Artros och ledvärk

Artros och ledvärk

Textstorlek Textstorlek Mindre Större

Ledsjukdomar hamnar i toppen över orsaker som under en livstid kan ge funktionsnedsättning, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Artros är en av de största grupperna inom reumatiska sjukdomar med symtom som ledsmärta och stelhet. För att minska besvären bör fokus ligga på träning och för den överviktige, viktnedgång. Smärtlindrande läkemedel kan hjälpa till att komma igång med träning.

Av ledsjukdomarna är artros den vanligaste och den är tio gånger vanligare än reumatoid artrit (RA). Man vet inte exakt varför man får artros, men arv samverkar med miljöfaktorer såsom skador på leder, överbelastning, extrem tung arbetsbelastning och övervikt. De vanligaste symtomen är stelhet, funktionsnedsättning och ledsmärta.

Kan drabba alla leder

Artros kan drabba alla leder, men är vanligast i knän, höfter, händer och rygg. Det tydligaste symtomet är stelhet, vilket gör att det blir svårt att komma igång. Vid besvär i höft och knä blir det oftast bättre när man  har promenerat ett tag, men om man promenerar länge kan man få ont igen.

-Träning ger inte artros, inte ens att springa maraton, säger Stefan Lohmander, professor och överläkare i ortopedi vid universitetssjukhuset i Lund. Artros blir vanligare ju äldre man blir, men man kan få det i alla åldrar. Från 60-årsåldern blir det vanligare och vanligare. Om man har artros i släkten har man större risk att få det själv. Fler kvinnor än män får artros och man vet inte exakt varför, påpekar Stefan Lohmander.

En led är uppbyggd av några millimeter tunt brosk ovanpå benet. I leden finns även en trögflytande vätska som smörjmedel. Broskets glatta yta tillsammans med vätskan ger en glatt yta som fördelar belastning över leden samt minskar friktionen. I brosket pågår hela tiden förnyelse av celler när andra broskceller bryts ned. Om det blir en obalans så det inte hinner bildas nog många broskceller blir broskyta matt och ojämn. Till sist kan brosket försvinna helt och benen ligger mot varandra.

Behandling

Träning är en basbehandling med fokus på att stärka musklerna och arbeta upp en bättre koordination. Viktnedgång minskar också symtomen.

Om man behöver smärtlindring är det i första hand läkemedel med paracetamol eller antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) man rekommenderar. Man vet ej om den antiinflammatoriska effekten hos NASID-preparaten ger något mervärde, men man vet att dessa läkemedel ger effektivast smärtlindring för dessa patienter. Om detta inte hjälper kan det bli aktuellt med injektionsbehandling i form av exempelvis kortison. Man kan prova glukosamin, som numera är klassat som läkemedel och finns receptfritt. Glukosamin är ett kroppseget ämne som finns naturligt i brosk och leder. I sista hand kan man ta till kirurgi för att få en förbättring.

Det finns ett ämne, en antioxidant och växtpolyfenol som kallas resveratrol, som bland annat har visat sig kunna påverka de gener som styr åldrandet. Många studier har därför gjorts på resveratrol och olika ålderssjukdomar, däribland ledvärk/artros. De flesta visar positiv effekt, men fler kliniska studier är nödvändigt. Läs mer om resveratrol här

Nya läkemedel

Det pågår forskning för att bättre förstå hur vanligt det är med artros och varför man får det, vilka konsekvenserna blir på kort och lång sikt och vilken livskvalitet dessa personer har. Man tittar även på hur stora samhällskostnaderna blir. 

Man forskar även för att få fram nya läkemedel, och då framför allt läkemedel som effektivare lindrar smärtan och ger färre biverkningar. Man undersöker vilken typ av träning som är bäst för just dessa patienter. Det pågår ständiga förbättringar inom kirurgin, vad gäller att sätta in nya leder och även för att förbättra tekniken.

- Det finns många väl utförda studier som visar att träning och kost som ger viktnedgång har minst lika god effekt som läkemedel, menar Stefan Lohmander. 

Patientfall – ”Jag kunde gå utan käpp för första gången på länge”

Gunilla von Malmborg är 65 år gammal och hon fick diagnosen artros för nio år sedan. Det började med att hon fick ont i vänster ben och läkaren såg att ena låret var smalare än det andra och röntgen visade artros i höftleden. Hon remitterades till en sjukgymnast och hon fick antiinflammatorisk medicin.

- Inget av detta hjälpte och jag hade intensivt ont i benet, säger Gunilla. Jag hade ont både när jag satt ner och vid rörelse. Det blev stadigt sämre och jag fick även nattvärk och behövde stark smärtlindring och kryckor.

Maria Klässbo är sjukgymnast och har specialiserat sig på höftproblem. Hon har utarbetat en höftskola med fokus på egenvård, där sjukgymnaster bland annat lär ut ett stretchprogram med sex enkla övningar och man inkluderar även vattengymnastik.

- Efter att jag deltagit i höftskolan i Säffle kunde jag gå utan käpp för första gången på mycket länge och jag hade inte ont längre. Jag kände mig bara lite stel. Tack vare att jag har fortsatt med övningarna varje dag har jag kunnat leva mitt liv fullt ut, menar Gunilla. 

För några år sedan började det ändå att sakta bli sämre och inom kort ska Gunilla genomgå en höftledsoperation. Hon ser det som positivt att hon har kunnat skjuta operationen på framtiden så pass länge och att hon har kunnat göra det mesta som vem som helst. Det hon möjligtvis har saknat är att gå på bio eller konsert och det senaste året har hon avstått från att resa på grund av smärtan. 

- Jag har kunnat göra det mesta, men kortare stunder. Cyklar jag för länge får jag ont eller om jag arbetar i trädgården, säger kroppen ifrån. Jag har arbetat som lärare och jag doktorerade 2004 och har även översatt flera böcker. Jag känner helt klart att jag har uppnått det jag har velat – trots artros, menar Gunilla.

Gunillas råd till andra som fått diagnosen höftartros:

  • Hitta en sjukgymnast som vet vad höftskola innebär och få hjälp med att lägga upp ett övningspass för just dig.
  • Gör dessa enkla övningar varje dag – men överdriv inte träningen.
  • Att skaffa käpp vid behov är chickt!
  • Försöka att leva på som vanligt.
  • Komplettera med smärtlindrande medicin.
  • Bli medlem i reumatikerförbundet för hjälp och stöd.