Hjärtsvikt

Hjärtsvikt

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Av och till kommer företrädesvis äldre personer till mottagningen och undrar: Har jag svagt hjärta? Eftersom det här är en synnerligen stor och omfattande fråga, kan det vara allt från tillfälligt nedsatt kondition till att man har eller har haft en allvarlig hjärtsjukdom.

Hjärtat, som man kan kalla en pump med två kammare och två förmak, är en muskel som ständigt arbetar och som kan anpassa sin styrka beroende på hur mycket den behöver arbeta. Dess huvuduppgift är att pumpa blodet via det lilla kretsloppet till lungorna för att syresättas, därefter åter till hjärtat för att sedan komma ut i hela kroppen via det stora kretsloppet för att sedan syresätta alla organen i kroppen och till sist åter till hjärtat igen.

Vi kan se hos personer med fysiskt tungt arbete eller hos idrottsmän hur hjärtat anpassar sig till behovet och blir lite större, dock intill vissa gränser. Man brukar säga att hjärtat växer, vilket är en naturlig följd när muskelcellerna får arbeta mera. Detta kallar man också för ett idrottshjärta. På motsvarande sätt märker man att musklerna i armarna eller benen blir större, om man börjar styrketräning med hantlar eller skivstång.

Slutar man med de olika typerna av fysisk ansträngning blir muskelmassan både i hjärta och i armar och ben mindre igen. Här handlar det om normala fysiologiska skeenden, där kroppen således kan anpassa sig beroende på hur mycket eller hur lite den behöver arbeta fysiskt.

Retledningssystem

När man talar om hjärtsvikt är det något som både kan komma mycket fort eller komma sakta smygande. Orsaken kan ligga i själva hjärtmuskeln eller utanför den. Ser vi på orsakerna i själva hjärtat, kan det röra sig om en akut hjärtinfarkt med propp i hjärtats egen blodförsörjning. Man kan också drabbas av en försvagning i hjärtmuskeln.

Den kallas för kardiomyopati, men orsaken känner man inte till alla gånger. Vidare kan man få fel på hjärtklaffarna som sitter dels mellan kammare och förmak, dels på platsen där blodet lämnar hjärtat i de stora blodkärlen till lungorna eller i stora kroppspulsådern. Antingen blir det här för trånga förhållanden beroende på förkalkningar eller så håller klaffarna, ventilerna, inte tätt. Detta medför en påtaglig belastning på hjärtat. Får man ett ”elektriskt fel” i hjärtats retledningssystem kan det bli påtagliga missförhållanden.

Retledningssystemet ser normalt till att det kommer en impuls till hjärtmuskeln ungefär en gång i sekunden. Hjärtat följer då uppmaningen efter ett visst mönster och pumpar ut blodet i lungor och ut i kroppen för att därefter fylla på sig igen före nästa impuls. Det här förloppet kan man lätt känna på sin egen puls, och den känner man lättast vid handleden på samma sida som tummen. Vi har alltså i det här fallet en puls på sextio slag i minuten.

Av olika skäl kan man få störningar i retledningssystemet och då slår hjärtat i otakt och mister sin effektivitet. När det rör sig om orsaker till akut hjärtvikt utanför själva hjärtat kan man se förändringar i lungorna som till exempel proppar. Stora blödningar medför givetvis också till att hjärtat till sist inte orkar med.

Långsamt scenario

När det gäller mer långsamt uppkommande hjärtsvikt kan man se högt blodtryck, hypertoni, som patienten haft under många år, som en möjlig orsak. Blodkärlen blir då stela och förkalkade vilket gör att cirkulationsmotståndet ökar i periferin och att ”motorn” sakta försvagas. 

En långsamt uppträdande blodbrist vid till exempel en långsamt sipprande mag- eller tarmblödning, brist på B12- vitaminet, eller en mer eller mindre allvarlig blodsjukdom kan leda till en hjärtsvikt. Infektioner av olika typer kan påverka hjärtmuskeln direkt eller indirekt, eftersom det ju blir en extra belastning för hjärtat vid exempelvis lunginflammationer.

Ibland ser man komplikationerna till influensa som bilden av en hjärtsvikt. Dricker man för mycket alkohol kan det också leda till hjärtsvikt. Man kan se ett tydligt exempel på detta på kontinenten, där man bland annat talar om Muenchner Bierherz eller Tuebinger Weinherz. Man dricker helt enkelt för mycket öl eller vin.

Nu behöver det inte handla om just öl eller vin, blir det bara för stora alkoholmängder totalt sett, kan man råka illa ut. Vid kroniska lungsjukdomar blir det också en extra belastning på hjärtat och det kan skapa besvär. Vi ser detta hos personer med astma som inte är behandlade på optimalt sätt och tyvärr nu allt mer hos personer med KOL vilket står för kroniskt obstruktiv lungsjukdom.

De absolut flesta av dessa personer är rökare eller före detta storrökare. Andra idag mer sällsynta lungsjukdomar är stendamms- eller asbestlunga. Ser man på andra orsaker till hjärtsvikt kan det handla om diabetes som inte varit välreglerad. Ämnesomsättning som regleras i sköldkörteln, thyroidea, ska alltid kontrolleras när man misstänker hjärtsvikt och fram för allt hjärtrytmrubbningar. Med ett enkelt blodprov kan man avslöja detta.

