Signaturen Emo (kvinna 70) har en lång värk-historia med några få frågor som hon undrar över:

Signaturen Emo (kvinna 70) har en lång värk-historia med några få frågor som hon undrar över:

Signaturen Emo (kvinna 70) har en lång värk-historia med några få frågor som hon undrar över:

Jag har sedan ca 15 år tillbaka diagnosen Fibromyalgi vilken ändrades och fastställdes till DERCUMs sjukdom för något år sedan. Sjukdomsproblemen har av och till genom åren varit mycket stora. ari ligger skillnaden i de båda diagnoserna utöver smärtans placering och styrka? Har jag uppfattat det rätt, att inget av tillstånden är möjligt att bota?
Skrivet av Hjortsberg...
Fibromyalgi-diagnosen bygger på FLERA ömmande punkter, som är symmetriskt spridda på kroppen, och som ger en varaktig diffus smärta, samt att det därtill finns flera tecken på centralnervös påverkan, såsom trötthet, sömnbesvär, nedsatt koncentration etc.
Dercums sjukdom beskrevs av en läkare i USA kring 1930 som att MYCKET överviktiga människor har en onormal fettvävnad som i sig ger en diffus smärta. Om det är så eller inte forskar man vidare på och Dercums sjukdom är därmed inte fullt avgränsad.
Ja. det är riktigt att det finns INGEN SPECIELL BEHANDLING för dessa besvär. Man vet att de med tiden tycks dämpas och att under tiden gäller det att minska den fysiska belastningen för att inte ytterligare irritera vävnaden. Båda diagnoserna förekommer och får mera stå för en DELVIS nedsättning av förmågan till att klara fysiskt belastande moment i livet.

Signaturen Emos berättelse fortsätter:
De tidigare problemen utökades för ca sju år sedan med en numera svår Artros i båda knäna. Något senare konstaterades även lindrigare förslitning i ländryggen. Det beslöts att jag skulle få två helproteser i knäna. Tyvärr konstaterades också att min gamla höggradiga överkänslighet (=intolerans) mot läkemedel omöjliggjorde operation. Detta blev naturligtvis till en stor besvikelse för mig.

Jag hade tidigare periodiskt fått god lindring med s.k Tuppkam-injektion och fick också enstaka Kortison-injektioner vid långvariga inflammatoriska tillstånd kring knäna.
Ca ett halvår före operationsdiskussionerna fann jag till min glädje att Artrox gav viss rörelselindring men saknade, och saknar alltjämt, medel mot smärta, vilken ofta är mycket svår pga DERCUM och ARTROS samt dessvärre även venös insufficiens i benen. Jag får även inflammation i de ”fettsäckarna” (eller heter det fettkörtlarna?) på insidan av de besvärliga knäna.

ASA är naturligtvis otänkbart i mitt fall liksom alla närbesläktade nyare preparat. Opiater etc blir jag mycket sjuk av. Alvedon har ringa eller ingen verkan alls. Sjukvården har verkligen gjort sitt bästa och testat oändligt antal preparat av olika typ på mig, tyvärr endast med allergiska besvär, starkt illamående, svår huvudvärk och/eller allmän sjukdomskänsla och andningsproblem som följd.

Trots diverse smärta i olika delar av kroppen tar jag följaktligen inte något smärtlindrande medel alls idag. Jag får nöja mig med att ”tänka bort” smärtan, så gott det nu går. Inför social samvaro kan det dock förekomma att jag tar Alvedon eller liknande, eller möjligen en klick "bedövande" gel på de svårast inflammerade ställena.
Av och till går jag på sjukgymnastik och praktiserar dagligen rörelsescheman som sjukgymnaster lärt ut. Mycket korta ärenden inom- och utomhus sker med hjälp av Rollator. För längre sträckor utomhus har jag sedan ett år en Mini-Crosser.

F.ö arbetas det nu hårt med att finna något preparat som kan fungera på mitt numera alltför höga blodtryck – f.n hoppande mellan 215/145 och 185/105 - vilket debuterade för ett år sedan. Jag har alrig någonsin tidigare haft problem med blodtrycket men man har antytt att det höga trycket bl.a beror på den ständiga och svåra smärta jag har.

 

Veckans fråga

Två veckor kvar till jul, känner du av julstressen?

Nyhetsbrev

E-postadress