat hela tiden. Det hade vi inte förr.

Alexander Bard tar en filosofisk paus och sedan säger han snabbt att människan inte är ett dugg logisk.

– Människor gillar att må illa, det återkommer i mänskligheten genom tiderna. Folk gillar sin egen olycka och odlar offermyt om sig själva. Väldigt många går omkring och pratar om sig själva som om de vore offer hela tiden vilket odlar myten och förstärker beteendet. Människan vill gärna vara självdestruktiv och vi gillar det, det är därför unga människor börjar röka och det är därför vi äter feta saker.Självdestruktivt att aldrig göra något roligt.

Samtidigt poängterar Alexander att människor som å andra sidan aldrig gör något roligt utan sätter hälsa extremt i fokus lever lika självdestruktivt. Om du inte har roligt så är livet lika meningslöst för alla, oavsett om du lider av hälsohets, övervikt eller tobaksberoende.

– Det är bara varianter och hur vi äter idag är till exempel helt klart en klassfråga. Mat- och hälsovanor, bruk och missbruk skiljer sig mellan de olika samhällsklasserna. Dessutom är människan som aldrig har roligt lika död som människan som äter ihjäl sig.

Bråkmakare på hemmaplan

AlexanderBard är inte rädd för döden och inte heller rädd för åsikter. Folk får ha vilka åsikter som helst, det påverkar honom inte ett dugg säger han och blir lite fundersam över det här med ”bråkmakare”.

– Jag vet inte vad det här med bråkmakare, eller provocateur på franska, kommer ifrån. Det är bara ett epitet man använder i en kultur där man har väldigt lågt till tak. Jag har aldrig haft det epitetet när jag jobbat utomlands.Som musiker och författare har Alexander Bard rönt stora internationella framgångar i bland annat Ryssland, Tyskland och Frankrike.

Men att vara bråkmakare, det är han bara i Sverige.

– Det är bara för att Sverige är så vansinnigt homogent och komformt (konformism är rättning efter omgivningens normer och regler och svårigheten att hävda en avvikande åsikt, reds. anm.). Det är jättelågt till tak i Sverige, alla letar och söker efter den etablerade åsikten och sen vill alla ha samma åsikt och därför pratar svenskar om samma samtalsämnen.

Med ett skratt berättar han om en kväll på krogen med några vänner där han helt sonika konstaterade att numera serverar alla Stockholms krogar unisont ”närodlad mat”.

– Jag är spytrött på det, man vill bara ha fjärrodlad uruguyansk stek idag. För att alla är likadana hela tiden och det är typiskt Sverige. På ett par år har allting blivit exakt likadant när man till exempel går ut på krogen. Alla handlar på H&M, bär samma kläder och det finns ingen kultur som är så vansinnigt homogen som den svenska. Svenskarna har bara en stor ambition i livet och det är att se likadan ut som grannen. Och då är det lite meningslöst att leva tycker jag, varför leva om man bara ska vara en kopia?

Varnar för ett samhälle utan kritiskt tänkande

Alexander Bard varnar för att ett samhälle där alla drivs av en slags anti-existensialism där man inte får finnas eller helst inte bör märkas att man finns leder till ett samhälle utan kritiskt tänkande. Att det inte finns någon trygghet i att vara som alla andra för då lurar man sig själv.

– Att vara som alla andra tycker är ganska bisarrt eftersom det missar hela poängen med att leva överhuvudtaget. Om jag är en bråkmakare är man en bråkmakare om man släpper en fis när man går in i ett rum.

Det kan upplevas som att Alexander Bard har åsikter om det mesta och det stämmer nog. Men Alexander är noga med att påpeka att de kommentarer och de tankar han har grundar sig på fakta och vetenskap och inte på ”allmänt tyckande”.

– Jag har inte åsikter beroende på om folk rör på sig eller inte. Jag letar inte heller åsikter beroende på hur andras beteenden ser ut. Jag har en grundad åsikt helt vetenskapligt baserad och som är likadan oavsett om trenden går åt ena eller andra hållet. Det är bara det att om man får motstånd i en fråga, ja då får man slåss mycket hårdare.

Strider för den lilla människan

Alexander Bard tar gärna strid för den lilla människan. Han förklarar att oavsett vem det har gällt så vill han stå på barrikaden för de som står längst ner på samhällets botten.

– Jag vill ha en politik som är för folks bästa och när folk inte vill sitt eget bästa så tycker jag inte som dom. Jag strävar efter att varje människa ska ha kontroll över sitt eget liv och acceptera och tycka om sin egen frihet. Jag försöker hjälpa människor att bli starkare så de klarar av att hantera sin frihet.

För Alexander Bard är det viktigt att människor istället för att söka underkastelse fylls med självkärlek och självförtroende, något som kanske är långt ifrån den bild många har mött och blivit bekanta med genom Idol.

– Idol, det är bara en bråkdel av min tid. Just nu håller jag och Jan Söderqvist på att resa runt och prata om boken ”Synteism: Att skapa Gud i Internetåldern”. Framöver ska vi besöka USA, Ryssland, Frankrike och Mexico. Det här är vår fjärde bok och filosofin är det som jag helst lägger min tid på, jag är ju filosof, avslutar Alexander Bard.

Fakta Alexander Bard

Familj: Ja

Bor: Södermalm, Stockholm

Fem snabba:

Kortbyxor eller långbyxor: Långbyxor

Gymmet eller yogapass: Simpass

Vegetariskt eller kött: Hälften av varje

iOS eller Android: Android

Laila eller Anders: Laila (för att jag är en gentleman)

Annons:

Artikeln publicerades första gången i Tidningen Doktorn nr.4 2014

Den här artikeln handlar om:

Läs även

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Fråga doktorn

Här kan du ställa din fråga till någon av våra duktiga experter. Vi kan inte besvara alla frågor, men vi gör vårt bästa för att just du ska få svar. Genom åren har experterna besvarat över 8 000 frågor, så chansen är stor att du hittar redan besvarade frågor inom det du undrar över.

Välkommen till Doktorn!

Annons: