Ljumsksvampinfektion (Tinea cruris)
Anders Halvarsson
, Allmänläkare
Orsak(-er)
Vanligen hudsvampen Trichophyton rubrum samt Trichophyton mentagrophytes.
En vanlig smittväg är via bänkar i bastun och omklädningsrummen på sportanläggningar, lånade handdukar och liknande.
Symtom
Ljumsksvampen är vanligast bland yngre män. Den yttrar sig som ett välavgränsat, fjällande, rödbrunt utslag i ljumskarna, över pungen och en bit ner på låret. Lätt till stark klåda.Varmt, fuktigt klimat samt hårt åtsittande kläder befrämjar uppkomsten av besvären.
Diagnos
Ställs med hjälp av utseendet på hudförändringen.
Alternativa överväganden
Infektion orsakad av hudsvampen candida i hudveck. Mjälleksem. Psoriasis. Erytrasma.
Utredning
Klinisk bild räcker i typiska fall.
Vid en onormal lokalisation eller onormalt utseende görs svampodling. Om patienten nyligen använt antisvampmedel kan detta ge ett falskt negativt resultat av odlingen.
Man kan också göra en mikroskopisk undersökning. Provet skall tas från kanten på en färsk hudförändring. 20-30% kaliumhydrooxid (KOH) droppas över provet varefter man kan se svamptrådarna i mikroskopet.
Undersök fötterna; en kronisk fotsvampinfektion brukar föreligga samtidigt med att patienten har ljumsksvamp.
Behandling
Håll huden torr, lufttorka efter dusch, använd inte åtsittande underkläder.
Om utslaget i ljumskarna kliar och svider börjar man behandlingen med en kombination av kortisonkräm grupp I – II samt svampdödande medel i 7–10 dagar. Därefter ges ett svampdödande medel (imidazoltyp) i 2–3 veckor. Behandlingen ska pågå till dess att hudförändringarna läkt och fortsätta ytterligare 1–2 veckor.
Som ett alternativ kan terbinafinkräm användas i 2 veckor.
Det är viktigt att man aldrig ger enbart kortisonpreparat mot ljumsksvamp utan kombinerar det med svampdödande medel.