Symtom

De symtom man får vid en akut hjärtsvikt kan uppträda dels som vid en akut hjärtinfarkt eller som vid en oregelbunden hjärtrytm. Man talar nu om akut insatta bröstsmärtor med utstrålning i armarna och halsen, kallsvettning, illamående och kräkningar, samt förstås andningssvårigheter, det vill säga svårt att få luft.

Nattliga andningsbesvär när man ligger ner, samt hosta attackvis. Hostattackerna kan klinga av när man reser sig upp. Detta kan vara tecken på hjärtsvikt. Ofta har man märkt tilltagande orkeslöshet och trötthet. Tilltar svagheten i hjärtat, kan man märka en tilltagande förvirring då inte hjärnan får tillräcklig med syre. Vid läkarundersökningen noterar man att läpparna blir blå liksom att cirkulationen i benen blir allt sämre, med svullnad i underbenen som följd.

Vidare kan man se att blodådrorna på halsen är stora och man ser hur de pulserar utan att man känner någon puls. När man lyssnar på hjärtat kan det vara en oregelbunden puls, över lungorna kan man höra hur det rasslar över de nedre lungfälten. Blir det ännu sämre med funktionen kan det uppträda ett lungödem, där vätska tränger ut i luftrören och sedan kan bubbla upp i munnen. Ett då synnerligen allvarligt tillstånd har utvecklats.

Vid en akut hjärtsvikt ger man syrgas och och läkemedels som vidgar blodkärlen efter det att man fått patienten i sittande och lossat på alla åtsittande kläder. Viktigt att man försöker vara så lugn som möjligt. Därefter ger man en balanserad vattendrivande behandling för att minska vätskan i kroppen och därigenom avlasta hjärtat. Eventuellt får man ge hjärtstärkande medicinering. Viktigt att ge smärtstillande opioid. Man måste sedan undersöka bakomliggande orsak förstås.

Undersökning och medicinering

Handlar det om mera måttliga besvär är det ju inte så dramatiskt. Man ger vattendrivande medicinering samt eventuellt blodkärlsvidgande behandling för att minska vätska i lungorna om patienten har svårt med andningen. Man går vidare för att se på tänkbara orsaker som vi nämnt tidigare och det görs EKG, hjärtlungröntgen, ultraljud av hjärtat, samt en del blodprover, bland annat för att se på njurfunktionen.

När det gäller vidare medicinering, använder man sig idag av en grupp läkemedel som heter ACEhämmare eller Betablockerare. Redan nu i det tidiga skedet kan man börja med en försiktig dosering. Man kallar sedan tillbaka patienten inom cirka två veckor. Utan tvekan har det senaste årtiondets medicinering gjort att många personer med hjärtsvikt kan och har kunnat ha en synnerligen god livskvalitet. Ett tillstånd som förut har varit förenat med stor begränsning i förmågan till fysisk aktivitet, från en minimal rörelseförmåga till ett i det närmaste normalt liv och leverne.

Järnbrist vid kronisk hjärtsvikt

Det förekommer blodbrist (anemi) vid kronisk hjärtsvikt och det är inte ovanligt att det även förekommer järnbrist både med eller utan blodbrist. Blodbrist vid kronisk hjärtsvikt är en riskfaktor som inte bara riskerar att försämra sjukdomstillståndet utan även öka dödligheten.  Nya studier har visat att också järnbrist utan anemi kan försämra sjukdomstillståndet och även öka dödligheten.

Under hösten 2015 publicerade Socialstyrelsens nya nationella riktlinjer för hjärtsjukvård. I Sverige beräknas cirka 250 000 patienter lida av hjärtsvikt och hälften av dessa har järnbrist, något som ofta leder till försämrad livskvalitet, ökat antal sjukhusinläggningar och ökad dödlighet för denna stora patientgrupp. Det är första gången Socialstyrelsen värderar intravenös järnbehandling till hjärtsviktspatienter med järnbrist, något som inte fanns med i den preliminära versionen av riktlinjerna. I riktlinjerna skriver Socialstyrelsen om järnbrist vid hjärtsvikt att ”Tillståndet har en stor till mycket stor svårighetsgrad”. För järnbrist, med eller utan anemi (blodbrist), vid symtomgivande kronisk hjärtsvikt rekommenderas behandling med parenteral järn, det vill säga järn som inte ges i tablettform utan företrädelsevis intravenöst.  Åtgärden får graderingen sex på en tiogradig rekommendationsskala.

När vården utreder kronisk hjärtsvikt bör man utreda om det förekommer järnbrist (kontrollera ferretin och järnmättnad). Om järnbrist skulle förekomma finns det dokumenterat att behandling med intravenöst järn kan förbättra livskvaliteten, minska symptom så som trötthet och andfåddhet och ge ökad fysisk prestationsförmåga hos den som är drabbad. Det gällde oberoende om man samtidigt är drabbad av blodbrist. De positiva behandlingsresultaten gäller just intravenös behandling, samma effekt har inte kunnat påvisas när man ger järn oralt (i tablettform).

Läs mer om järnbrist vid hjärtsvikt här