Gunilla (60) blev sjuk för drygt 1½ år sedan. Det började med att jag bara rasade ihop, benen bar mej inte.Det blev akuten många gånger. Till slut blev jag inlagd på med.klinik:

Gunilla (60) blev sjuk för drygt 1½ år sedan. Det började med att jag bara rasade ihop, benen bar mej inte.Det blev akuten många gånger. Till slut blev jag inlagd på med.klinik:

Gunilla (60) blev sjuk för drygt 1½ år sedan. Det började med att jag bara rasade ihop, benen bar mej inte.Det blev akuten många gånger. Till slut blev jag inlagd på med.klinik:

Där togs en massa prover. Proverna var bra men jag var lika dålig. Läkaren trodde att det kunde bero på att jag ätit Cipramil i flera år. Han rådde mej att trappa ut medicinen. Jag blev mycket dålig. Ringde med.läkaren, han svarade att jag kan inte hjälpa dej, du får ta kontakt med psykakuten, vilket jag gjorde. Fem gånger var jag inlagd, fick prova olika mediciner men ingen fick mej att må bättre. Nu äter jag Tryptizol och Seroquel sedan ett år tillbaks. Jag mår fortfarande dåligt och vet inte hur länge jag skall orka. Den psykiatriker som jag går hos härhemma, kan inte hjälpa mej. Hon säger att jag skall fortsätta med samma medicin. Jag föreslog att jag kanske åt för höga doser och kanske borde jag gå ner i styrka.Nu håller jag på att minska, mådde bättre till en början, men nu mår jag lika dåligt igen. Hon kan inte få mej att må bättre. Jag vet varken ut eller in. Är det för liten dos eller för hög dos. När jag började trappa ner åt jag 125 mg Tryptizol och 200 mg Seroquel. Nu är jag nere på 95 mg Tryptizol och 95 mg Seroquel. Kan du ge mej ett råd. MH, Gunilla
Skrivet av Christer Hjortsberg...
Jag tror inte att dina besvär är BOTBARA med enbart MEDICINERING. Det låter som du under MYCKET LÅNG TID har mått psykiskt dåligt och att genom HÖGA doser MEDICINER dämpa detta ter sig inte rimligt. Du har nu kommit ner i en mer acceptabel dos av medicinering. Men KVAR står ju dina tidigare problem med oro och ångest som måste mötas med psykoterapi, samtal och stödbehandling.

DOSEN av dina läkemedel är inte avgörande för hur du mår utan utgör bara ett stöd i en bred behandlingsstrategi som man måste ha för dig. Du kommer nog att under LÅNG tid framöver behöva ta mediciner - men det löser ju inte dina besvär i sig om du inte samtidigt dessutom får hjälp med samtalsterapi.

 

Veckans fråga

Två veckor kvar till jul, känner du av julstressen?

Nyhetsbrev

E-postadress