LB (kvinna 41) har efter två förlossningar fått förlossningsdepressioner:

LB (kvinna 41) har efter två förlossningar fått förlossningsdepressioner:

LB (kvinna 41) har efter två förlossningar fått förlossningsdepressioner:

Den första (2000) var inte så svår och behandlades framgångsrikt med Cipramil och utsättning gick utan problem. Jag blev gravid igen och mådde bra under hela graviditeten till veckorna före förlossningen (2002). Jag blev ledsen och kände ingen glädje över barnet, hade vårt att känna glädje över något. För att kunna fortsätta att amma fick jag Anafranil. Jag har aldrig i hela mitt 40-åriga liv mått så dåligt. Jag fick bl.a Panikångest. Jag fick byta till Remeron, blev något bättre men den svåra ångesten höll i sig. Jag gick upp mycket i vikt, fick tillägg av Cipramil och senare bara Cipramil. Efter ganska lång tid mådde jag bra. Jag åt dessa tabletter 40 mg under ca ett år. Jag försökte under psykiaters överinseende trappa ned 10 mg per månad. Efter sista 10 mg-etappen mådde jag bra ca en vecka; men sedan började jag må jättedåligt igen, med ångest och depression. Jag tog kontakt med en primärvårdsläkare och fick Cipramil igen. Fortfarande (efter fyra månader) känner jag fortfarande av en del ångest, men den är överkomlig. Jag har besökt en psykolog vid några tillfällen. Jag är rädd att jag aldrig kommer att kunna sluta medicinera. Jag är livrädd för återfall. Hur ska jag göra vid ev nedtrappning. Hur länge kan man äta dessa mediciner? Vad vet man om långsiktiga biverkningar? Min fråga är: Kan jag hoppas på att någonsin bli medicinfri.
Skrivet av Hjortsberg...
Ja, det kan du. Det HELT övergripande målet är emellertid att du skall må bra och bli frisk - inte att du skall bli fri från mediciner på en viss tid.
Den STÖRSTA risken för människor som drabbas av depression är just återfall. Många måste acceptera att ta medicin under mycket lång tid, och kan trots att de släppt sin medicin efter många år känna ett behov att behandla sig i mindre doser och i kortare perioder när besvären återkommer.

Du beskriver även att de "nya" antidepressiva preparaten har en lägre biverkningsprofil och det gör att man kan tåla att behandla sig både intensivare och under en längre tidsperiod. Du bör nog acceptera för dig själv att det kan komma att behövas återkommande behandlingar för lång tid framöver - men den STÖRSTA risken är INTE medicinerna, utan snarare att sjukdomen inte får rätt behandling när den återkommer i perioder. Du kan vara helt lugn med din behandling. Du verkar vara väl omhändertagen och din läkare verkar ha kontroll över situationen.

 

Veckans fråga

Två veckor kvar till jul, känner du av julstressen?

Nyhetsbrev

E-postadress