Infektioner och idrott

Definition

Effekter av träning på immunförsvaret: Sammantaget förbättras immunförsvaret av fysisk aktivitet av måttlig grad. Däremot tycks immunförsvaret hämmas av kraftigare, mer intensiv fysisk aktivitet. Man talar om ”det öppna fönstret” d.v.s. timmarna efter kraftig fysisk aktivitet då man har noterat ökad risk för att drabbas av övre luftvägsinfektioner.
Träningsrestriktioner: ”Sunt förnuft” gäller. Vid tecken på pågående infektion som t ex vid feber och då vilopulsen ökar mer än 20 % bör man avstå från träning/tävling. Detta gäller även vid allmän sjukdomskänsla med trötthet, även om temperaturen är normal. Infektionstecken som diarré, hosta med slem, muskel- och ledvärk skall föranleda vila från träning.
Exempel på vanliga infektioner inom idrotten:

• Övre luftvägsinfektion (ÖLI, ”förkylning”): Vanligaste infektionen som drabbar idrottaren. Orsakas oftast av virus. Smittar ffa via droppkontakt. Symtom är vattenklar snuva, trötthet, halsont, lätt feber och sjukdomskänsla. Inga prover tas normalt vid dessa symtom. Vid lindriga symtom från näsan, men utan halsont, sjukdomskänsla, muskelvärk eller feber, behöver man inte avstå från aktivitet. Gränsen har traditionellt gått vid halsnivå, ”neck sign”, där symtom från hals och där nedanför föranleder vila från träning. Idrottare med övre luftvägssymtom bör ej komma till träningen p.g.a. risk att smitta ned lagkamrater.
• Halsfluss (tonsillit): Orsakas huvudsakligen av virus. Symtom är halsont och feber förutom allmänna sjukdomssymtom. Halsfluss kan även orsakas av bakterier, ffa streptokocker, som kräver 10 dagars antibiotikakur. Man har kunnat påvisa förekomst av streptokocker upp till 7 dagar efter påbörjad behandling, varför man ej bör påbörja sin fysiska aktivitet förrän efter avslutad behandling.
• Körtelfeber (mononukleos): Orsakas av virus. Många gånger saknas symtom men oftast blir patienten rejält trött utöver de halsflussliknande besvären. Sammanflytande beläggningar på halsmandlarna, svullna lymfkörtlar på hals och i ljumskar, ibland förstorad lever och mjälte eller t.o.m. gulsot. Prover visar förhöjt antal vita blodkroppar (LPK), ev. också med onormalt utseende. Levervärdena är oftast förhöjda. Snabbtestet Monospot eller andra blodtester ger diagnosen. Behandlingen är symtomatisk. Idrottare bör avstå från aktivitet så länge sjukdomssymtom finns. Dessutom finns risk att mjälten spricker vid kontaktidrott, även om mjälten inte är förstorad vid undersökning. Idrottsaktivitet kan återupptas först vid feberfrihet och avsaknad av övriga sjukdomssymtom samt när mjälten återtagit sin normala storlek (krävs ibland ultraljud).
• Maginfluensa (gastroenterit): Orsakas huvudsakligen av olika virus. Symtomen domineras av diarré, kräkningar och feber. Mer sällan är orsaken bakterier som salmonella, shigella eller campylobacter. Vistelse utomlands på träningsläger har många gånger resulterat i att flera/många spelare i en trupp drabbats av t.ex. campylobacterbakterier. Detta kan förstöra stora delar av försäsongsförberedelserna. Ledvärk ses ofta! Rådet vid utlandsresor till varmare länder blir att undvika vanliga smittkällor som glass, sallader och hamburgare/kebab från gatuförsäljare. Dessutom bör man använda vatten från sluten förpackning. Tvätta händerna efter toalettbesök!
  Behandlingen vid virusorsakade besvär är symtomatisk. Patienten måste få vätska och febernedsättande medel. I lindriga fall räcker detta.
  I svårare fall och då orsaken till besvären är bakteriell, är det aktuellt med antibiotika. Då skall anmälan göras till smittskydd efter diagnos via avföringsprover.
  Är patienten allmänpåverkan och urvätskad, kan det bli aktuellt även med vård på sjukhus.
  Återgång i idrottsaktivitet skall ske först efter det att symtomen och febern försvunnit.